Reimersholme Hotell har länge varit en fristad för Stockholms kulturintresserade, där konst, musik och goda viner möts i en unik och punkig atmosfär. I höst går hotellets restaurang ännu djupare in i sin roll som en destination för matälskare och medvetna gäster. Här ligger inte fokus bara på smak, utan på ett hållbart helhetstänk – för kropp, själ och ande.

Med en vision som sträcker sig från jord till bord har det unga köksteamet med erfarenhet från bland annat Etoile och Oxenstiernan, skapat en meny där varje råvara respekteras och används till sin fulla potential. Det handlar om att använda allt, att låta naturens egna smak tala och att skapa en atmosfär där varje gäst kan känna sig som en del av en större berättelse om matens ursprung och betydelse.

Moa Alsén är restaurangchef på plats och menar att maten ska göra något mer än att bara ge näring. Med ena foten i modebranschen och andra från anrika krogar som Frantzén vill hon gå utanför den traditionella idén om ett restaurangbesök.

– Det är inte bara en måltid, utan en känsla av välbefinnande och tacksamhet. Vi vill verkligen skapa en plats där varje detalj – från råvarorna till presentationen – förmedlar omtanke.

Restaurangens meny erbjuder en bred palett av smårätter, förrätter, varmrätter och desserter, där varje inslag bär på samma kärlek till råvaran. Dessutom finns alltid en barmeny tillgänglig med lättare snacks.

– Något enkelt som man alltid kan ta in liksom, vi tänker att vi alltid vill ha något fermenterat med på barmenyn, som just nu - syrade vaxbönor.

En annan rätt som lyfter fram deras filosofi är gösen, som serveras på ett hållbart och innovativt sätt. Skinnet på gösen friteras, gösen sotas och benen från fisken blir en consommé.

– Det är vår tolkning av hur man tar tillvara på hela fisken. Det är något vi verkligen bryr oss om här – att arbeta med råvaror på ett sätt som värnar om naturen och samtidigt maximerar smakerna.

Den nya restaurangens mörka och sensuella atmosfär speglar visionen om att skapa en plats för djupare, mer meningsfulla möten. Levande ljus på dukade bord, inbjudande färger och material som andas jordnära elegans bidrar till en helhetsupplevelse som förstärker menyns budskap om hållbarhet och respekt.

Sedan Moa Alsén anslöt till teamet har hennes konstnärliga syn verkligen format restaurangen till att bli något unikt. Gästerna välkomnas till en plats där maten och miljön samspelar, och där hållbarhet och omtanke genomsyrar varje rätt och varje detalj i restaurangen.

Reimersholme Hotells restaurang är nu en plats där gastronomi möter hållbarhet i en inspirerande harmoni, en plats som inbjuder till att stanna, smaka och dela både maten och den goda energin med varandra.

Unmo—Sveriges största mötesplats för restaurangbranschen.


Connecta med tusentals kollegor och arbetsgivare, inspireras och hitta ditt drömjobb på ett och samma ställe 🙏🏻 Är du inte medlem än?

FiArrowRight

Unmo News - Reimersholme Hotel

Unmo News - Reimersholme Hotell

På Gråbrödersgatan 2 hänger Malmöborna på låset när Pink Head Noodle Bar öppnar för lunch 11.30. Här hittar man en meny som lockar med rätter som Spicy Miso Ramen, Mapo Biang och Kung Pao som serveras både på lunchen och ibland även till kvällens á la carte.

Pink Head har gjort en imponerande resa i Malmö. Verksamheten startade på Malmö Saluhall 2016 och fick snabbt en lojal kundbas som följde dem vidare när Pink Head HQ öppnade på Norra Vallgatan 2019. Grundaren Wade Brown och hans team har sedan dess byggt upp ett starkt varumärke med fokus på kreativ och högkvalitativ asian fusion.

Nu har Pink Head Noodle Bar landat bara runt hörnet från deras tidigare HQ i en ljus och härlig lokal. Här kan man sitta vid höga barbord och blicka ut över den livliga korsningen mellan Västergatan och Gråbrödersgatan, låga bord för små eller större sällskap eller sjunka ner i ett mysigt bås för en intimare matupplevelse.

Varje nudelrätt som serveras på Pink Head Noodle Bar är gjord från grunden, med noggrant utvalda ingredienser som passar både sommarens soldränkta uteplats och höstens ruggiga klimat. Just denna novemberdag känns Mapo Biang som en kärleksfull lunchkram! En värmande och smakrik rätt som omfamnar en i höstrusket. Vetenudlarna är perfekt tillagade och blandas med saftig nötfärs, chili bean pasta, Sichuan chiliolja, picklade böngroddar, koriander, krispig lök och isbergssallad.

Perfekt för både en snabb lunch eller en lång kväll med vänner – Pink Head Noodle Bar är och förblir en Malmöfavorit för många.

Malmö by food - Pink Head Noodle Bar

MBF - PHNB

Passionerad spiskrigare, morgonpigg bagare, glas-swirlande sommelier eller karismatisk servicestjärna - vår bransch blomstrar tack vare individerna som dag ut och dag in skapar både upplevelser och det community vi älskar och vill hylla i “People of Gastronomy”.


Gemenskapen är det bästa med Kockeriet! Vi är ett fint litet team, en familj. Här har jag fått vänner för livet som man umgås med, även utanför jobbet. Jag vill tro att den gemenskapen genomsyrar upplevelsen hos oss. Det är liksom en värme som sitter i väggarna i detta hus.

Vad fick dig att börja jobba med mat & vin?


Jag tror att det ligger lite i släkten. Pappa var konditor när jag var liten och Mamma har alltid lagat massor med god mat hemma. Så när jag kom hem från studier i Spanien efter gymnasiet så kändes det naturligt att nästa steg i livet var att utbilda mig till kock. Under utbildningen hade vi en vecka mat och dryck i kombination och då insåg jag att jag var tvungen att utbilda mig till sommelier istället.


Jag går gärna till Mutantur, en tidigare arbetsplats som ligger mig varmt om hjärtat! Där vet jag att jag alltid trivs i baren. Men har jag en ledig lunch och regnen öser ner är det gott att värma sig på Marvin med paj, scotch eggs och en öl.

