Rosendals Trädgårdskafé är en oas mitt i Stockholm, där man kan njuta av allt från en stunds fika till närodlad lunch i den omgivande trädgårdsmiljön. Det är inte bara en plats för naturälskande turister, utan fungerar även som en tillflyktsort för stockholmare som vill fly stadens stress, om än bara för en stund.

Att ta sig ut till Rosendals Trädgård på en höstpromenad är dessutom en upplevelse i sig. Och när man väl anländer till Rosendals Trädgård är känslan av att vara frusen och lite kylig ett perfekt incitament att slå sig ner inne i ett av de mysiga växthusen.

Väl inne är det omöjligt att inte dras mot den inbjudande kakbuffén, med allt från kanelbullar, och syltkakor till min favorit: kladdkaka med salta mandlar. Till vänster syns ett stort, nybyggt kök genom glasrutor, där ett tiotal kockar står och arbetar metodiskt för att förbereda dagens lunch. Atmosfären här påminner om något internationellt, kanske för att den moderna inredningen i detta växthus bryter av mot den lantliga och rustika känslan i de andra delarna av lokalen. Härifrån sprids en doft av nybakat bröd och väldoftande grönsaker.

Även om Rosendal nog är som mest populärt under sommaren, är det något särskilt med att komma hit under höst och vinter. Jag dras ofta hit under den kallare säsongen, lockad av deras varma äppelmust som serveras i vackra keramikmuggar. Men just idag är det en kycklingrätt med ugnsbakade betor som fångar mitt intresse. Doften är ljuvlig när tallriken går ut från köket, och det är uppenbart att Rosendal fortsatt sitt långvariga engagemang för närodlad och hållbar matlagning. Dagens reko-kyckling är kravmärkt och kommer från svenska gårdar.

Efter att jag beställt maten, tar jag en liten tur genom växthuset och passerar det hembakade surdegsbrödet som står uppdukat. Med en nybryggd kopp kaffe i handen går jag för att slå mig ned vid ett bord. Man är omgiven av en härlig blandning av gäster – pensionärer, studenter, föräldrar och en och annan hundägare. Det är verkligen en trivsam atmosfär, och man märker snabbt att Rosendal är ett uppskattat ställe för många som söker en rofylld paus i vardagen. Här sitter jag gärna en stund, insvept i den ombonade värmen och njuter av utsikten över trädgårdens höstliga färgspel genom växthusets glasväggar.

Maten serveras snabbt trots lunchruschen, och jag blir inte besviken. Kycklingens skinn är krispigt, och betorna smakar fantastiskt mot den krämiga getostbädden. En perfekt höstlunch med andra ord.

Efter lunchen och ytterligare en kopp kaffe känns det självklart att strosa runt lite i plantboden och gårdsbutiken som ligger intill kafét. Här finns just nu ett urval av amaryllisar och juliga delikatesser som hintar om den annalkande julen. Jag får tips om det stundande julbordet på Rosendal, ett nästintill vegetariskt julbord skapat av Paul Svensson med fokus på grönsaker och hållbara smaker. Det låter som en upplevelse jag gärna kommer tillbaka för – att fira in julen på ett modernt vis här på Rosendal känns helt rätt här.

Unmo—Sveriges största mötesplats för restaurangbranschen.


Connecta med tusentals kollegor och arbetsgivare, inspireras och hitta ditt drömjobb på ett och samma ställe 🙏🏻 Är du inte medlem än?

FiArrowRight

Stockholm by food - Rosendals Trädgård

SBF - Rosendal

Från Tortilla Boutique till Saluhallen: Mayas Resa i Malmö

Det hela började bakom en frisörsalong på Gamla Väster, där Gonzalo och Celina med en importerad tortillapress från Mexiko drömde om att förse Malmöbor och stadens krogar med autentiska tortillas. Snart spreds ryktet, och utanför den lilla lokalen på Gamla Väster köade nyfikna Malmöbor inför helgens taco-fredag. Succén var ett faktum.

Med framgången växte även drömmen om en egen restaurang. När Anton, kock och tidigare kollega till Gonzalo, anslöt som partner och drivkraften växte sig starkare, tog de beslutet att satsa fullt ut och lämna sina andra arbeten för att förverkliga visionen om Maya. Vid samma tid spreds oroliga rapporter om ett nytt virus – men trots Covid-19 och varningar om svåra tider framöver slog de upp dörrarna till Maya på Spångatan 32 i Malmö sommaren 2020.

Trots pandemins utmaningar fann Maya snabbt sin plats på Malmös matscen. Gonzalo berättar med värme om sina kollegor och alla han haft nöjet att arbeta med: ”Personalen har alltid varit nyckeln till Mayas framgång. Vi lärde oss otroligt mycket på vägen och på många sätt var detta ett helt nytt sätt att jobba på.”

Att gå från fine dining till streetfood var en omställning för Gonzalo och Anton. Deras mål var att skapa tacos med samma precision och leverans – men den ambitionen fick snart ge vika. ”Det är tacos liksom, tagga ner!” säger Gonzalo med ett skratt.

Efter bara ett år på Spångatan växte verksamheten ur lokalerna, och Maya flyttade till en större lokal på Drottninggatan vid kanalen i Malmö. Men den snabba framgången blev samtidigt en utmaning. ”Jag tror att jag talar för hela teamet när jag säger att framgången kom för snabbt. Vi trodde att vi var redo för en större lokal, men utmaningarna blev större än vi förväntat oss – särskilt i samband med ökade restriktioner under pandemin.”

I samma veva som flytten föddes en ny idé – Buccan, ett nytt koncept som skulle kräva mycket tid och fokus. Gonzalo tog beslutet att sätta Maya på paus för att istället satsa fullt ut på Buccan.

”Maya kommer alltid att vara min första kärlek, och varumärket har levt vidare genom Malmöfestivalen, catering och olika evenemang. Just Malmöfestivalen gav oss självförtroendet och energin att börja drömma på nytt.”
Och den stora drömmen för Gonzalo har alltid varit kristallklar – att etablera Maya på Saluhallen i Malmö.

Från det lilla rummet på Gamla Väster till Spångatan och sedan vidare till Drottninggatan – varje steg har fört dem närmare målet. ”Det här är resultatet av sju års visualisering, av besök till Saluhallen och regelbundna mail och samtal till dess ägare och kreativa ledare. Jag gav aldrig upp, trots att vi fick nej flera gånger. Jag tror vi behövde bevisa att vi var redo, och det är vi verkligen nu.”

Visionen för Maya 3.0 i Saluhallen är tydlig: en meny med fokus på råvaror av hög kvalitet, där tacos, margaritas och mexikansk öl står i centrum. ”Det är vi, det är Maya!” säger Gonzalo. ”Nu har vi hittat vårt fokus och kommer att fortsätta med det vi är bäst på.”

