Passionerad spiskrigare, morgonpigg bagare, glas-swirlande sommelier eller karismatisk servicestjärna - vår bransch blomstrar tack vare individerna som dag ut och dag in skapar både upplevelser och det community vi älskar och vill hylla i “People of Gastronomy”.

Alltså det började ju med okomplicerad mat och det kommer det sluta med också! Det är lite som en gammal vän, eller mer som en vän som man inte vet kommer bli en vän från början, ogenomtänkt och enkelt, så ska en macka vara och det säger nog en del om vår matfilosofi också.

Men vilken är egentligen den godaste mackan och hur gör man den?

Alltså, det har ju gått lite i vågor för oss, menyn förändras och det är kul, men grilled cheese är ju egentligen det enda rimliga svaret här. Den är konstant på vår meny och den kommer alltid att finnas. Den är lite “minute to learn but lifetime to master”. Vi har jobbat mycket med den och jag är stolt över den. Man skulle kunna säga att ostmixen gör det i den mackan, det är nästan som med en surdeg- man får liksom labba fram sin egen ultimata ostmix efter smak och tycke. Vi smälter också osten i förväg till vår grilled cheese. På så sätt kan man lägga mer fokus på en perfekt stekyta på brödet och slippa tänka på att osten måste smälta i själva stekmomentet. Dessutom kör vi tre brödskivor vilket gör att den kan bära lite mer ost!

Vilka restauranger går du helst på i Stockholm?

Oj, det där är så svårt att svara på tycker jag. Jag älskar ju Teatergrillen där man kommer ner i en mysig och ombonad miljö, den ligger högt upp hos mig.

Om jag är med familj och vänner blir det pasta! Jag har snöat in på en hummerpapardelle mest för att jag har ett stort, härligt fat jag kan lägga upp den på. Ibland lyxar jag med riktig hummer och ibland gör jag den med räkor och en god hummerfond. Så länge man har en bra, chunky papardelle så blir den grym tycker jag.

Vad saknar du på mat-och-dryck-scenen i Stockholm?

Jag tycker att Stockholm har ett fantastiskt utbud av krogar. Mitt hjärta klappar lite extra för de som har sin egen nisch och hoppar av ekorrhjulet. Det jag kan sakna är personer som lagar sin kulturs mat från grunden, det tycker jag man ser mycket av i London eller New York på lite bredare basis, mer sånt i Stockholm!

Unmo—Sveriges största mötesplats för restaurangbranschen.


Connecta med tusentals kollegor och arbetsgivare, inspireras och hitta ditt drömjobb på ett och samma ställe 🙏🏻 Är du inte medlem än?

FiArrowRight

People of Gastronomy

POG- Mattias Svensson

Huvudföreläsare och Grundare av The Wine Hub, Stockholm.

Vi är en plats för alla som vill lära sig mer om vin! Allt från dem som vill bli sommelierer till de som bara vill lära sig vad de gillar och kan guida sig själva på Systembolaget. Vi skapade The Wine Hub för att vi ville att det skulle finnas en plats för alla - oavsett kunskap. Vi har helt enkelt både utbildningar för folk i branschen men även för privatpersoner som vill ha “ett lätt körkort i vin”.

Vad är egentligen det viktiga att lära sig när det kommer till vin?

Jag tror att det är viktigt att få ett verktyg för den enorma världen av vin som faktiskt finns. Som privatperson handlar det om att veta vilket vin man kanske ska välja på Systemet, eller vad man skall leta efter på en vinlista, att vet vad man tycker om helt enkelt. När det kommer till de som utbildar sig till sommelier är det viktigt att kunna naviger i en ännu större värld, samt veta hur man exempelvis kan förhöja en gästs vistelse på restaurang genom vin. Men också att etablera gästens kunskap och dela med sig!

Jag tror att det är viktigt att få ett verktyg för den enorma världen av vin som faktiskt finns. Som privatperson handlar det om att veta vilket vin man kanske ska välja på Systemet eller vad man skall leta efter på en vinlista, att veta vad man tycker om helt enkelt. Många köper samma vin ständigt. Vi hjälper till att vidga vinvärlden. När det kommer till de som utbildar sig till sommelier är det viktigt att kunna navigera i en ännu större värld, samt veta hur man exempelvis kan förhöja en gästs vistelse på restaurang genom vin. Men också att etablera gästens kunskap och dela med sig!

Copine, det ligger precis runt hörnet här. Om jag själv hade öppnat krog hade det nog sett ut ungefär som där. Sen går jag gärna till Agnes där man får fantastiskt bemötande men även Babette där jag tycker att man överraskas med inspirerande vinlistor.