Vad saknar du på mat-och-dryck-scenen i Malmö?


Fler enstjärniga restauranger. Det är för dyrt att åka till Köpenhamn!

Om du själv lagar mat, vad bjuder du på?


Jag är väldigt säsongsinspirerad så absolut råvaror men framförallt känslan av säsongen. I somras åt vi nog enbart vedeldad surdegspizza i trädgården. Nu när hösten kommer så gillar jag att fylla huset med varma mustiga dofter av långkok. Så skulle du bli hembjuden till mig en kall novemberkväll så hade jag bjudit på blandade snacks till förrätt - tänk fläskrillette med smörstekt bröd, lite picklat och ost. Detta följt av en bolognese som har puttrat i 12 timmar med pasta som vi rullar tillsammans under kvällen. Till dessert någon varm kaka eller paj, såklart serverad med både glass OCH grädde.

En ledig fredagskväll - vad dansar i glaset?


Inget är så lyxigt som att få starta helgen med bubblor! Och skulle jag jobba har jag lyxen att ha världens bästa man som ofta har fixat ett litet snacks och ett glas som står redo till mig när jag kommer hem.

People of Gastronomy

POG - Joanna Daly

Den privata matklubben Mýran fokuserar på att ge en mindre grupp gäster en unik och intim kväll, en upplevelse som går bortom det traditionella restaurangbesöket. Jörgen och Mirjam Lloyd-Bayer, skaparna bakom Mýran, erbjuder en intuitiv meny som bjuder in gästerna till deras värld av spontanitet, god mat, kärlek, drinkar och kvalitetsviner. Vi fick möjlighet att prata med Jörgen om hans tankar och idéer kring Mýran. Konceptet bygger på en helkväll med endast en sittning per kväll, likt en informell form av fine dining.


Gästerna kommer in i en transparent miljö där vi bjuder på oss själva, vilket skapar en dynamik där alla känner sig lika värda. Jag älskar att vara spontan och att laga mat på instinkt. Efter 30 år som kock med 'ADHD deluxe' ändras ofta något i sista stund.

Jörgen beskriver att allt kan hända under en kväll på Mýran. Gästerna äter från 19.30 till 01.30, och många vinflaskor öppnas under kvällen. Innan öppningen av den nya krogen, åkte Jörgen hem till gäster och skapade unika avsmakningsmenyer baserade på deras och hans egna smakpreferenser. Något som var en upplevelse utöver en vanlig catering och en idé som han ville vidareutveckla.

Efter att ha arbetat med dessa hembesök öppnade han restaurangen Lyran, en matstudio med en hemma-hos-känsla. Men när pandemin slog till förändrades mycket. Det var då han mötte Mirjam, som tidigare arbetat inom apoteksbranschen men sökte sig till den gastronomiska världen.


Mirjam hade haft det tufft under covid. Hon ville utforska min värld, och hennes intresse inspirerade mig till ett nytt koncept. Namnet Myran blev en hyllning till smeknamnet Mira som Mirjams pappa kallade henne som barn.

De skapade tillsammans ett personligt upplägg där gästerna väljer prisklass snarare än enskilda rätter. Inspirationen kommer från en italiensk by där man hamnar på en restaurang utan meny och serveras det som finns för kvällen. Menyerna på Myran, som kostar mellan 2000 och 3500 kronor, består av 10–16 rätter.

Allt blir bättre när valmöjligheterna försvinner, och gästerna bara kan slå sig ner och njuta. Det ger friheten att skapa en upplevelse större än en traditionell restaurang. Vi fokuserar på varje gäst och varje tugga, och gästerna kan ställa frågor och vara delaktiga.

Idag ansvarar Jörgen för maten medan Mirjam tar hand om drinkarna, som inkluderar fermenterade teer och alkoholfria alternativ.

Vi samarbetar med vinexperter som Agnes Klintenberg och Peter Bennysson. Min fru gör dessutom fantastiska drinkar, och vi bjuder in vinälskare att gästspela och ta hand om servicen under några kvällar.

När det kommer till maten berättar Jörgen att han har tät kontakt med leverantörer för att få tag i fantastiska råvaror. Men ungefär där tar informationen slut, han vill inte säga för mycket om vad som serveras på Mýran med tanke på den konstanta förändringen. En förändring som är välkommen och som vi med nöje ser mer av i framtiden.

Unmo News - Mýran


Att få jobba med det jag älskar och att få skapa arbetstillfällen inom mat.

Vad fick dig att börja jobba med mat (vin/kaffe/glass)?


Jag har alltid drivits starkt av njutningen i livet. Därför tror jag inte att det är någon slump att jag hittade maten. Den hittade liksom mig först egentligen.


En matig sallad eller en goffig pasta om det är till mig och min kille. Eller kanske en curry om det är klassisk middag mitt i veckan.


Ledig fredag? Då dricks det drinkar från början till slut. Det är himla festligt tycker jag.

Vad saknar du på mat-och-dryck-scenen i Stockholm?


Jag hade älskat om det fanns en nice och mysig resto som hade öppet på natten men inte var korv eller burgare. Ett hål i väggen som är öppet 00-06 med typ 16-20 sittplatser. Alltså dit man längtar till att dra när man är klar ute på baren. På Blue Ribbon i New York och Bar Italia i London har jag käkat många sena nätter. Sen är det förstås vidrigt att driva ett sådant ställe men jag hade älskat om det fanns i Stockholm!

POG - Tea Malmegård

I en liten lokal på Bondegatan 58, intryckt mellan trendiga caféer och fullsatta lunchkrogar, har en nord-thailändsk pärla slagit upp dörrarna för lunch, middag och take away. Chao Na, som drivs av Anis och hans mamma, har tagit ansvar för att visa upp det autentiska, thailändska köket, som inte alltid kommer till tals. På det här stället är de sedvanliga, svenska “thairätterna” som anpassats för Svenssons smaklökar, ett minne blott.

Det känns att det är fredag lunch på Bondegatan. Det vimlar av reklamare och lunchgäster som tagit långlunch, eller kanske till och med redan tagit helg. Från Chao Nas öppna dörr strömmar doften av chili och buljong. Jag går in i den lilla lokalen och möts av sörplande gäster vid enkla träbord och ett trivsamt stökande från köket.