Resan har varit intensiv och lärorik. På horisonten väntar en ny dans mellan Maya i Saluhallen och Buccan på Norra Vallgatan, och Gonzalos team, som han kallar ”familj”, kommer vara en viktig del i den kommande starten. Rekryteringen har redan påbörjats inför öppningen i februari 2025, och ett helt nytt team kommer snart att forma framtidens Maya.

Gonzalo avslutar med att uttrycka sin djupa tacksamhet till Anton, som i sin roll som kökschef, affärspartner och bästa vän varit en central figur i resan. Han lyfter även alla som varit en del av Mayas historia.

”Vårt team är helt fantastiskt! Inte bara de som är med oss idag, utan varje person som på något sätt varit involverad sedan starten. Maya hade aldrig nått sin dröm om Saluhallen utan deras insatser.”

Unmo News - Maya

Det avlånga huset med unik form, dekorerat med långsmala fönster i Hagastaden, huseras sedan våren 2023 av restaurang Rummel. En kvarterskrog med utrymme för alla, vare sig man är ute efter en enklare ensamlunch, en helkväll eller en söndagsbrunch med familjen.

Det är snart helg på Rummel, och stämningen är livfull. Lunchgästerna fyller den smala, lokalen med glad samtalston, och några unnar sig ett glas vin. Trots den höga takhöjden är akustiken förvånansvärt mjuk, och ljudet blandas harmoniskt i rummet. Personalen rör sig smidigt och vant, vilket bidrar till den avslappnade atmosfären.

Dagens lunchmeny bjuder på två alternativ – en klassisk wienerschnitzel eller en värmande turkisk linssoppa med tillhörande baba ganoush, hummus och hembakat pitabröd. Jag, som letar efter något varmt i novemberkylan, fastnar direkt för linssoppan. Utöver dagens luncher finns en a la carte med klassiker som pasta vongole, steak frites och råbiff.

Jag slår mig ner vid ett bord intill ett av de höga fönstren som sträcker sig från golv till tak. Den kalla novembersolen lyser rakt in och ger lokalen ett krispigt dagsljus. Snart kommer servitören med två generösa fat till mitt bord. Det ena är en stor glasskål med linssoppan, vackert toppad med dillolja och krasse. På det andra fatet ligger nygrillat pitabrödet tillsammans med två krämiga röror.
Soppan smakar djupt och mustigt, med marockanska toner som värmer hela kroppen. Pitabrödet är över förväntan – fluffigt och färskt som om det kom direkt ur ugnen. Tillsammans med den syrliga baba ganoushen blir varje tugga en smakbomb.

Jag pratar med Gustaf Nathorst Windahl, kökschef på Rummel, som berättar att restaurangen alltid har vegetariska alternativ på menyn, anpassade efter veckodagarna. På torsdagar finns det soppa, medan de andra dagar kan bjuda på pasta, risotto eller en rätt som sätter grönsaken i fokus. Rummel, som tidigare fokuserade mer på fine dining, har breddat sitt koncept. Idag serverar de allt från söndagsbrunch till en à la carte-meny med varma skaldjur, ostar och säsongsbetonade rätter. Här finns helt enkelt något för alla, vilket är en viktig del av krogens vision.

Med ett varmt avslut, och en lätt mättnadskänsla som dröjer sig kvar, lämnar jag Rummel och den härliga lunchupplevelsen bakom mig. Det är något med kombinationen av den fina servicen, atmosfären och de välbalanserade smakerna som får mig att se fram emot ett återbesök – gärna på deras söndagsbrunch nästa gång.

Stockholm by food - Rummel

SBF - Rummel

Från ett fönster, en halv trappa ner på Gärdet lyser en stor neonskylt. ok ok sticker ut i området, och fokuserar med nöje på cravings, cider och ärlighet. Unmo har fått träffa paret Léonie och Linnea som tillsammans driver den varma och hemtrevliga restaurangen med mycket personlighet.

På ok ok möts man av en stor monter i vintage stil, fylld med färgsprakande ciderflaskor. Och Léonies inbjudande personlighet och kärlek till just cider, som med tanke på hennes barndom har en speciell plats på restaurangen.

– Jag växte upp i Schweiz, där jag och min familj besökte ofta vingårdar. Nästan alla vinmakare hade en liten produktion av cider, på de äpplen som plockats på gården och sedan fermenterats helt naturligt. Den alkoholfria varianten bjöds alltid vi barn på när föräldrarna istället botaniserade bland vinsorterna.

Cidern från barndomen har utvecklats till en passion som även Linnea tagit till sig. Bland de många naturvinsbarerna med tydligt fokus på juiciga, trendiga röda viner i Stockholms olika stadsdelar, har ok ok (som självklart också serverar en lista av väl utvalt vin) valt att lägga stort fokus på cidern istället. De vill lyfta fram lokala drycker så mycket som möjligt, och med tanke på att det faktiskt görs otroligt mycket cider i Norden, är drycken ett eminent val av representation.

– Cider ses ofta som för söt, men det finns en enorm variation och vi vill visa hur mångsidig den kan vara, säger Léonie.

Léonie och Linnea förklarar att många gäster förknippar cider med något som man kanske stött på för första gången i sin ungdom, och därför har en felaktig uppfattning om drycken. Men de förklarar också att intresset verkar öka. Gäster kommer hit just för att få upptäcka nya cidersorter.

Att det blev just på Gärdet Linnea och Léonie valde att öppna krogen är ingen slump. Paret träffades för första gången för ungefär sex år sedan.

– Jag pluggade konst i Stockholm då, och Léonie bodde i Luleå, säger Linnea.
Léonie hade under 11 år jobbat oavbrutet som kock på en del av Torontos mest prestigefulla krogar.

– Det var såklart en väldigt tuff och pressad miljö. Mat är stadens stora dragplåster och konkurrensen var stenhård, dessutom var jag ensam kvinna bland många män.

Även om det började bli vanligare med kvinnliga kockar under Léonies år i Toronto beskriver hon sin resa som kock som en utmaning, där man som kvinna alltid bemötts annorlunda.

– Jag har varit i branschen ett tag, och även om saker förändrats så finns det fortfarande skillnader i hur kvinnor och män behandlas. Det är svårt att inte jämföra sig, och jag har definitivt blivit betald mindre än mina manliga kollegor. Men jag hoppas att vi kan inspirera andra kvinnor att våga ta plats och göra sin egen grej, säger Léonie.

Efter att paret träffats bestämde sig Léonie för att flytta till Stockholm, där nya jobb och kärleken fanns. Efter några år på Oaxen blev lokalen på Gärdet aktuell.