En ledig fredagskväll - vad dansar i glaset?

Jag är en självhatande Bourgogneälskare. Alltså jag älskar verkligen Bourgogne men är lite trött på att tjata om det. Det som är väldigt återkommande för mig är också Riesling, det finns så många stilvariationer och jag slutar aldrig förvånas över Rieslingens storhet.

Jag kan tycka att det är irriterande med favoritism när det kommer till producenter och länder av vin. Jag tycker att Stockholm skulle kunna bredda sig bland stilar och vinländer.

POG - Hans Wejnefalk Larsson

Det är en gråmulen eftermiddag i Stockholm när vi kliver in på Kanon, strax innan öppning för dagen. Lokalen är tyst för stunden, men förberedelserna är i full gång. Rima Ismail och Samir Kersh, krogens ägare, rör sig vant mellan köket och matsalen. Dofter av grillat blandas med ljudet av bestick som dukas fram. Trots lugnet just nu finns en känsla av energi och förväntan i luften – snart kommer gästerna att fylla lokalen.

Vad gör en krog till en institution i Stockholm?

"Det handlar om att vara konstant," säger Rima med eftertryck, samtidigt som hon justerar en stol vid ett av borden. "Gästen ska alltid veta vad de kan förvänta sig – hög nivå, men på ett enkelt sätt. Ta Sturehof som exempel, det är en institution, men det är också tillgängligt. Vi har alltid lagat mat så som vi är uppväxta med. Många rätter att dela på, precis som i Chile och Latinamerika. Det är vad vi gör här på Kanon också. Vårt koncept bygger på protein, grönsaker från grillen, röror och bröd. Det handlar om gemenskap, mat som är perfekt för stora sällskap. När vi öppnade ville vi skapa en livlig, enkel mötesplats som ändå håller hög kvalitet. Och det är exakt det vi gör."

Hon pekar mot en skiss på menyn som ligger på ett av borden. Där finns rätten hon kallar Kanons signatur.

"Det är egentligen svårt att peka ut en specifik rätt," säger hon och ler. "För oss handlar det mer om sättet vi äter på – röror, tillbehör, grillat – helheten är vår grej. Men om jag måste välja en rätt skulle jag säga våra vedungsgrillade räkor med harissa, lime, chili och tomat. Vi har tweakat den lite, men den har hängt med ända från vår förra krog och känns som vår signaturrätt."

Hon lutar sig tillbaka och skrattar lite åt minnet. "För tre år sedan var vi här och tittade på lokalen. Vi kände direkt att det var den ultimata lokalen, men samtidigt var den utmanande – stor, på en konstig plats och med många hinder att övervinna. Det kändes nästan omöjligt. Men sen, av en slump, träffade Samir den gamla ägaren. Han sa att han ville sälja till rätt personer. Då tänkte vi: 'Shit, vi klarar det!' och bestämde oss för att köra. Vi ville skapa en institution för en yngre generation. Ett livligt och enkelt ställe som ändå är fint förpackat. Och här är vi nu."

Hon ser sig omkring i lokalen, där varje detalj numera sitter på plats.

Vad är det bästa med att öppna en krog?


Hon skakar på huvudet och ler trött. "Ärligt talat? Ingenting. Jag hatar att öppna krog, och det är verkligen något jag har kommit fram till. Jag har gjort det tre gånger, och varje gång är det samma sak – stress och press. Man har en idé som känns svår att förverkliga. Däremot, när krogen väl är igång och fungerar, älskar jag helheten. Varenda del av verksamheten är fantastisk. Det är så roligt att se hur allt drivs och rullar – från köket och servicen till tankarna bakom konceptet. Allt måste klaffa. Om något är dåligt, känner gästen det direkt."

Ett rop från köket fångar hennes uppmärksamhet, och hon skrattar. "Det är det här jag älskar. Att driva krog. Alla delar, från maten och drycken till omklädningsrummet, kompletterar varandra. Första veckan är alltid kaos, men det gäller att se till att servicen fungerar. Vi tog ett möte häromdagen – vi måste ge kärlek för att få kärlek tillbaka."

Vad hade du gjort om du inte jobbade med detta?

Hon funderar en stund och lutar sig mot bordet. "Jag pluggade på Beckmans, men att bygga möbler tog för lång tid för mig. Jag älskar de snabba resultaten i den här branschen, även om det kräver långsiktigt arbete. Mat är något unikt. Det är ett grundläggande behov som alla kan förstå. Även om inte alla har råd att äta ute, finns det ändå en koppling och respekt för maten. Det drar människor till sig."