De traditionella nudelsopporna står i centrum på Chao Na men menyn lämnar även plats åt en hainanesisk kyckling som, trots att den ursprungligen kommer från Kina, blivit en klassiker även i Thailand. Dessutom finns den mer välkända nudelwoken Pad Thai på menyn, men såklart i mer autentisk anda än vad man är van vid. Vi beställer en nudelsoppa och en kyckling med ris på rekommendation från Anis.

Snart ställs en Guay Tiew Neua, eller en nudelsoppa med långkokt biff och hemmagjorda köttbullar och en hainanesisk kyckling ned på vårt bord. Vi blir tipsade om att toppa rätterna med fisksås och någon av de olika chilisåserna som är placerade på bordet. Buljongen i soppan är aromatisk och biffen riktigt faller isär i munnen. Kycklingen, som är en ganska anspråkslös anrättning, serveras både pocherad och friterad, med ingefärssås och ris till. Dessutom ställs en liten skål med kycklingbuljong ned på bordet som ett komplement till rätten. Och den är helt klockren i sin enkelhet. Att riset kokats i kycklingbuljongen ger rätten en rund och sammanhängande smak, som bryts av med friskheten från såsen.

De enkla, generösa och smakrika rätterna får oss att smacka belåtet. Att äta fredagslunch här är något jag gärna vänjer mig vid. De smått beroendeframkallande smakerna skapar en entusiasm hos mig och alla borde lära sig mer om det traditionella thailändska köket hos gänget på Chao Na.

Stockholm by food - Chao Na

SBF - Chaona

Med en stor och inbjudande uteservering där det skålas i frozen margaritas och rökig mezcal, bjuder Yono Sabo in till en välkomnande atmosfär med tydlig inspiration från Mexiko. Det är blandningen av det avslappnade och sofistikerade som lockar.

Yono Sabo ligger anonymt placerat på en parallellgata till myllrande Sveavägen. Jordan Sörbom och Otto Nord som tillsammans startat krogen är två gamla vänner med bakgrund i andra branscher än krog, men med en vilja som räckte långt. De ville erbjuda en generös plats där kreativiteten fick flöda, och en bistro med mexikanskt tema blev resultatet.



Den varma belysningen som strömmar ut genom glasrutorna lockar in, och direkt vid dörren möts vi av en välkomnande atmosfär. Vi blir placerade vid ett bord nära ingången, intill uteserveringen. Fönstren står öppna mot gatan. Den sista sensommarluften och ljudet av sorlande samtal och klirrande bestick gör att vi bekvämt sjunker ned i våra stolar.

Vi blir serverade varsin frozen margarita, en variant med litchi och lime och en med jordgubb och chili, av en bartender som med nöje presenterar drinkarna. Baren står centralt och är alltid i rörelse. Drinkarna reflekterar platsens anda, en blandning av en ungdomlig lekfullhet och omsorgsfullt urval av råvaror. Utöver de frysta drinkarna är en rökig mezcal ett genomgående tema på Yono Sabo, och precis som med inredningen och känslan i lokalen känns barens utbud okonstlat och ungdomligt.



Väggarna är dekorerade med modern konst, målningar och neonfärgade ljustavlor bidrar till den trivsamma bekvämligheten av att sitta i ett vardagsrum. Ljuset är nedtonat och skapar en nästan privat stämning, trots att det myllrar av liv.

När maten kommer in blir vi minst sagt paffa.På menyn finns tacos, burritos och annan mexikansk bistromat, men vi blir serverade en lång, överdådig träbräda med grillade spett, tacos, friterad majs och tortillas om vartannat. En perfekt tillagad fläskkarre i rökig marinad, entrecote och birria är några av de taco-kompatibla komponenterna som finns på bordet. Tillsammans med pico de gallo och grön chilisås går det att fylla det varma tortillabrödet på en mängd olika sätt. Det här är den typen av mat där varenda tugga känns som en belöning. Och lika generös som rätten är i smaken är den i storlek, vi blir mätta och belåtna.



Efter att ha avnjutit en lång middag med många drinkar är det dags att lämna Yono Sabo. Det här känns som en plats där folk vill stanna kvar, äta länge och prata ännu längre – en oas mitt i stadens myller där det roliga precis har börjat. Att fira att helgen gått av stapeln på Yono Sabo är något jag gärna gör igen.

Stockholm by food - Yono Sabo

SBF - Yono Sabo

Att träffa nya människor i butiken - jag får prata med folk med alla möjliga livsstilar. Alla kommer inte tillbaka, men de som gör det har blivit en del av Doughnut Disturb-familjen, och till och med goda vänner till mig.


Det korta svaret är att resor har varit en stor del av mitt liv så länge jag kan minnas. Och med resor kommer naturligtvis att äta all slags mat. På den vägen är det.


Framför allt asiatisk mat, men det beror på vem jag är med. Bun Meat Bun är det självklara valet med barn, men med min man är det Ping x Lilla Lådan utan tvekan, alternativt Lu Stockholm eller La Birrieria.


Ärligt talat lagar jag inte så mycket mat, men ägg på toast är min favorit oavsett tid på dygnet.

En ledig fredagskväll – vad dansar i glaset?


Ett glas Riesling eller gin från Stockholm Bränneri.

Vad saknar du på mat- och dryckesscenen i Stockholm?


Mindre fusion eller urvattning av smaker och mer autentisk mat. Inget krångel, inga krusiduller.

POG - Kudzai Nhundu 

Underbara Göteborg! Staden jag spenderade mina somrar som ung fotbollsspelare och idag, som nostalgisk vuxen, njuter av att få besöka. På Södra Vägen 8a fanns det då ett ställe som serverade välgräddade pizzor, perfekt efter en fotbollsmatch signerat Gothia Cup. Idag kliver jag in på samma adress men namnet är nu Epoque och pizzorna är sen länge borta. Oktober 2017 slog Jens och Andreas upp dörrarna till sin tredje restaurangverksamhet Epoque och har sedan dess även öppnat Human 2021. I somras tog dom över ett litet hotell i Lysekil där dom även driver Publik sedan 2015.