– Det är faktiskt så att jag sett det här stället sedan jag var liten, min pappa Lennart drev en fiskbutik här i många år, men föreslog sedan för Léonie att de två skulle öppna en krog. Jag har också varit med sedan starten, men till en början var det Léonie och pappa som drev ok ok. Och sedan gick det snabbt, säger Linnea.

På några veckor och med en tight budget och mycket slit förvandlade Linnea och Léonie fiskbutiken till sin egen vision av en restaurang. Linnea, som pluggat på Konstfack, tog fram den grafiska profilen och allt visuellt till restaurangen. Hennes konstnärliga bakgrund fick menyerna, loggan och inredningen att genomsyras av kreativitet och personlighet. För paret var det viktigt att skapa en plats där människor kunde slappna av och njuta av maten, musiken och hela upplevelsen.

– Vårt mål var att skapa en restaurang där gästerna känner sig som en del av familjen. Jag ville att folk skulle känna oss och att vi skulle känna dem. Linneas pappa kände sina kunder, så den känslan tog vi med oss, säger Léonie.

– Ja precis, jag har ju sett det här området sedan jag var liten och förutom oss och några pizzerior är det ganska sömnigt här. Gärdet anses inte vara ett sexigt område, men vi har sett en förändring där det blivit trendigt att äta utanför innerstaden. Fler och fler i närområdet börjar upptäcka oss, och det är spännande att kunna erbjuda något annorlunda här, säger Linnea.

Linnea och Léonie är två eldsjälar som går i bräschen för att vara självständiga. Att jobba med lokala och små producenter är viktigt för dem, inte bara när det kommer till dryck utan även till mat. Dessutom ökar menyns spontanitet och känslan de vill förmedla.

– Jag inspireras av mina egna cravings och vad jag själv äter hemma. Det är inte ovanligt att jag tänker att "detta skulle vara perfekt på restaurangen", säger Léonie.

Hon berättar att i Toronto lärde hon sig se på sin matlagning som inte hörde hemma i ett specifikt geografiskt kök. Istället blandades alla olika kulturer till en unik och personlig smak som hon nu försöker förmedla på restaurangen.

– Vi försöker att inte vara för pretentiösa, och ibland skippar vi garnering om den inte tillför något till rätten, säger Léonie.
För Linnea och Léonie är det viktigaste med att driva krog att skapa en trygg och avslappnad miljö. De håller med varandra om att:

“Vi tar inte oss själva på för stort allvar, även om vi självklart bryr oss om vad vi gör.


Beroende på vad vi är sugna på, gillar vi ofta att äta bra fisk, då går vi till 

. Svartengrens för kött. Det senaste stället vi var på var No 17 Palace för fantastisk kinesisk mat.



En ledig fredagskväll - vad dansar i glaset?


Vi älskar en bra vinbar lika mycket som en bra cocktailbar. Antingen ett riktigt gott vin på Chewies eller cocktails på Afterglow.



Om man besöker Stockholm - vad får man absolut inte missa?


Vår restaurang. Ta båten till Moderna museet och promenera tillbaka längs vattnet. Utsikten över Stockholm från Ersta.




Matscenen i Stockholm utvecklas fantastiskt och det finns mycket att utforska.




Vi går på yogaklasser, umgås med familj och vänner, har långa luncher, ser på utställningar, och försöker äta ute på små, oberoende restauranger. Linnea håller på med keramik.

#MyJourney Léonie och Linnea

#MyJourney Leonie och Linnea

Two Forks är mycket mer än bara en restaurang – det är en kärleksförklaring till hållbarhet, kvalitet och gemenskap. Det är platsen där Charlottes gröna odlingsfingrar möter Matans kulinariska kreativitet, där varje måltid berättar en historia om omsorg och passion.

Matans bakgrund i det levantinska köket ger maten en distinkt prägel och det är tydligt att den säsongsbetonade råvaran är i fokus. Här handlar det inte bara om att mätta magar – det handlar om att skapa minnesvärda stunder.

När du kliver in på Two Forks möts du av en atmosfär som omedelbart känns välkomnande och det blir tydligt att deras tagline, "loving people through food", är långt ifrån en tom slogan. Servicen är varm och familjär och maten så god att en diskmaskin känns överflödig med brödet till hands. Med hummus som bas kan man få en kombination av toppings som morot, harissa, baby gem, picklade russin, schalottenlök, dill, mynta och pistagedukkah. Smaker och texturer som ger önskan om mer plats i magen!

På lunchen serveras tre alternativ med fokus på säsongens bästa råvaror. På kvällen öppnas dörrarna för en ännu mer mångfacetterad upplevelse, med både à la carte och en avsmakningsmeny. För den som verkligen vill fördjupa sig i Matans kulinariska värld är avsmakningsmenyn ett måste. Här serveras naturliga viner, hantverksöl och cider, noggrant utvalda för att komplettera maten.

I centrala Malmö har Charlotte och Matan skapat en oas för matälskare, där varje måltid är en hyllning till kärleken för mat, människor och moder jord.

Malmö by food - Two Forks

MBF - Two Forks

Passionerad spiskrigare, morgonpigg bagare, glas-swirlande sommelier eller karismatisk servicestjärna - vår bransch blomstrar tack vare individerna som dag ut och dag in skapar både upplevelser och det community vi älskar och vill hylla i “People of Gastronomy”.


Att få träffa så många människor som älskar vin. Både anställda, leverantörer och såklart även gäster.


Jag jobbade på Berns tidigt 2000-tal, när det fanns en vinbar med en drös grymma sommelierer. Jag var novis och fick möjligheten att prova mycket vin med tillhörande guidning. Jag tror att jag blev inspirerad där och ville fortsätta lära mig. Därför valde jag att utbilda mig till sommelier några år senare.


Jag kommer tyvärr ut alldeles för sällan, men när jag väl får tillfälle så vill jag alltid prova de nya ställena. Senast var jag på Bacchanale och det var grymt!

Om du själv lagar mat, vad bjuder du på?


Då lagar jag mycket mat från Mellanöstern. Så det brukar bli många röror och ofta fisk och skaldjur.


- Jag vill säga öl för att det är den bästa drycken för att släcka törsten efter service, men om jag ska svara vin så slår det aldrig fel med en Chenin blanc.

Vad saknar du på mat-och-dryck-scenen i Stockholm?


Det poppar ju upp nya ställen överallt så jag har faktiskt svårt att säga att jag saknar något egentligen. Det jag kan sakna är känslan på den gamla cocktailbaren Little Quarter som fanns på Marie Laveau back in the days.