Hon reser sig för att gå tillbaka till förberedelserna, men stannar upp och vänder sig om. "Och här på Kanon, det är precis det vi gör. Vi samlar människor kring mat som känns enkel, men som är full av hjärta och gemenskap."

Unmo News - Kanon


Det bästa med vårt jobb är absolut mötet med våra gäster! Att vi får möjligheten att dela med oss av vår dröm och passion genom mat, dryck och värdskap är ovärderligt!

Matan började som diskare när han var 15 år och tittade aldrig tillbaka :). Han hittade i matlagningen sitt sätt att få uttrycka sin kreativitet via alla fem sinnen, men egentligen handlar det mest om att helt enkelt älska mat och att få laga god mat till goa människor!

Charlotte hittade till att jobba med mat via odling. Under många år jobbade hon med urban odling, utveckling av andelsjordbruk i Malmö samt på folkhögskola med inriktning på odling och hållbarhet. Här väcktes en passion för mat på många olika nivåer.


Vi får absolut ofta cravings för SOI29 som är underbart på alla sätt! Önskar också att vi fick chans att äta oftare på Marvin, alltid så otroligt bra! Pink Head är också ett ställe vi älskar i Malmö! Måste äta nudlar där varje måndag för att orka veckan!

Fryspizza och ostbågar, ha ha! Och lite sånt som barn gillar.

En ledig fredagskväll – vad dansar i glaset?


Vad som helst som Bar Kiosko serverar!! (Matan undrar för övrigt vad "ledig fredagskväll" betyder!?)

Vad saknar ni på mat- och dryckesscenen i Malmö?


Egentligen känns det som att det öppnar fler och fler superspännande nya ställen i stan och det vi saknar mest av allt är tid att prova alla! Med det sagt kan det kanske vara så att man hade önskat lite större utbud av fisk och skaldjur när man är så nära havet!

POG - Matan Levy & Charlotte Nycander

Gästerna, att få jobba med mat och dryck, den ständiga utvecklingen och att det pendlar mellan högt och lågt.



Vad fick dig att börja jobba med mat (vin/kaffe/glass)?


Jag kom in i restaurangbranschen via grafisk formgivning och musiken.



Dit jag oftast går är Dionysos på Renstiernas gata. Där blir du alltid väl bemött, det finns gott om plats och de hatar inte barn. Men om jag skulle ha en vän på besök från utsocknes så skulle jag nog gå till ett ställe med puls. Maten blir godare när man har kul.



Om du själv lagar mat, vad bjuder du på?


Jag vill gärna bjuda många på middag, så det blir nog en kyckling på bädd av potatis och grönsaker. Så få moment som möjligt.

En ledig fredagskväll - vad dansar i glaset?


Astra (som vi har på fat) har seglat upp till en personlig favorit. Annars gillar jag det Stephanie köper in i vinväg till baren (mer specifikt gillar jag det mesta Cosmic släpper). Och hot shots.



Vad saknar du på mat-och-dryck-scenen i Stockholm?


När Jimmy Guo gästspelade hos oss och lagade Sri Lankesiskt så blev jag mind blown, så någon får gärna öppna en restaurang med det köket.

POG - Love Krok Attling

I november får Stockholm sin första ostronbar. Unmo har fått chansen att träffa Gustav Hökstrand, som tillsammans med Jakob Bengtsson Ekström, Markus och Terese Welin samt John Bartholdsson slår upp dörrarna till baren Muscadet.

I lokalen på Sankt Eriksgatan, som tidigare varit en georgisk khachapuri-restaurang, är det nu högt i tak, nymålade, blekgula väggar och ett fantastiskt ljus tack vare höstsolen. Bakom vad som snart ska bli en bar står Gustav Hökstrand, med en lång och kärleksfull relation till mat och dryck.

– Jag har jobbat med mat sedan jag var 14, framför allt med fisk och skaldjur. Dessutom har vin alltid legat mig nära hjärtat, mycket tack vare min pappa, som delade med sig av sin passion.

Gustavs krogresa började tidigt i livet. Under åren har han hunnit arbeta på flera av Stockholms framstående krogar, men också öppnat vinbarer och utbildat sig till sommelier. Allt ledde fram till en önskan om att skapa något eget. Gustav förklarar med en självsäkerhet som grundar sig i en tydlig vision.

– Det finns knappt någon renodlad ostronbar i Stockholm, vad jag vet, så där såg vi en möjlighet till kreativitet.