Ikväll får jag träffa Emanuel, Linda, Gustaf och Oscar. Från regn och storm ute blir jag genast bemött av värme och ett leende från samtliga i både kök och bar. Ett bord var bokat men när jag ser den vackert uppdukade baren med insyn i köket så vill jag gärna sitta där istället vilket inte är några problem. Det första som slår mig är den inbjudande atmosfären! Små tända ljus glimmar i varje hörn, och deras mjuka sken kastar ett behagligt ljus över de stilfullt inredda delarna av lokalen som skapar bar och matsal.

Emanuel, som är restaurangchef, möter mig på andra sidan baren och går igenom menyn. Jag slår ögat på vinlistan och känner mig genast trygg när jag ser favoriten Jessica Litaud glittra med sin närvaro. Det följs av lite härligt vinsnack och Emanuel lyssnar noggrant in vilken stil jag uppskattar i glaset och jag lämnar uppdraget med god tilltro till honom.

Maten som serveras är vällagad, med en precision och omsorg som genomsyrar varje tugga. Jag börjar med en klassiker på menyn; Drottningkammusslor, eldade med smör och smaksatt med sobrasada och vitlök, citron och parmesan. Perfekt tillagade smälter dom i munnen och skapar fin balans mellan sältan i parmesanen och syran från citronen. Festen fortsätter med crudo på pilgrimsmussla som serveras råmarinerad i vinägrett på tomatvatten och vit soja med pepparrot, frasig potatis, jalapeno, gurka, gräslöksemulsion och korianderkrasse. Även en mindre servering råbiff med brynt smöremulsion smaksatt med soja, picklad shiitake, schalottenlök, krispig ostronskivling, råhyvlad champinjon, svartpeppar och krasse. Triss i smakexplosion där crudon vinner mitt hjärta!
Huvudrätten sätter tonen för höstens yrväder utanför dörren och erbjuder smaker i säsong. Frasigt stekt ankbröst som serveras med saltbakad rödbeta, stekta kantareller, äpple, endivesallad, friterat bovete, örter, potatispuré smaksatt med rotselleri och äppelcidervinäger-sky. Här njuter jag av alla smaker i symfoni och tar tacksamt tugga efter tugga av den perfekt tillagade ankan.

Kvällen fortlöper i en avslappnad, nästan familjär ton med fantastiskt fin service från Emanuel, Linda och Oscar. Gustaf i köket ler glatt när jag under kvällen gestikulerar min matglädje och han avslutar min kväll med ett besök i baren där han placerar en liten skål med nykörd vaniljglass med punschrussin framför mig. En dessert som får mitt hjärta att slå extra snabbt! Emanuel kompletterar upplevelsen med iskall svensk flaggpunsch och jag slängs återigen tillbaka i tiden med tema nostalgi.

En drink i baren, en mysig date vid en av hörnborden eller barhäng solo en stormig onsdagskväll — Epoque är en skattkammare mellan Heden och Liseberg som ni inte får missa att besöka!

Göteborg by food - Epoque

GBF - Epoque

Bakom menyn på nyöppnade Artisan i Malmö står den inspirerande kocken Daniel Jönsson. Med nyöppningen vill han erbjuda lokala råvaror där gästen sätts i fokus på ett ödmjukt sätt. Men just så har det inte alltid varit. Daniel har gjort en resa som heter duga, där respekt för råvaran och publiken blivit kvittot på hårt slit och de många motgångar han upplevt. Från att flippa fryspuckar på Skurup flygplats till gastronomiska, högpresterande tävlingar där unikhet och extravagans stått i fokus, till att nu ha hittat hem i en klassisk och råvarufokuserad matlagning.


Till en början hade restaurangyrket inget med maten att göra för Daniel, han hade prao i skolan och behövde ett jobb. Faktum är att han rentav var rätt ointresserad av mat. Det var livsstilen som lockade.

– Jag var bara 14 år, fick lyssna på hårdrock, snacka skate och bli en del av äldre, tatuerade killarna i köket. En helt ny kultur växte fram för mig, jag kände mig annorlunda och cool och för en gångs skull hemma. Dessutom fick jag uppleva en ny nivå av tempo och gillade det snabbt, trots att alla runt om mig hade en hård och stressad attityd, säger Daniel.

Jobbet på Skurup gav mersmak. Många timmar spenderades bakom stekhällen och Daniel lärde sig bli ett med stressen och den coola attityden. När det blev dags att söka gymnasium var restaurang och hotell-linjen ett självklart val. En ny värld öppnades. Han tog chansen och lärde sig mer om det praktiska inom kockyrket, med en ny respekt för vad precision innebär. Dessutom blev Daniel och hans upplyftande mentor ett starkt team som gav honom motivation till att utvecklas.

Efter gymnasiet var kockkarriären igång. Praktik ledde till ett jobb, som ledde till en flytt till Grekland där han jobbade som kock på ett hotellkomplex, som i sin tur ledde honom till en kocktjänst i Trollhättan. Sedan kom han tillbaka till Skåne, där han som 21-åring fick sin första kökschefsposition på en krog i Lund.

– Jag fick känna på det tuffa livet som kock. I princip all personal på restaurangen sa upp sig till följd av dåliga arbetsförhållanden, men då såg jag min chans till befordran och blev kökschef. Jag var väl lite titelkåt då...det handlade mer om ett egoistiskt tänk för att skapa ett schysst CV. Jag jobbade 19 timmar om dagen, sju dagar i veckan och fick göra allt från att skriva menyer till att hålla i köksekonomin, så jag lärde mig otroligt mycket men det var inte hållbart.

Daniel slutade efter 8 månader och gick på dagen. Han hade bestämt sig för att flytta till Frankrike.

– Jag blev trött på det hela och behövde en paus och ny inspiration. Den franska stilen satte sin prägel på mig. Under vistelsen fick jag skinn på näsan, inspiration och respekt för detaljnivå inom matlagning och en disciplin som fortfarande sitter i.