People of Gastronomy

POG - Patricia Dominguez

Reimersholme Hotell har länge varit en fristad för Stockholms kulturintresserade, där konst, musik och goda viner möts i en unik och punkig atmosfär. I höst går hotellets restaurang ännu djupare in i sin roll som en destination för matälskare och medvetna gäster. Här ligger inte fokus bara på smak, utan på ett hållbart helhetstänk – för kropp, själ och ande.

Med en vision som sträcker sig från jord till bord har det unga köksteamet med erfarenhet från bland annat Etoile och Oxenstiernan, skapat en meny där varje råvara respekteras och används till sin fulla potential. Det handlar om att använda allt, att låta naturens egna smak tala och att skapa en atmosfär där varje gäst kan känna sig som en del av en större berättelse om matens ursprung och betydelse.

Moa Alsén är restaurangchef på plats och menar att maten ska göra något mer än att bara ge näring. Med ena foten i modebranschen och andra från anrika krogar som Frantzén vill hon gå utanför den traditionella idén om ett restaurangbesök.

– Det är inte bara en måltid, utan en känsla av välbefinnande och tacksamhet. Vi vill verkligen skapa en plats där varje detalj – från råvarorna till presentationen – förmedlar omtanke.

Restaurangens meny erbjuder en bred palett av smårätter, förrätter, varmrätter och desserter, där varje inslag bär på samma kärlek till råvaran. Dessutom finns alltid en barmeny tillgänglig med lättare snacks.

– Något enkelt som man alltid kan ta in liksom, vi tänker att vi alltid vill ha något fermenterat med på barmenyn, som just nu - syrade vaxbönor.

En annan rätt som lyfter fram deras filosofi är gösen, som serveras på ett hållbart och innovativt sätt. Skinnet på gösen friteras, gösen sotas och benen från fisken blir en consommé.

– Det är vår tolkning av hur man tar tillvara på hela fisken. Det är något vi verkligen bryr oss om här – att arbeta med råvaror på ett sätt som värnar om naturen och samtidigt maximerar smakerna.

Den nya restaurangens mörka och sensuella atmosfär speglar visionen om att skapa en plats för djupare, mer meningsfulla möten. Levande ljus på dukade bord, inbjudande färger och material som andas jordnära elegans bidrar till en helhetsupplevelse som förstärker menyns budskap om hållbarhet och respekt.

Sedan Moa Alsén anslöt till teamet har hennes konstnärliga syn verkligen format restaurangen till att bli något unikt. Gästerna välkomnas till en plats där maten och miljön samspelar, och där hållbarhet och omtanke genomsyrar varje rätt och varje detalj i restaurangen.

Reimersholme Hotells restaurang är nu en plats där gastronomi möter hållbarhet i en inspirerande harmoni, en plats som inbjuder till att stanna, smaka och dela både maten och den goda energin med varandra.

Unmo News - Reimersholme Hotel

Unmo News - Reimersholme Hotell

På Gråbrödersgatan 2 hänger Malmöborna på låset när Pink Head Noodle Bar öppnar för lunch 11.30. Här hittar man en meny som lockar med rätter som Spicy Miso Ramen, Mapo Biang och Kung Pao som serveras både på lunchen och ibland även till kvällens á la carte.

Pink Head har gjort en imponerande resa i Malmö. Verksamheten startade på Malmö Saluhall 2016 och fick snabbt en lojal kundbas som följde dem vidare när Pink Head HQ öppnade på Norra Vallgatan 2019. Grundaren Wade Brown och hans team har sedan dess byggt upp ett starkt varumärke med fokus på kreativ och högkvalitativ asian fusion.

Nu har Pink Head Noodle Bar landat bara runt hörnet från deras tidigare HQ i en ljus och härlig lokal. Här kan man sitta vid höga barbord och blicka ut över den livliga korsningen mellan Västergatan och Gråbrödersgatan, låga bord för små eller större sällskap eller sjunka ner i ett mysigt bås för en intimare matupplevelse.

Varje nudelrätt som serveras på Pink Head Noodle Bar är gjord från grunden, med noggrant utvalda ingredienser som passar både sommarens soldränkta uteplats och höstens ruggiga klimat. Just denna novemberdag känns Mapo Biang som en kärleksfull lunchkram! En värmande och smakrik rätt som omfamnar en i höstrusket. Vetenudlarna är perfekt tillagade och blandas med saftig nötfärs, chili bean pasta, Sichuan chiliolja, picklade böngroddar, koriander, krispig lök och isbergssallad.

Perfekt för både en snabb lunch eller en lång kväll med vänner – Pink Head Noodle Bar är och förblir en Malmöfavorit för många.

Malmö by food - Pink Head Noodle Bar

MBF - PHNB


Gemenskapen är det bästa med Kockeriet! Vi är ett fint litet team, en familj. Här har jag fått vänner för livet som man umgås med, även utanför jobbet. Jag vill tro att den gemenskapen genomsyrar upplevelsen hos oss. Det är liksom en värme som sitter i väggarna i detta hus.

Vad fick dig att börja jobba med mat & vin?


Jag tror att det ligger lite i släkten. Pappa var konditor när jag var liten och Mamma har alltid lagat massor med god mat hemma. Så när jag kom hem från studier i Spanien efter gymnasiet så kändes det naturligt att nästa steg i livet var att utbilda mig till kock. Under utbildningen hade vi en vecka mat och dryck i kombination och då insåg jag att jag var tvungen att utbilda mig till sommelier istället.


Jag går gärna till Mutantur, en tidigare arbetsplats som ligger mig varmt om hjärtat! Där vet jag att jag alltid trivs i baren. Men har jag en ledig lunch och regnen öser ner är det gott att värma sig på Marvin med paj, scotch eggs och en öl.

Vad saknar du på mat-och-dryck-scenen i Malmö?


Fler enstjärniga restauranger. Det är för dyrt att åka till Köpenhamn!


Jag är väldigt säsongsinspirerad så absolut råvaror men framförallt känslan av säsongen. I somras åt vi nog enbart vedeldad surdegspizza i trädgården. Nu när hösten kommer så gillar jag att fylla huset med varma mustiga dofter av långkok. Så skulle du bli hembjuden till mig en kall novemberkväll så hade jag bjudit på blandade snacks till förrätt - tänk fläskrillette med smörstekt bröd, lite picklat och ost. Detta följt av en bolognese som har puttrat i 12 timmar med pasta som vi rullar tillsammans under kvällen. Till dessert någon varm kaka eller paj, såklart serverad med både glass OCH grädde.


Inget är så lyxigt som att få starta helgen med bubblor! Och skulle jag jobba har jag lyxen att ha världens bästa man som ofta har fixat ett litet snacks och ett glas som står redo till mig när jag kommer hem.