Men var har du ätit ostron hittills då?

– Fiskeläget i Hötorgshallen, där jag jobbade tidigare. Det är ett otroligt ställe om man vill åt en stimmig känsla och njuta av ostron, men även Lennart och Brors fiskekrog.

Utöver dessa inspirationskällor är Paris och San Franciscos ostronscen influenser som Gustav tagit vara på. Faktum är att svartvita foton med motiv från parisiska bistros, signerade Christer Strömholm, snart kommer pryda väggarna i baren. Mittemot ingången står en rostfärgad zinkdisk, och Gustav börjar le när han pratar om den.

– Vi vill inte ha wet wipes till ostronen, det känns inte så kul. Så istället har vi ställt ett handfat mitt i baren. Jag har faktiskt aldrig sett att någon gjort så förut, så jag tycker att det känns som en kul grej.

När det kommer till ostronen får det som är aktuellt för säsongen dominera. Svenska ostron ska få ta stor plats på menyn, men de backas upp av varianter från Frankrike och Atlantkusten. Dessutom kommer rätter som fransk fisksoppa och krabbtoast gå att äta, så att även gästen som helst avstår ostron känner sig välkommen. Vinlistan ska fyllas med naturviner och självklart med Muscadet.

– När jag tänker på Muscadet tänker jag på ett enkelt, billigt och gott vitt vin. Och ett vin som passar perfekt till ostron. Det är exakt det jag vill förmedla: Ett trevligt ställe, där man får det man ser.

Den spartanska och okomplicerade inställningen till mat och vin ska genomsyra krogen, och tanken är att gästen ska kunna komma när den vill, utan att behöva spendera hela kvällen på baren.

– Det kanske blir ett stopp innan middagen, eller varför inte efter. Jag är peppad på att öppna just här, då vi ligger ett stenkast från några av mina favoritkrogar som Bistro Mirabelle, Grus Grus och Ambar.

Muscadetbaren blir ett fräscht tillskott bland de många trevliga ställena att besöka i Vasastan - en ny mötesplats som erbjuder det goda i livet.

Unmo News - Muscadet

Rosendals Trädgårdskafé är en oas mitt i Stockholm, där man kan njuta av allt från en stunds fika till närodlad lunch i den omgivande trädgårdsmiljön. Det är inte bara en plats för naturälskande turister, utan fungerar även som en tillflyktsort för stockholmare som vill fly stadens stress, om än bara för en stund.

Att ta sig ut till Rosendals Trädgård på en höstpromenad är dessutom en upplevelse i sig. Och när man väl anländer till Rosendals Trädgård är känslan av att vara frusen och lite kylig ett perfekt incitament att slå sig ner inne i ett av de mysiga växthusen.

Väl inne är det omöjligt att inte dras mot den inbjudande kakbuffén, med allt från kanelbullar, och syltkakor till min favorit: kladdkaka med salta mandlar. Till vänster syns ett stort, nybyggt kök genom glasrutor, där ett tiotal kockar står och arbetar metodiskt för att förbereda dagens lunch. Atmosfären här påminner om något internationellt, kanske för att den moderna inredningen i detta växthus bryter av mot den lantliga och rustika känslan i de andra delarna av lokalen. Härifrån sprids en doft av nybakat bröd och väldoftande grönsaker.

Även om Rosendal nog är som mest populärt under sommaren, är det något särskilt med att komma hit under höst och vinter. Jag dras ofta hit under den kallare säsongen, lockad av deras varma äppelmust som serveras i vackra keramikmuggar. Men just idag är det en kycklingrätt med ugnsbakade betor som fångar mitt intresse. Doften är ljuvlig när tallriken går ut från köket, och det är uppenbart att Rosendal fortsatt sitt långvariga engagemang för närodlad och hållbar matlagning. Dagens reko-kyckling är kravmärkt och kommer från svenska gårdar.

Efter att jag beställt maten, tar jag en liten tur genom växthuset och passerar det hembakade surdegsbrödet som står uppdukat. Med en nybryggd kopp kaffe i handen går jag för att slå mig ned vid ett bord. Man är omgiven av en härlig blandning av gäster – pensionärer, studenter, föräldrar och en och annan hundägare. Det är verkligen en trivsam atmosfär, och man märker snabbt att Rosendal är ett uppskattat ställe för många som söker en rofylld paus i vardagen. Här sitter jag gärna en stund, insvept i den ombonade värmen och njuter av utsikten över trädgårdens höstliga färgspel genom växthusets glasväggar.