Det var dags att ta nästa steg i karriären. Daniel kom hem till Malmö, där han tog jobbet som kökschef på en italiensk krog, men den här gången var det annorlunda. Han hade hamnat i en miljö där kockarna hade en högre ambitionsnivå, de ville skapa något exceptionellt, där man fick jobba kreativt på ett sätt han inte hade upplevt innan. Tankesättet fick Daniel att söka sig till arenan för gastronomiska tävlingar, där tävlingsglöden han hade inom sig fick blomstra.

– Jag har tävlat i brottning under uppväxten, så det här med att tävla ligger mig nära hjärtat, jag är en riktigt vinnarskalle. Nu fick jag liksom utlopp för att kombinera det jag gillade mest, mat, med ett tävlingsformat. Det passade mig väldigt bra.

Och resan gick snabbt. Daniels första utmaning var tävlingen Skånska smaker, som ledde honom till tävlingar i Köpenhamn. Det gick bra. Sedan hade det blivit dags att öppna sin egen restaurang Embassy i Malmö, simultant med att delta i kock-OS där han så småningom tog silver.

– Alltså det var så roligt, men det var kanske inte ultimat. Parallellt med att öppna och jobba på min egen krog var det en enorm uppoffring att delta i OS, vi tränade i ett och ett halvt år inför den tävlingen. Men vi tog också silver. Men nu i februari blev det guld.

Och nu är Daniel vid en ny hållpunkt i livet, där han tillsammans med Filip Åkerblom och Stefan Forsberg startat Artisan. Men hans vision är annorlunda denna gången.

– Artisan sticker ut mest i min resa, det är liksom vad allt har lett till. Jag hade aldrig klarat av att göra det här för två år sedan. Att få göra det med Stefan och Filip har gjort hela processen lättare, det har liksom varit en kulturkrock på ett givande sätt. Vi alla har blivit ödmjuka och öppnare inför krogsammanhanget.
Till slut ställer jag Daniel, vars resa lett honom till en punkt i karriärslivet han verkar trygg och bekväm med, två större frågor om kockyrket.

Vad har varit det bästa med att jobba som kock under alla dessa år?

– Att jag fortfarande är långt ifrån färdig, att jag fortfarande misslyckas. Det går att lära sig så mycket mer konstant, men också att utbilda när man kommit upp på en viss nivå. Jag har haft med mig Isak, min högra hand, som lärling när jag tävlade internationellt men också under tiden på Embassy. På Artisan vill jag gärna göra just det- lära folk det jag kan. Vi har just nu med oss en tjej som går första året på Grythyttan och min lärling från Embassy. Det känns jätteviktigt med tanke på hur krogbranschen ser ut, jag följer hellre en personlighet som är hungrig på att lära sig än att anställa de som är självklara och “färdiga” kockar.

– Det går verkligen i tidsperioder. Under tiden jag tävlat och framför allt tidigare i mitt liv har jag varit totalt inriktad på molekylär matlagning, där man tänjer på gränser. Idag har jag en helt annan matfilosofi, det ska vara jävligt gott, enkelt och närodlat. Jag tror att jag mognat och att min inspiration fokuserar på den som äter min mat och upplever rätterna. Innan lagade jag nog mat för min egen utveckling och mitt eget intresse.

– Malmö är en växande och rolig restaurangstad så jag gillar att prova olika ställen. Marie Antionette är en favorit då jag älskar deras koncept och anser att de sticker ut.

– På senaste tiden har det varit mycket negroni och vermouth.

Om man besöker Malmö - vad får man absolut inte missa?

– Jag tycker man bör fokusera på att upptäcka det mångkulturella, ta något och dricka på Kallis med utsikt över sundet och jobba sig genom Slottsparken och stan mot Möllan.

– Jag tycker att det är ett lite tunt utbud av finare restauranger. Känner även att jag kan sakna lite fler sydamerikanska ställen,

– Umgås med familj och vänner. Äter och dricker lite överallt.

#MyJourney Daniel Jönsson

Jag har bjudit med mig två av mina närmsta tjejkompisar på kvällens middag, något som känns helt rätt när målet är Micmatbar. Den lilla matbaren öppnade i slutet av hösten 2023, på en tvärgatan till Avenyn – stans mest kommersiella stråk. Det är kompisarna Elin och Gabriella som står bakom konceptet där både mat och vin är i ständig förändring efter vad som faller tjejerna i smaken.

En plats skapad av tjejer, ja, ni förstår ju varför det lockade att gå dit med just sina tjejkompisar. Med det sagt är det ändå en blandad publik som fyller den hemtrevliga lokalen – allt från par som är ute på dejt, till kollegor som är på AW.

Vi börjar med ett glas torr och mineralig champagne i baren innan vi sätter oss till bords. Bubblorna kickar minst sagt igång smaklökarna, likaså att läsa igenom vad som erbjuds kvällen till ära. Medan Elin huserar i köket är det Gabriella som har hand om servicen. Hon guidar oss genom menyn som består av mindre- och mellanstora rätter och rekommenderar att välja två till tre per person. Vi bestämmer oss för att beställa olika rätter att dela på och allt eftersom maten blir klar i köket kommer den ut till bordet. Först ut är tonfisk med grillad mango följt av sötpotatisbollar med mojo rojo, grillad vit sparris i chermoula, friterad kyckling i sötsur sås och pistagepesto med majonnäs på svart vitlök samt en klorofyllig risotto med friterad brysselkål och kaprissmör. Micmatbar bjuder på smaker från hela världen, här finns det inga rätt eller fel. Efter varje tugga diskuterar vi vad det är vi känner och smakar. Vad är det egentligen i den friterade kycklingen som påminner om julen? De oväntade kombinationerna av smaksättare blir en angenäm utmaning att leta rätt på. Nejlika måste det vara!

Avslutningsvis tar vi in paradrätten briebrûlée med tryffel som serveras med rostat bröd, cornichons och en körsbärsmarmelad. En rätt som det runt bordet bråkas om tills formen med ost är renskrapad.

Jag tror att jag pratar för hela mitt sällskap när jag säger att vi trivdes från första stund vi gick in i restaurangen. Den varma stämningen, det roliga utbudet av viner, mat som överraskar, två tjejer som styr och ställer.. det är imponerande minst sagt.