POG - Joanna Daly

Den privata matklubben Mýran fokuserar på att ge en mindre grupp gäster en unik och intim kväll, en upplevelse som går bortom det traditionella restaurangbesöket. Jörgen och Mirjam Lloyd-Bayer, skaparna bakom Mýran, erbjuder en intuitiv meny som bjuder in gästerna till deras värld av spontanitet, god mat, kärlek, drinkar och kvalitetsviner. Vi fick möjlighet att prata med Jörgen om hans tankar och idéer kring Mýran. Konceptet bygger på en helkväll med endast en sittning per kväll, likt en informell form av fine dining.


Gästerna kommer in i en transparent miljö där vi bjuder på oss själva, vilket skapar en dynamik där alla känner sig lika värda. Jag älskar att vara spontan och att laga mat på instinkt. Efter 30 år som kock med 'ADHD deluxe' ändras ofta något i sista stund.

Jörgen beskriver att allt kan hända under en kväll på Mýran. Gästerna äter från 19.30 till 01.30, och många vinflaskor öppnas under kvällen. Innan öppningen av den nya krogen, åkte Jörgen hem till gäster och skapade unika avsmakningsmenyer baserade på deras och hans egna smakpreferenser. Något som var en upplevelse utöver en vanlig catering och en idé som han ville vidareutveckla.

Efter att ha arbetat med dessa hembesök öppnade han restaurangen Lyran, en matstudio med en hemma-hos-känsla. Men när pandemin slog till förändrades mycket. Det var då han mötte Mirjam, som tidigare arbetat inom apoteksbranschen men sökte sig till den gastronomiska världen.


Mirjam hade haft det tufft under covid. Hon ville utforska min värld, och hennes intresse inspirerade mig till ett nytt koncept. Namnet Myran blev en hyllning till smeknamnet Mira som Mirjams pappa kallade henne som barn.

De skapade tillsammans ett personligt upplägg där gästerna väljer prisklass snarare än enskilda rätter. Inspirationen kommer från en italiensk by där man hamnar på en restaurang utan meny och serveras det som finns för kvällen. Menyerna på Myran, som kostar mellan 2000 och 3500 kronor, består av 10–16 rätter.

Allt blir bättre när valmöjligheterna försvinner, och gästerna bara kan slå sig ner och njuta. Det ger friheten att skapa en upplevelse större än en traditionell restaurang. Vi fokuserar på varje gäst och varje tugga, och gästerna kan ställa frågor och vara delaktiga.

Idag ansvarar Jörgen för maten medan Mirjam tar hand om drinkarna, som inkluderar fermenterade teer och alkoholfria alternativ.

Vi samarbetar med vinexperter som Agnes Klintenberg och Peter Bennysson. Min fru gör dessutom fantastiska drinkar, och vi bjuder in vinälskare att gästspela och ta hand om servicen under några kvällar.

När det kommer till maten berättar Jörgen att han har tät kontakt med leverantörer för att få tag i fantastiska råvaror. Men ungefär där tar informationen slut, han vill inte säga för mycket om vad som serveras på Mýran med tanke på den konstanta förändringen. En förändring som är välkommen och som vi med nöje ser mer av i framtiden.

Unmo News - Mýran


Att få jobba med det jag älskar och att få skapa arbetstillfällen inom mat.

Vad fick dig att börja jobba med mat (vin/kaffe/glass)?


Jag har alltid drivits starkt av njutningen i livet. Därför tror jag inte att det är någon slump att jag hittade maten. Den hittade liksom mig först egentligen.


En matig sallad eller en goffig pasta om det är till mig och min kille. Eller kanske en curry om det är klassisk middag mitt i veckan.


Ledig fredag? Då dricks det drinkar från början till slut. Det är himla festligt tycker jag.


Jag hade älskat om det fanns en nice och mysig resto som hade öppet på natten men inte var korv eller burgare. Ett hål i väggen som är öppet 00-06 med typ 16-20 sittplatser. Alltså dit man längtar till att dra när man är klar ute på baren. På Blue Ribbon i New York och Bar Italia i London har jag käkat många sena nätter. Sen är det förstås vidrigt att driva ett sådant ställe men jag hade älskat om det fanns i Stockholm!

POG - Tea Malmegård

I en liten lokal på Bondegatan 58, intryckt mellan trendiga caféer och fullsatta lunchkrogar, har en nord-thailändsk pärla slagit upp dörrarna för lunch, middag och take away. Chao Na, som drivs av Anis och hans mamma, har tagit ansvar för att visa upp det autentiska, thailändska köket, som inte alltid kommer till tals. På det här stället är de sedvanliga, svenska “thairätterna” som anpassats för Svenssons smaklökar, ett minne blott.

Det känns att det är fredag lunch på Bondegatan. Det vimlar av reklamare och lunchgäster som tagit långlunch, eller kanske till och med redan tagit helg. Från Chao Nas öppna dörr strömmar doften av chili och buljong. Jag går in i den lilla lokalen och möts av sörplande gäster vid enkla träbord och ett trivsamt stökande från köket.

De traditionella nudelsopporna står i centrum på Chao Na men menyn lämnar även plats åt en hainanesisk kyckling som, trots att den ursprungligen kommer från Kina, blivit en klassiker även i Thailand. Dessutom finns den mer välkända nudelwoken Pad Thai på menyn, men såklart i mer autentisk anda än vad man är van vid. Vi beställer en nudelsoppa och en kyckling med ris på rekommendation från Anis.

Snart ställs en Guay Tiew Neua, eller en nudelsoppa med långkokt biff och hemmagjorda köttbullar och en hainanesisk kyckling ned på vårt bord. Vi blir tipsade om att toppa rätterna med fisksås och någon av de olika chilisåserna som är placerade på bordet. Buljongen i soppan är aromatisk och biffen riktigt faller isär i munnen. Kycklingen, som är en ganska anspråkslös anrättning, serveras både pocherad och friterad, med ingefärssås och ris till. Dessutom ställs en liten skål med kycklingbuljong ned på bordet som ett komplement till rätten. Och den är helt klockren i sin enkelhet. Att riset kokats i kycklingbuljongen ger rätten en rund och sammanhängande smak, som bryts av med friskheten från såsen.

De enkla, generösa och smakrika rätterna får oss att smacka belåtet. Att äta fredagslunch här är något jag gärna vänjer mig vid. De smått beroendeframkallande smakerna skapar en entusiasm hos mig och alla borde lära sig mer om det traditionella thailändska köket hos gänget på Chao Na.

Stockholm by food - Chao Na

SBF - Chaona

Med en stor och inbjudande uteservering där det skålas i frozen margaritas och rökig mezcal, bjuder Yono Sabo in till en välkomnande atmosfär med tydlig inspiration från Mexiko. Det är blandningen av det avslappnade och sofistikerade som lockar.