Maten serveras snabbt trots lunchruschen, och jag blir inte besviken. Kycklingens skinn är krispigt, och betorna smakar fantastiskt mot den krämiga getostbädden. En perfekt höstlunch med andra ord.

Efter lunchen och ytterligare en kopp kaffe känns det självklart att strosa runt lite i plantboden och gårdsbutiken som ligger intill kafét. Här finns just nu ett urval av amaryllisar och juliga delikatesser som hintar om den annalkande julen. Jag får tips om det stundande julbordet på Rosendal, ett nästintill vegetariskt julbord skapat av Paul Svensson med fokus på grönsaker och hållbara smaker. Det låter som en upplevelse jag gärna kommer tillbaka för – att fira in julen på ett modernt vis här på Rosendal känns helt rätt här.

Stockholm by food - Rosendals Trädgård

SBF - Rosendal

Från Tortilla Boutique till Saluhallen: Mayas Resa i Malmö

Det hela började bakom en frisörsalong på Gamla Väster, där Gonzalo och Celina med en importerad tortillapress från Mexiko drömde om att förse Malmöbor och stadens krogar med autentiska tortillas. Snart spreds ryktet, och utanför den lilla lokalen på Gamla Väster köade nyfikna Malmöbor inför helgens taco-fredag. Succén var ett faktum.

Med framgången växte även drömmen om en egen restaurang. När Anton, kock och tidigare kollega till Gonzalo, anslöt som partner och drivkraften växte sig starkare, tog de beslutet att satsa fullt ut och lämna sina andra arbeten för att förverkliga visionen om Maya. Vid samma tid spreds oroliga rapporter om ett nytt virus – men trots Covid-19 och varningar om svåra tider framöver slog de upp dörrarna till Maya på Spångatan 32 i Malmö sommaren 2020.

Trots pandemins utmaningar fann Maya snabbt sin plats på Malmös matscen. Gonzalo berättar med värme om sina kollegor och alla han haft nöjet att arbeta med: ”Personalen har alltid varit nyckeln till Mayas framgång. Vi lärde oss otroligt mycket på vägen och på många sätt var detta ett helt nytt sätt att jobba på.”

Att gå från fine dining till streetfood var en omställning för Gonzalo och Anton. Deras mål var att skapa tacos med samma precision och leverans – men den ambitionen fick snart ge vika. ”Det är tacos liksom, tagga ner!” säger Gonzalo med ett skratt.

Efter bara ett år på Spångatan växte verksamheten ur lokalerna, och Maya flyttade till en större lokal på Drottninggatan vid kanalen i Malmö. Men den snabba framgången blev samtidigt en utmaning. ”Jag tror att jag talar för hela teamet när jag säger att framgången kom för snabbt. Vi trodde att vi var redo för en större lokal, men utmaningarna blev större än vi förväntat oss – särskilt i samband med ökade restriktioner under pandemin.”

I samma veva som flytten föddes en ny idé – Buccan, ett nytt koncept som skulle kräva mycket tid och fokus. Gonzalo tog beslutet att sätta Maya på paus för att istället satsa fullt ut på Buccan.

”Maya kommer alltid att vara min första kärlek, och varumärket har levt vidare genom Malmöfestivalen, catering och olika evenemang. Just Malmöfestivalen gav oss självförtroendet och energin att börja drömma på nytt.”
Och den stora drömmen för Gonzalo har alltid varit kristallklar – att etablera Maya på Saluhallen i Malmö.

Från det lilla rummet på Gamla Väster till Spångatan och sedan vidare till Drottninggatan – varje steg har fört dem närmare målet. ”Det här är resultatet av sju års visualisering, av besök till Saluhallen och regelbundna mail och samtal till dess ägare och kreativa ledare. Jag gav aldrig upp, trots att vi fick nej flera gånger. Jag tror vi behövde bevisa att vi var redo, och det är vi verkligen nu.”

Visionen för Maya 3.0 i Saluhallen är tydlig: en meny med fokus på råvaror av hög kvalitet, där tacos, margaritas och mexikansk öl står i centrum. ”Det är vi, det är Maya!” säger Gonzalo. ”Nu har vi hittat vårt fokus och kommer att fortsätta med det vi är bäst på.”

Resan har varit intensiv och lärorik. På horisonten väntar en ny dans mellan Maya i Saluhallen och Buccan på Norra Vallgatan, och Gonzalos team, som han kallar ”familj”, kommer vara en viktig del i den kommande starten. Rekryteringen har redan påbörjats inför öppningen i februari 2025, och ett helt nytt team kommer snart att forma framtidens Maya.