Göteborg by food - Micmatbar

GBF - MicMatbar

I en charmig lokal på Mariatorget, som tidigare varit antikaffär, har Elin Ungman och Andreas Bjunér slagit rot. Il Merlo är ett projekt som genomsyras av passion för både mat och kultur, med ledorden “vår tolkning av Italien”.

Hur kom det sig att ni bestämde er för att öppna en krog tillsammans?

Det var faktiskt en ganska naturlig utveckling. Jag har alltid älskat matlagning, och min pappa var kock, så intresset har funnits där länge. Men det var inte förrän vi träffades, jag och Andreas, som idén om att starta något eget verkligen började ta form. Vi hade samma intressen och visioner, säger Elin.

Andreas håller med och berättar om att mötet är det viktiga för honom.

– Jag har alltid haft en dröm om att öppna ett eget ställe, särskilt när vi rest runt och hittat små pärlor på olika platser. Vi har pratat mycket om hur vi gillar ställen där kultur och mat kan mötas, och när vi såg den här lokalen i mars i år kände vi att det var rätt. Vi kunde ha väntat, men det var här vi ville vara, säger Andreas.

När de 2024 snubblade över en gammal antikaffär insåg de att de hittat den perfekta lokalen. Det var kärleken till platsens atmosfär som övertygade dem, trots att lokalen krävde mycket arbete, som att bygga ett helt nytt kök.

– Det var mycket arbete, men samtidigt visste vi att det var här vi ville skapa något. Vi ville ha en tidlös känsla med gamla möbler, lite som om man befann sig i en italiensk film från förr. Italien har betytt mycket för mig sedan barndomen. Jag var ofta där som liten och har fortsatt vara det. Det är de miljöerna jag är kär i och som vi velat få in här, säger Andreas.

Il Merlo-duon kommer från helt olika bakgrunder. Elin hade tidigare arbetat som förskolelärare, och Andreas hade haft en karriär som journalist och dokumentärfilmare. Men deras nya projekt kändes som en naturlig övergång, passioner fick mötas. För Elin handlar det om att skapa upplevelser, och för Andreas är det en chans att förverkliga en livslång dröm om att skapa en plats där människor kan njuta av mat och kultur tillsammans.

En av lokalens väggar är fyllda med delikatesser som pasta, bröd, olivolja och annat som jag gärna hade tagit med mig hem.

– Vi har handplockat allt från våra favoritproducenter, till exempel en gård på Sicilien som heter Occhipinti, där vi hämtar vår pasta. Det handlar om att lyfta fram det bästa av det vi gillar, som Barbara i Årsta, som bakar riktigt gott, italienskt bröd. Snart hoppas vi även kunna servera italienskt vin och öl, men då krävs inte bara ett serveringstillstånd utan även att vi får med oss bostadsrättsföreningens styrelse på våra drömmar, men där har vi stora förhoppningar, säger Andreas.

Dessutom går det att avnjuta en enkel meny med ett tydligt italienskt tema.

– Just nu finns fyra olika mackor på menyn – tre grillade och en färsk. De är gjorda på tre olika sorters bröd och fyllda med en kombination av grönsaker och ostar. En av dem är en klassiker med tomat, burrata och rödlök, och en annan har portabello, taleggio och rosmarin.

Till en början kommer Il Merlo att satsa på lunchserveringen, men målet är att kunna ha öppet på kvällen till klockan 21. Då vill Elin utöka menyn till middagsmackor, soppor och pasta – sånt man kan njuta av med ett glas vin.

Il Merlo är en plats för livsnjuteri och samtal där alla är välkomna, även hundar. Andreas förklarar att det handlar om kärleken till Italien men också en personlig atmosfär:

– Vi kallar oss inte för en italiensk restaurang, utan försöker trycka på att det här snarare är vår egen tolkning av ett italienskt ställe.

Unmo News - Il Merlo

Mittemot Eriksdalshallen, bland indiska krogar och ölhak där samma gäster suttit de senaste 20 åren, ligger Triton. Med ett väl utvalt gäng i köket, där det flesta har Michelinkrogar i bagaget, öppnade restaurangen för snart två år sedan.

Utvändigt möts man av en stor neonskylt med röda bokstäver i ett brasserieinspirerat typsnitt: Restaurang Triton. Invändigt rör sig atmosfären åt ett annat håll. Med en blå tapet med motiv av vågor, spontant upphängda tavlor och stora blommor i bohemiska buketter känns det rymliga rummet snudd på oväntat. Inredningen är ungdomlig och uppfriskande, och inte särskilt uträknad, som så ofta på Stockholms krogar i samma kategori.

Vi slår oss ned vid ett runt bord och får veta att vi kommer serveras en satt meny, med amuse bouche, förrätt, pasta och varmrätt. Servitören förklarar att om man vill kan man lägga till ostron, en mellanservering och efterrätt. Det vill vi göra. Jag kan inte tänka mig att gå härifrån utan efterrätten: korsisk persika med zabaione och lagerbladsglass. Men kvällens servering börjar inte där, utan med ett glas champagne och ostron, och därefter en grön tomatbuljong med dillolja som rensar paletten.

En av kockarna kommer fram till bordet och presenterar förrätten för oss. Han pratar ambitiöst om de fina grönsakerna från Skilleby. Vi är där i perfekt säsong, sensommar eller snarare tidig höst. På tallriken ligger vackert utplacerade grönsaker; blancherade tomater, aubergine, vaxbönor Allt i en smörig kycklingsky.

Vi njuter. Middagen går som på räls. Nästa rätt blir hummer i en majssås med koriander och dill som garnityr. Därefter en ricottafylld ravioli med skummig sås, basilika och sardeller. Varmrätten är en showstopper: perfekt tillagad marulk med blancherad kronärtskocka och fänkål, men det som sticker ut mest är såsen. Kocken presenterar den som “sauce bouillabaisse".

– Ja alltså egentligen finns det ju inget som heter så, men såsen smakar verkligen bouillabaisse. Den är gjord på marulkens ben, Pernod och saffran.

Och han har helt rätt. Såsen smakar verkligen bouillabaisse, och helt fantastiskt. Utöver de klassiska smakerna i moderna kombinationer på tallriken, serveras vi otroliga viner med personliga presentationer av kvällens personal.