Yono Sabo ligger anonymt placerat på en parallellgata till myllrande Sveavägen. Jordan Sörbom och Otto Nord som tillsammans startat krogen är två gamla vänner med bakgrund i andra branscher än krog, men med en vilja som räckte långt. De ville erbjuda en generös plats där kreativiteten fick flöda, och en bistro med mexikanskt tema blev resultatet.



Den varma belysningen som strömmar ut genom glasrutorna lockar in, och direkt vid dörren möts vi av en välkomnande atmosfär. Vi blir placerade vid ett bord nära ingången, intill uteserveringen. Fönstren står öppna mot gatan. Den sista sensommarluften och ljudet av sorlande samtal och klirrande bestick gör att vi bekvämt sjunker ned i våra stolar.

Vi blir serverade varsin frozen margarita, en variant med litchi och lime och en med jordgubb och chili, av en bartender som med nöje presenterar drinkarna. Baren står centralt och är alltid i rörelse. Drinkarna reflekterar platsens anda, en blandning av en ungdomlig lekfullhet och omsorgsfullt urval av råvaror. Utöver de frysta drinkarna är en rökig mezcal ett genomgående tema på Yono Sabo, och precis som med inredningen och känslan i lokalen känns barens utbud okonstlat och ungdomligt.



Väggarna är dekorerade med modern konst, målningar och neonfärgade ljustavlor bidrar till den trivsamma bekvämligheten av att sitta i ett vardagsrum. Ljuset är nedtonat och skapar en nästan privat stämning, trots att det myllrar av liv.

När maten kommer in blir vi minst sagt paffa.På menyn finns tacos, burritos och annan mexikansk bistromat, men vi blir serverade en lång, överdådig träbräda med grillade spett, tacos, friterad majs och tortillas om vartannat. En perfekt tillagad fläskkarre i rökig marinad, entrecote och birria är några av de taco-kompatibla komponenterna som finns på bordet. Tillsammans med pico de gallo och grön chilisås går det att fylla det varma tortillabrödet på en mängd olika sätt. Det här är den typen av mat där varenda tugga känns som en belöning. Och lika generös som rätten är i smaken är den i storlek, vi blir mätta och belåtna.



Efter att ha avnjutit en lång middag med många drinkar är det dags att lämna Yono Sabo. Det här känns som en plats där folk vill stanna kvar, äta länge och prata ännu längre – en oas mitt i stadens myller där det roliga precis har börjat. Att fira att helgen gått av stapeln på Yono Sabo är något jag gärna gör igen.

Stockholm by food - Yono Sabo

SBF - Yono Sabo

Att träffa nya människor i butiken - jag får prata med folk med alla möjliga livsstilar. Alla kommer inte tillbaka, men de som gör det har blivit en del av Doughnut Disturb-familjen, och till och med goda vänner till mig.


Det korta svaret är att resor har varit en stor del av mitt liv så länge jag kan minnas. Och med resor kommer naturligtvis att äta all slags mat. På den vägen är det.


Framför allt asiatisk mat, men det beror på vem jag är med. Bun Meat Bun är det självklara valet med barn, men med min man är det Ping x Lilla Lådan utan tvekan, alternativt Lu Stockholm eller La Birrieria.


Ärligt talat lagar jag inte så mycket mat, men ägg på toast är min favorit oavsett tid på dygnet.

En ledig fredagskväll – vad dansar i glaset?


Ett glas Riesling eller gin från Stockholm Bränneri.

Vad saknar du på mat- och dryckesscenen i Stockholm?


Mindre fusion eller urvattning av smaker och mer autentisk mat. Inget krångel, inga krusiduller.

POG - Kudzai Nhundu 

Underbara Göteborg! Staden jag spenderade mina somrar som ung fotbollsspelare och idag, som nostalgisk vuxen, njuter av att få besöka. På Södra Vägen 8a fanns det då ett ställe som serverade välgräddade pizzor, perfekt efter en fotbollsmatch signerat Gothia Cup. Idag kliver jag in på samma adress men namnet är nu Epoque och pizzorna är sen länge borta. Oktober 2017 slog Jens och Andreas upp dörrarna till sin tredje restaurangverksamhet Epoque och har sedan dess även öppnat Human 2021. I somras tog dom över ett litet hotell i Lysekil där dom även driver Publik sedan 2015.

Ikväll får jag träffa Emanuel, Linda, Gustaf och Oscar. Från regn och storm ute blir jag genast bemött av värme och ett leende från samtliga i både kök och bar. Ett bord var bokat men när jag ser den vackert uppdukade baren med insyn i köket så vill jag gärna sitta där istället vilket inte är några problem. Det första som slår mig är den inbjudande atmosfären! Små tända ljus glimmar i varje hörn, och deras mjuka sken kastar ett behagligt ljus över de stilfullt inredda delarna av lokalen som skapar bar och matsal.

Emanuel, som är restaurangchef, möter mig på andra sidan baren och går igenom menyn. Jag slår ögat på vinlistan och känner mig genast trygg när jag ser favoriten Jessica Litaud glittra med sin närvaro. Det följs av lite härligt vinsnack och Emanuel lyssnar noggrant in vilken stil jag uppskattar i glaset och jag lämnar uppdraget med god tilltro till honom.

Maten som serveras är vällagad, med en precision och omsorg som genomsyrar varje tugga. Jag börjar med en klassiker på menyn; Drottningkammusslor, eldade med smör och smaksatt med sobrasada och vitlök, citron och parmesan. Perfekt tillagade smälter dom i munnen och skapar fin balans mellan sältan i parmesanen och syran från citronen. Festen fortsätter med crudo på pilgrimsmussla som serveras råmarinerad i vinägrett på tomatvatten och vit soja med pepparrot, frasig potatis, jalapeno, gurka, gräslöksemulsion och korianderkrasse. Även en mindre servering råbiff med brynt smöremulsion smaksatt med soja, picklad shiitake, schalottenlök, krispig ostronskivling, råhyvlad champinjon, svartpeppar och krasse. Triss i smakexplosion där crudon vinner mitt hjärta!
Huvudrätten sätter tonen för höstens yrväder utanför dörren och erbjuder smaker i säsong. Frasigt stekt ankbröst som serveras med saltbakad rödbeta, stekta kantareller, äpple, endivesallad, friterat bovete, örter, potatispuré smaksatt med rotselleri och äppelcidervinäger-sky. Här njuter jag av alla smaker i symfoni och tar tacksamt tugga efter tugga av den perfekt tillagade ankan.