Gonzalo avslutar med att uttrycka sin djupa tacksamhet till Anton, som i sin roll som kökschef, affärspartner och bästa vän varit en central figur i resan. Han lyfter även alla som varit en del av Mayas historia.

”Vårt team är helt fantastiskt! Inte bara de som är med oss idag, utan varje person som på något sätt varit involverad sedan starten. Maya hade aldrig nått sin dröm om Saluhallen utan deras insatser.”

Unmo News - Maya

Det avlånga huset med unik form, dekorerat med långsmala fönster i Hagastaden, huseras sedan våren 2023 av restaurang Rummel. En kvarterskrog med utrymme för alla, vare sig man är ute efter en enklare ensamlunch, en helkväll eller en söndagsbrunch med familjen.

Det är snart helg på Rummel, och stämningen är livfull. Lunchgästerna fyller den smala, lokalen med glad samtalston, och några unnar sig ett glas vin. Trots den höga takhöjden är akustiken förvånansvärt mjuk, och ljudet blandas harmoniskt i rummet. Personalen rör sig smidigt och vant, vilket bidrar till den avslappnade atmosfären.

Dagens lunchmeny bjuder på två alternativ – en klassisk wienerschnitzel eller en värmande turkisk linssoppa med tillhörande baba ganoush, hummus och hembakat pitabröd. Jag, som letar efter något varmt i novemberkylan, fastnar direkt för linssoppan. Utöver dagens luncher finns en a la carte med klassiker som pasta vongole, steak frites och råbiff.

Jag slår mig ner vid ett bord intill ett av de höga fönstren som sträcker sig från golv till tak. Den kalla novembersolen lyser rakt in och ger lokalen ett krispigt dagsljus. Snart kommer servitören med två generösa fat till mitt bord. Det ena är en stor glasskål med linssoppan, vackert toppad med dillolja och krasse. På det andra fatet ligger nygrillat pitabrödet tillsammans med två krämiga röror.
Soppan smakar djupt och mustigt, med marockanska toner som värmer hela kroppen. Pitabrödet är över förväntan – fluffigt och färskt som om det kom direkt ur ugnen. Tillsammans med den syrliga baba ganoushen blir varje tugga en smakbomb.

Jag pratar med Gustaf Nathorst Windahl, kökschef på Rummel, som berättar att restaurangen alltid har vegetariska alternativ på menyn, anpassade efter veckodagarna. På torsdagar finns det soppa, medan de andra dagar kan bjuda på pasta, risotto eller en rätt som sätter grönsaken i fokus. Rummel, som tidigare fokuserade mer på fine dining, har breddat sitt koncept. Idag serverar de allt från söndagsbrunch till en à la carte-meny med varma skaldjur, ostar och säsongsbetonade rätter. Här finns helt enkelt något för alla, vilket är en viktig del av krogens vision.

Med ett varmt avslut, och en lätt mättnadskänsla som dröjer sig kvar, lämnar jag Rummel och den härliga lunchupplevelsen bakom mig. Det är något med kombinationen av den fina servicen, atmosfären och de välbalanserade smakerna som får mig att se fram emot ett återbesök – gärna på deras söndagsbrunch nästa gång.

Stockholm by food - Rummel

SBF - Rummel

Från ett fönster, en halv trappa ner på Gärdet lyser en stor neonskylt. ok ok sticker ut i området, och fokuserar med nöje på cravings, cider och ärlighet. Unmo har fått träffa paret Léonie och Linnea som tillsammans driver den varma och hemtrevliga restaurangen med mycket personlighet.

På ok ok möts man av en stor monter i vintage stil, fylld med färgsprakande ciderflaskor. Och Léonies inbjudande personlighet och kärlek till just cider, som med tanke på hennes barndom har en speciell plats på restaurangen.

– Jag växte upp i Schweiz, där jag och min familj besökte ofta vingårdar. Nästan alla vinmakare hade en liten produktion av cider, på de äpplen som plockats på gården och sedan fermenterats helt naturligt. Den alkoholfria varianten bjöds alltid vi barn på när föräldrarna istället botaniserade bland vinsorterna.

Cidern från barndomen har utvecklats till en passion som även Linnea tagit till sig. Bland de många naturvinsbarerna med tydligt fokus på juiciga, trendiga röda viner i Stockholms olika stadsdelar, har ok ok (som självklart också serverar en lista av väl utvalt vin) valt att lägga stort fokus på cidern istället. De vill lyfta fram lokala drycker så mycket som möjligt, och med tanke på att det faktiskt görs otroligt mycket cider i Norden, är drycken ett eminent val av representation.