Till slut blir det dags för det jag sett fram emot: dessert. Den simpla rätten är spartanskt men stilrent upplagd och håller precis det jag tyckte mig tro att den lovade.

Triton är platsen för dekadens. Här skäms man bort på ett prestigelöst och självklart sätt. Och det är precis så jag vill ha det.

Stockholm by Food - Triton

SBF - Triton


Jag älskar att alla dagar ser olika ut, det är alltid lika spännande att komma till jobbet.


Mitt första jobb inom restaurangbranschen var McDonald's, då var jag sjutton år gammal och extrajobbade samtidigt som jag gick i gymnasiet. Därifrån växte mitt intresse och jag har fått lära mig otroligt mycket genom åren.

Jobbet på Sin Ramen fick jag efter att ha sett en video på Tik Tok som lockade mig till restaurangen för att äta. Väl på plats frågande jag om dom sökte personal. Det slutade med att jag blev intervjuad efter lunchen och erbjuden jobb samma dag.



Jag gillar att upptäcka nya restauranger och nya smaker. Men vietnamesisk mat har en speciell plats i mitt hjärta. Eatnam är nog min long time favorite.


Jag brukar oftast laga kinesisk husmanskost. Alltid kul att dela med sig av sin egen kultur.


Amerikanskt vitt vin som är smörigt, men det slår aldrig fel med en iskall Peroni.

POG Diana Ye

En tisdag i juli och Stockholm är kvavt och folktomt. Längs Söders gator går det att spana på strosande turister och andra sommarlovsfirare. Men framför allt så är det folktomt, förutom på Reggevs uteservering. Där märks det inte att Stockholmsborna lämnat stan, utan där sitter de vant och njuter av den klassiska, silkeslena hummusen.

I snart två decennier har Reggev huserat i en liten lokal på Ringvägen, där Malin och hennes man står bakom receptet för den lenaste hummusen i stan. Det där med att göra något i 10 000 timmar innan det sitter, verkar verkligen stämma i Malins fall. Man känner det på hela Reggevs atmosfär, de som jobbat här agerar familjärt och kan stället utan och innan. Hon ler och berättar att Reggev fyller myndigt i år, och att det förhoppningsvis firas med ett kommande alkoholtillstånd, lagom till krogens 18-årsdag. Man kan utan tvekan säga att den kikärtspotenta lunchserveringen blivit en Stockholmsklassiker.

Vi slår oss ner på den lilla uteserveringen i solen. Servitören rekommenderar oss en hemgjord “Lemon NaNa”, och vi tackar ja. På bordet ställs en stor glasflaska med myntalemonad ned och innan vi ens bestämt oss för vad vi vill äta har vi hunnit få i oss varsitt stort glas av den läskande drycken.

På menyn finns en bred variation av klassiska hummusrätter, men den röda tråden är just att att en bädd av hummus serveras tillsammans med en mustig gryta eller grönsaker. Bland de olika varianterna med nötfärs och pinjenötter och paprikagryta och ägg dras mina ögon till en hummus med rödbetor, sesam och färskost. En sån och en med merguez tack!

Någon minut senare ställs två stora tallrikar och en korg med pitabröd fram. Uppläggningarna är rustika och generösa och doften från den paprikastinna grytan med merguez gör mig, om möjligt, hungrigare än jag var än innan tallrikarna ställdes ned på bordet. Pickles har vi redan hunnit plocka på oss av inne vid restaurangens vattenstation. Och smakkombinationen mellan len hummus, mustig gryta och syrliga pickles gör oss inte besvikna. Allt känns så självklart.

Reggev är helt klart ett utmärkt alternativ för en prisvärd smaksensation som man dessutom blir ordentligt mätt av. Om inte det är tillräckligt med motivation för ett besök har haket även börjat sälja hummus, zhoug och sina grytor på lösvikt. Det går alltså att återskapa magin på hemmaplan, för den som är mer bekvämt lagd.

Stockholm by Food - Reggev

SBF - Bar Reggev

Bland Gamla Stans trånga kullerstensgränder har den klassiska bistron Pastis huserat i snart 20 år, och under årens gång blivit snudd på en institution för stockholmare som saknar fransk jargong, mat och musik. Nyligen öppnade krogen sin bakficka, Petite Pastis, som ett lillasyskon med ny, busig inriktning.

– Alltså, hos oss är det nästan alltid fullt, vi vill ju kunna erbjuda fler grannar och besökare en sittplats, en bakficka med stor uteservering kändes därför perfekt, säger Johan Wikner.

Johan har länge drivit Pastis och förklarar att platserna aldrig räckt till. Att han vill kunna erbjuda något för alla. Med tanke på Gamla stans genomströmning av turister, blir det ofta stammisarna och de lokalt boende som får slåss om sina, egentligen självklara, platser. Det har varit en av sakerna Johan velat ändra på med hjälp av Petite Pastis, men även på vinlistan.

– Jag tror egentligen att vi vill ha lite högre svansföring när det kommer till vinerna, och bredda den rätt rejält. På vanliga Pastis har vi ju serverat klassiska franska viner med en viss tradition. Här behöver varken landsgränser eller druvor styra, utan vi kommer servera en del naturviner, dyr champagne men även öka ölsortimentet till ungefär 10 olika sorter.

Trots att bakfickan är nyöppnad, och konceptet inte ännu är helt satt, sitter en inbiten känsla redan i väggarna på den lilla krogen. Den tidigare ägaren hade butik i lokalen, och en ärvd skyltdocka som putar med munnen och bär en röd klänning med vita prickar har ärvts och fått stå kvar. I taket sitter en rund neonlampa med namnet “Petite Pastis” och de få borden med patina är spontant utplacerade i restaurangen. Restaurangchefen Joakim Ingerlund berättar att det ska kännas enkelt att komma och sätta sig här.

– Det är ett perfekt dateställe, om man vill gömma sig lite. Det är inte riktigt lika vasst som vanliga Pastis, utan lite snällare, säger Joakim.