Kvällen fortlöper i en avslappnad, nästan familjär ton med fantastiskt fin service från Emanuel, Linda och Oscar. Gustaf i köket ler glatt när jag under kvällen gestikulerar min matglädje och han avslutar min kväll med ett besök i baren där han placerar en liten skål med nykörd vaniljglass med punschrussin framför mig. En dessert som får mitt hjärta att slå extra snabbt! Emanuel kompletterar upplevelsen med iskall svensk flaggpunsch och jag slängs återigen tillbaka i tiden med tema nostalgi.

En drink i baren, en mysig date vid en av hörnborden eller barhäng solo en stormig onsdagskväll — Epoque är en skattkammare mellan Heden och Liseberg som ni inte får missa att besöka!

Göteborg by food - Epoque

GBF - Epoque

Bakom menyn på nyöppnade Artisan i Malmö står den inspirerande kocken Daniel Jönsson. Med nyöppningen vill han erbjuda lokala råvaror där gästen sätts i fokus på ett ödmjukt sätt. Men just så har det inte alltid varit. Daniel har gjort en resa som heter duga, där respekt för råvaran och publiken blivit kvittot på hårt slit och de många motgångar han upplevt. Från att flippa fryspuckar på Skurup flygplats till gastronomiska, högpresterande tävlingar där unikhet och extravagans stått i fokus, till att nu ha hittat hem i en klassisk och råvarufokuserad matlagning.


Till en början hade restaurangyrket inget med maten att göra för Daniel, han hade prao i skolan och behövde ett jobb. Faktum är att han rentav var rätt ointresserad av mat. Det var livsstilen som lockade.

– Jag var bara 14 år, fick lyssna på hårdrock, snacka skate och bli en del av äldre, tatuerade killarna i köket. En helt ny kultur växte fram för mig, jag kände mig annorlunda och cool och för en gångs skull hemma. Dessutom fick jag uppleva en ny nivå av tempo och gillade det snabbt, trots att alla runt om mig hade en hård och stressad attityd, säger Daniel.

Jobbet på Skurup gav mersmak. Många timmar spenderades bakom stekhällen och Daniel lärde sig bli ett med stressen och den coola attityden. När det blev dags att söka gymnasium var restaurang och hotell-linjen ett självklart val. En ny värld öppnades. Han tog chansen och lärde sig mer om det praktiska inom kockyrket, med en ny respekt för vad precision innebär. Dessutom blev Daniel och hans upplyftande mentor ett starkt team som gav honom motivation till att utvecklas.

Efter gymnasiet var kockkarriären igång. Praktik ledde till ett jobb, som ledde till en flytt till Grekland där han jobbade som kock på ett hotellkomplex, som i sin tur ledde honom till en kocktjänst i Trollhättan. Sedan kom han tillbaka till Skåne, där han som 21-åring fick sin första kökschefsposition på en krog i Lund.

– Jag fick känna på det tuffa livet som kock. I princip all personal på restaurangen sa upp sig till följd av dåliga arbetsförhållanden, men då såg jag min chans till befordran och blev kökschef. Jag var väl lite titelkåt då...det handlade mer om ett egoistiskt tänk för att skapa ett schysst CV. Jag jobbade 19 timmar om dagen, sju dagar i veckan och fick göra allt från att skriva menyer till att hålla i köksekonomin, så jag lärde mig otroligt mycket men det var inte hållbart.

Daniel slutade efter 8 månader och gick på dagen. Han hade bestämt sig för att flytta till Frankrike.

– Jag blev trött på det hela och behövde en paus och ny inspiration. Den franska stilen satte sin prägel på mig. Under vistelsen fick jag skinn på näsan, inspiration och respekt för detaljnivå inom matlagning och en disciplin som fortfarande sitter i.

Det var dags att ta nästa steg i karriären. Daniel kom hem till Malmö, där han tog jobbet som kökschef på en italiensk krog, men den här gången var det annorlunda. Han hade hamnat i en miljö där kockarna hade en högre ambitionsnivå, de ville skapa något exceptionellt, där man fick jobba kreativt på ett sätt han inte hade upplevt innan. Tankesättet fick Daniel att söka sig till arenan för gastronomiska tävlingar, där tävlingsglöden han hade inom sig fick blomstra.

– Jag har tävlat i brottning under uppväxten, så det här med att tävla ligger mig nära hjärtat, jag är en riktigt vinnarskalle. Nu fick jag liksom utlopp för att kombinera det jag gillade mest, mat, med ett tävlingsformat. Det passade mig väldigt bra.

Och resan gick snabbt. Daniels första utmaning var tävlingen Skånska smaker, som ledde honom till tävlingar i Köpenhamn. Det gick bra. Sedan hade det blivit dags att öppna sin egen restaurang Embassy i Malmö, simultant med att delta i kock-OS där han så småningom tog silver.

– Alltså det var så roligt, men det var kanske inte ultimat. Parallellt med att öppna och jobba på min egen krog var det en enorm uppoffring att delta i OS, vi tränade i ett och ett halvt år inför den tävlingen. Men vi tog också silver. Men nu i februari blev det guld.

Och nu är Daniel vid en ny hållpunkt i livet, där han tillsammans med Filip Åkerblom och Stefan Forsberg startat Artisan. Men hans vision är annorlunda denna gången.

– Artisan sticker ut mest i min resa, det är liksom vad allt har lett till. Jag hade aldrig klarat av att göra det här för två år sedan. Att få göra det med Stefan och Filip har gjort hela processen lättare, det har liksom varit en kulturkrock på ett givande sätt. Vi alla har blivit ödmjuka och öppnare inför krogsammanhanget.
Till slut ställer jag Daniel, vars resa lett honom till en punkt i karriärslivet han verkar trygg och bekväm med, två större frågor om kockyrket.

Vad har varit det bästa med att jobba som kock under alla dessa år?

– Att jag fortfarande är långt ifrån färdig, att jag fortfarande misslyckas. Det går att lära sig så mycket mer konstant, men också att utbilda när man kommit upp på en viss nivå. Jag har haft med mig Isak, min högra hand, som lärling när jag tävlade internationellt men också under tiden på Embassy. På Artisan vill jag gärna göra just det- lära folk det jag kan. Vi har just nu med oss en tjej som går första året på Grythyttan och min lärling från Embassy. Det känns jätteviktigt med tanke på hur krogbranschen ser ut, jag följer hellre en personlighet som är hungrig på att lära sig än att anställa de som är självklara och “färdiga” kockar.

– Det går verkligen i tidsperioder. Under tiden jag tävlat och framför allt tidigare i mitt liv har jag varit totalt inriktad på molekylär matlagning, där man tänjer på gränser. Idag har jag en helt annan matfilosofi, det ska vara jävligt gott, enkelt och närodlat. Jag tror att jag mognat och att min inspiration fokuserar på den som äter min mat och upplever rätterna. Innan lagade jag nog mat för min egen utveckling och mitt eget intresse.