– Cider ses ofta som för söt, men det finns en enorm variation och vi vill visa hur mångsidig den kan vara, säger Léonie.

Léonie och Linnea förklarar att många gäster förknippar cider med något som man kanske stött på för första gången i sin ungdom, och därför har en felaktig uppfattning om drycken. Men de förklarar också att intresset verkar öka. Gäster kommer hit just för att få upptäcka nya cidersorter.

Att det blev just på Gärdet Linnea och Léonie valde att öppna krogen är ingen slump. Paret träffades för första gången för ungefär sex år sedan.

– Jag pluggade konst i Stockholm då, och Léonie bodde i Luleå, säger Linnea.
Léonie hade under 11 år jobbat oavbrutet som kock på en del av Torontos mest prestigefulla krogar.

– Det var såklart en väldigt tuff och pressad miljö. Mat är stadens stora dragplåster och konkurrensen var stenhård, dessutom var jag ensam kvinna bland många män.

Även om det började bli vanligare med kvinnliga kockar under Léonies år i Toronto beskriver hon sin resa som kock som en utmaning, där man som kvinna alltid bemötts annorlunda.

– Jag har varit i branschen ett tag, och även om saker förändrats så finns det fortfarande skillnader i hur kvinnor och män behandlas. Det är svårt att inte jämföra sig, och jag har definitivt blivit betald mindre än mina manliga kollegor. Men jag hoppas att vi kan inspirera andra kvinnor att våga ta plats och göra sin egen grej, säger Léonie.

Efter att paret träffats bestämde sig Léonie för att flytta till Stockholm, där nya jobb och kärleken fanns. Efter några år på Oaxen blev lokalen på Gärdet aktuell.

– Det är faktiskt så att jag sett det här stället sedan jag var liten, min pappa Lennart drev en fiskbutik här i många år, men föreslog sedan för Léonie att de två skulle öppna en krog. Jag har också varit med sedan starten, men till en början var det Léonie och pappa som drev ok ok. Och sedan gick det snabbt, säger Linnea.

På några veckor och med en tight budget och mycket slit förvandlade Linnea och Léonie fiskbutiken till sin egen vision av en restaurang. Linnea, som pluggat på Konstfack, tog fram den grafiska profilen och allt visuellt till restaurangen. Hennes konstnärliga bakgrund fick menyerna, loggan och inredningen att genomsyras av kreativitet och personlighet. För paret var det viktigt att skapa en plats där människor kunde slappna av och njuta av maten, musiken och hela upplevelsen.

– Vårt mål var att skapa en restaurang där gästerna känner sig som en del av familjen. Jag ville att folk skulle känna oss och att vi skulle känna dem. Linneas pappa kände sina kunder, så den känslan tog vi med oss, säger Léonie.

– Ja precis, jag har ju sett det här området sedan jag var liten och förutom oss och några pizzerior är det ganska sömnigt här. Gärdet anses inte vara ett sexigt område, men vi har sett en förändring där det blivit trendigt att äta utanför innerstaden. Fler och fler i närområdet börjar upptäcka oss, och det är spännande att kunna erbjuda något annorlunda här, säger Linnea.

Linnea och Léonie är två eldsjälar som går i bräschen för att vara självständiga. Att jobba med lokala och små producenter är viktigt för dem, inte bara när det kommer till dryck utan även till mat. Dessutom ökar menyns spontanitet och känslan de vill förmedla.

– Jag inspireras av mina egna cravings och vad jag själv äter hemma. Det är inte ovanligt att jag tänker att "detta skulle vara perfekt på restaurangen", säger Léonie.

Hon berättar att i Toronto lärde hon sig se på sin matlagning som inte hörde hemma i ett specifikt geografiskt kök. Istället blandades alla olika kulturer till en unik och personlig smak som hon nu försöker förmedla på restaurangen.

– Vi försöker att inte vara för pretentiösa, och ibland skippar vi garnering om den inte tillför något till rätten, säger Léonie.
För Linnea och Léonie är det viktigaste med att driva krog att skapa en trygg och avslappnad miljö. De håller med varandra om att:

“Vi tar inte oss själva på för stort allvar, även om vi självklart bryr oss om vad vi gör.


Beroende på vad vi är sugna på, gillar vi ofta att äta bra fisk, då går vi till 

. Svartengrens för kött. Det senaste stället vi var på var No 17 Palace för fantastisk kinesisk mat.