Den initiala tanken med bakfickan var egentligen att servera frukost och lunch, som ett komplement till originalet med middagsservering. Dessutom berättar Johan om hur han hade alla Airbnb-gäster i Gamla stan i åtanke inför öppningen, och därför ville ha en mindre deli i lokalen.

– Ja alltså, vi kan ju inte bli 7-eleven, men det vore kul att kunna erbjuda lite goda konserver, någon korv och ost som de många turisterna kan njuta av även i sina hyreslägenheter, säger Johan.

Konceptet är alltså en aning flytande, men det verkar vara precis så som Pastis tagit form också. Det som är säkert är att de Paris-klingande bistrorätterna absolut kommer att finnas på menyn. För Johan är escargots, moules frites och tartar en självklarhet.

– Det är liksom fortfarande Pastis. Det som blir skillnaden är nog att vi kommer servera enklare mellanrätter och inte lika mågna tungviktare som på Pastis.

Vid lunchtid finns även en del klassiker som Soupe a lóignoin, Bouillabaise och omeletter i olika varianter. Rätterna går i helt fransk stil, att kombinera med exempelvis ett glas cremant. Och till frukosten serveras självklart smöriga croissanter, pain au chocolat med kaffe att doppa i.

Connecta med tusentals kollegor och arbetsgivare, inspireras och hitta ditt drömjobb på ett och samma ställe 🙏🏻 

Unmo News - Petite Pastis

När jag besökte Stockholm i somras föll jag för konceptet New York Style Pizza, som är någonstans mellan fin-pizzan och den där pizzan nere på hörnet. Pizzorna bakas i modell större, delas upp i slices och placeras sedan på galler i rumstemperatur. Varje slice värms på i pizzaugnen på beställning innan den toppas med extra parmesan och olivolja. Som du förstår är det viktigt vad för typ av deg som pizzan görs på. Den behöver vara tjock nog att klara två omgångar i ugnen utan att brännas, men tunn nog att ge det förväntade krispet. För mig är det ett genidrag att servera pizza i slices, så att man får prova flera olika pizzor. Så du kan förstå min exaltation när ryktet någon gång i höstas började gå om att Bennys skulle öppna en “Bar & Slice Shop”.

Bennys Bar & Slice Shop ligger längst Rosenlundsgatan och nu var det äntligen dags för mig att få sätta tänderna i ett av gatans nya ställen. I baren står Riyan, som är Bennys bartender, och välkomnar mig och mitt sällskap. Det finns fyra olika pizzor att välja mellan och ja, självklart tar vi en av varje: en margherita, en pepperoni, en vit pizza med pancetta och purjolök samt en vit med svamp, vitlök och lök. De vita pizzorna avslutas med citronzest – något som både jag och mitt sällskap konstaterade lyfte smaken till en annan nivå.

På tapp hittar du inte bara öl i olika stilar, här finns även cocktails och vin. Mitt röda Easy Rosso huserar i ett rustikt vattenglas, och jag som annars kan vara petig med val av vinglas kunde inte bry mig mindre. Det är väl så här det ska vara? Jag tror nog det.

Bennys är ett perfekt AW-ställe, där du kan dela på slices, spela flipper och prova en eller två olika drycker på tapp. Eller kanske något för den där dejten? Här sitter man på barstolar längs baren eller väggarna och slipper den där stela mitt emot varandra-stämningen.

Om jag kommer tillbaka? Det är ett som är säkert! Vem Benny är? Det förblir en gåta.

Göteborg by Food - Bennys Bar & Slice Shop

GBF - Bennys

Maximillian Mellfors - Rosforth & Rosforth

Förutom att det är inspirerande och roligt att driva en verksamhet är det en väldigt omväxlande sysselsättning där man måste vara bra på massvis med saker; alltifrån vin (självklart), till språk, mat, logistik och data. Sedan är ju såklart resor, middagar och allt det där som ingår, egentligen det smörjmedel som gör livskvaliteten bra.

Vad fick dig att börja jobba med mat (vin/kaffe/glass)?


Jag började inte jobba heltid med vin förens jag fyllt 30, det var en komplex händelsekedja. Alla livstrådar gick ihop ordentligt när jag började med ekologiskt hantverks-vin: den sociala tråden, kärlekstråden, miljötråden, den konstnärliga tråden.

Det finns många bra ställen men just nu håller jag Bord väldigt högt. Ekstedt är alltid strålande, även om det var något år sedan jag var där nu. Annars älskar jag det lite förhöjda men enkla vinbarstuggandet på till exempel Gemla och Savant.

Om du själv lagar mat, vad bjuder du på?


Troligtvis något jag bakat. Och glass! Jag står ofta i köket i timmar, flera dagar i veckan och lagar nästan aldrig samma sak. Men det är inte så många som bakar så det är alltid uppskattat att bjuda på, och hemvevad glass, det är alltid bra.

En ledig fredagskväll - vad dansar i glaset?


Något väldigt chosefritt utan tillsatt svavel.

Vad saknar du på mat-och-dryck-scenen i Stockholm?


De mest ambitiösa listorna ur ett eko-/bio-/naturperpektiv står vinbarerna för idag. Jag skulle vilja se en större, riktigt ambitiös restaurang med en större källare, där mer vågat vin får ta mycket fokus. Det finns flera restauranger i fine dining/Michelin-nivån som har otroliga källare och är helt inriktade på klassiska viner. Och det är absolut inget fel med det, jag älskar det! Jag skulle dock gärna se någon som gjorde samma jobb men primärt med vin utan svavel. Det skulle vara väldigt spännande att se hur Stockholm skulle reagera på det. Det tar ju många år att bygga upp en sådan källare, men vem ska börja?

Feed

Unmo News - Reimersholme Hotel

Malmö by food - Pink Head Noodle Bar

People of Gastronomy

Unmo News - Mýran

People of Gastronomy

Stockholm by food - Chao Na

Stockholm by food - Yono Sabo

People of Gastronomy

Göteborg by food - Epoque

#MyJourney Daniel Jönsson

Göteborg by food - Micmatbar

Unmo News - Il Merlo

Stockholm by Food - Triton

People of Gastronomy

Stockholm by Food - Reggev

Unmo News - Petite Pastis

Göteborg by Food - Bennys Bar & Slice Shop

People of Gastronomy