– Malmö är en växande och rolig restaurangstad så jag gillar att prova olika ställen. Marie Antionette är en favorit då jag älskar deras koncept och anser att de sticker ut.

– På senaste tiden har det varit mycket negroni och vermouth.

Om man besöker Malmö - vad får man absolut inte missa?

– Jag tycker man bör fokusera på att upptäcka det mångkulturella, ta något och dricka på Kallis med utsikt över sundet och jobba sig genom Slottsparken och stan mot Möllan.

– Jag tycker att det är ett lite tunt utbud av finare restauranger. Känner även att jag kan sakna lite fler sydamerikanska ställen,

– Umgås med familj och vänner. Äter och dricker lite överallt.

#MyJourney Daniel Jönsson

Jag har bjudit med mig två av mina närmsta tjejkompisar på kvällens middag, något som känns helt rätt när målet är Micmatbar. Den lilla matbaren öppnade i slutet av hösten 2023, på en tvärgatan till Avenyn – stans mest kommersiella stråk. Det är kompisarna Elin och Gabriella som står bakom konceptet där både mat och vin är i ständig förändring efter vad som faller tjejerna i smaken.

En plats skapad av tjejer, ja, ni förstår ju varför det lockade att gå dit med just sina tjejkompisar. Med det sagt är det ändå en blandad publik som fyller den hemtrevliga lokalen – allt från par som är ute på dejt, till kollegor som är på AW.

Vi börjar med ett glas torr och mineralig champagne i baren innan vi sätter oss till bords. Bubblorna kickar minst sagt igång smaklökarna, likaså att läsa igenom vad som erbjuds kvällen till ära. Medan Elin huserar i köket är det Gabriella som har hand om servicen. Hon guidar oss genom menyn som består av mindre- och mellanstora rätter och rekommenderar att välja två till tre per person. Vi bestämmer oss för att beställa olika rätter att dela på och allt eftersom maten blir klar i köket kommer den ut till bordet. Först ut är tonfisk med grillad mango följt av sötpotatisbollar med mojo rojo, grillad vit sparris i chermoula, friterad kyckling i sötsur sås och pistagepesto med majonnäs på svart vitlök samt en klorofyllig risotto med friterad brysselkål och kaprissmör. Micmatbar bjuder på smaker från hela världen, här finns det inga rätt eller fel. Efter varje tugga diskuterar vi vad det är vi känner och smakar. Vad är det egentligen i den friterade kycklingen som påminner om julen? De oväntade kombinationerna av smaksättare blir en angenäm utmaning att leta rätt på. Nejlika måste det vara!

Avslutningsvis tar vi in paradrätten briebrûlée med tryffel som serveras med rostat bröd, cornichons och en körsbärsmarmelad. En rätt som det runt bordet bråkas om tills formen med ost är renskrapad.

Jag tror att jag pratar för hela mitt sällskap när jag säger att vi trivdes från första stund vi gick in i restaurangen. Den varma stämningen, det roliga utbudet av viner, mat som överraskar, två tjejer som styr och ställer.. det är imponerande minst sagt.

Göteborg by food - Micmatbar

GBF - MicMatbar

I en charmig lokal på Mariatorget, som tidigare varit antikaffär, har Elin Ungman och Andreas Bjunér slagit rot. Il Merlo är ett projekt som genomsyras av passion för både mat och kultur, med ledorden “vår tolkning av Italien”.

Hur kom det sig att ni bestämde er för att öppna en krog tillsammans?

Det var faktiskt en ganska naturlig utveckling. Jag har alltid älskat matlagning, och min pappa var kock, så intresset har funnits där länge. Men det var inte förrän vi träffades, jag och Andreas, som idén om att starta något eget verkligen började ta form. Vi hade samma intressen och visioner, säger Elin.

Andreas håller med och berättar om att mötet är det viktiga för honom.

– Jag har alltid haft en dröm om att öppna ett eget ställe, särskilt när vi rest runt och hittat små pärlor på olika platser. Vi har pratat mycket om hur vi gillar ställen där kultur och mat kan mötas, och när vi såg den här lokalen i mars i år kände vi att det var rätt. Vi kunde ha väntat, men det var här vi ville vara, säger Andreas.

När de 2024 snubblade över en gammal antikaffär insåg de att de hittat den perfekta lokalen. Det var kärleken till platsens atmosfär som övertygade dem, trots att lokalen krävde mycket arbete, som att bygga ett helt nytt kök.

– Det var mycket arbete, men samtidigt visste vi att det var här vi ville skapa något. Vi ville ha en tidlös känsla med gamla möbler, lite som om man befann sig i en italiensk film från förr. Italien har betytt mycket för mig sedan barndomen. Jag var ofta där som liten och har fortsatt vara det. Det är de miljöerna jag är kär i och som vi velat få in här, säger Andreas.

Il Merlo-duon kommer från helt olika bakgrunder. Elin hade tidigare arbetat som förskolelärare, och Andreas hade haft en karriär som journalist och dokumentärfilmare. Men deras nya projekt kändes som en naturlig övergång, passioner fick mötas. För Elin handlar det om att skapa upplevelser, och för Andreas är det en chans att förverkliga en livslång dröm om att skapa en plats där människor kan njuta av mat och kultur tillsammans.

En av lokalens väggar är fyllda med delikatesser som pasta, bröd, olivolja och annat som jag gärna hade tagit med mig hem.

– Vi har handplockat allt från våra favoritproducenter, till exempel en gård på Sicilien som heter Occhipinti, där vi hämtar vår pasta. Det handlar om att lyfta fram det bästa av det vi gillar, som Barbara i Årsta, som bakar riktigt gott, italienskt bröd. Snart hoppas vi även kunna servera italienskt vin och öl, men då krävs inte bara ett serveringstillstånd utan även att vi får med oss bostadsrättsföreningens styrelse på våra drömmar, men där har vi stora förhoppningar, säger Andreas.

Dessutom går det att avnjuta en enkel meny med ett tydligt italienskt tema.

Artiklar

Stockholm by food - Rosendals Trädgård

Unmo News - Maya

Stockholm by food - Rummel

#MyJourney Léonie och Linnea

Malmö by food - Two Forks

People of Gastronomy

Unmo News - Reimersholme Hotel

Malmö by food - Pink Head Noodle Bar

People of Gastronomy

Unmo News - Mýran

People of Gastronomy

Stockholm by food - Chao Na

Stockholm by food - Yono Sabo

People of Gastronomy

Göteborg by food - Epoque

#MyJourney Daniel Jönsson

Göteborg by food - Micmatbar

Unmo News - Il Merlo