Vi älskar en bra vinbar lika mycket som en bra cocktailbar. Antingen ett riktigt gott vin på Chewies eller cocktails på Afterglow.



Om man besöker Stockholm - vad får man absolut inte missa?


Vår restaurang. Ta båten till Moderna museet och promenera tillbaka längs vattnet. Utsikten över Stockholm från Ersta.




Matscenen i Stockholm utvecklas fantastiskt och det finns mycket att utforska.




Vi går på yogaklasser, umgås med familj och vänner, har långa luncher, ser på utställningar, och försöker äta ute på små, oberoende restauranger. Linnea håller på med keramik.

#MyJourney Léonie och Linnea

#MyJourney Leonie och Linnea

Two Forks är mycket mer än bara en restaurang – det är en kärleksförklaring till hållbarhet, kvalitet och gemenskap. Det är platsen där Charlottes gröna odlingsfingrar möter Matans kulinariska kreativitet, där varje måltid berättar en historia om omsorg och passion.

Matans bakgrund i det levantinska köket ger maten en distinkt prägel och det är tydligt att den säsongsbetonade råvaran är i fokus. Här handlar det inte bara om att mätta magar – det handlar om att skapa minnesvärda stunder.

När du kliver in på Two Forks möts du av en atmosfär som omedelbart känns välkomnande och det blir tydligt att deras tagline, "loving people through food", är långt ifrån en tom slogan. Servicen är varm och familjär och maten så god att en diskmaskin känns överflödig med brödet till hands. Med hummus som bas kan man få en kombination av toppings som morot, harissa, baby gem, picklade russin, schalottenlök, dill, mynta och pistagedukkah. Smaker och texturer som ger önskan om mer plats i magen!

På lunchen serveras tre alternativ med fokus på säsongens bästa råvaror. På kvällen öppnas dörrarna för en ännu mer mångfacetterad upplevelse, med både à la carte och en avsmakningsmeny. För den som verkligen vill fördjupa sig i Matans kulinariska värld är avsmakningsmenyn ett måste. Här serveras naturliga viner, hantverksöl och cider, noggrant utvalda för att komplettera maten.

I centrala Malmö har Charlotte och Matan skapat en oas för matälskare, där varje måltid är en hyllning till kärleken för mat, människor och moder jord.

Malmö by food - Two Forks

MBF - Two Forks


Att få träffa så många människor som älskar vin. Både anställda, leverantörer och såklart även gäster.


Jag jobbade på Berns tidigt 2000-tal, när det fanns en vinbar med en drös grymma sommelierer. Jag var novis och fick möjligheten att prova mycket vin med tillhörande guidning. Jag tror att jag blev inspirerad där och ville fortsätta lära mig. Därför valde jag att utbilda mig till sommelier några år senare.


Jag kommer tyvärr ut alldeles för sällan, men när jag väl får tillfälle så vill jag alltid prova de nya ställena. Senast var jag på Bacchanale och det var grymt!

Om du själv lagar mat, vad bjuder du på?


Då lagar jag mycket mat från Mellanöstern. Så det brukar bli många röror och ofta fisk och skaldjur.


- Jag vill säga öl för att det är den bästa drycken för att släcka törsten efter service, men om jag ska svara vin så slår det aldrig fel med en Chenin blanc.


Det poppar ju upp nya ställen överallt så jag har faktiskt svårt att säga att jag saknar något egentligen. Det jag kan sakna är känslan på den gamla cocktailbaren Little Quarter som fanns på Marie Laveau back in the days.

POG - Patricia Dominguez

Reimersholme Hotell har länge varit en fristad för Stockholms kulturintresserade, där konst, musik och goda viner möts i en unik och punkig atmosfär. I höst går hotellets restaurang ännu djupare in i sin roll som en destination för matälskare och medvetna gäster. Här ligger inte fokus bara på smak, utan på ett hållbart helhetstänk – för kropp, själ och ande.

Med en vision som sträcker sig från jord till bord har det unga köksteamet med erfarenhet från bland annat Etoile och Oxenstiernan, skapat en meny där varje råvara respekteras och används till sin fulla potential. Det handlar om att använda allt, att låta naturens egna smak tala och att skapa en atmosfär där varje gäst kan känna sig som en del av en större berättelse om matens ursprung och betydelse.

Moa Alsén är restaurangchef på plats och menar att maten ska göra något mer än att bara ge näring. Med ena foten i modebranschen och andra från anrika krogar som Frantzén vill hon gå utanför den traditionella idén om ett restaurangbesök.

– Det är inte bara en måltid, utan en känsla av välbefinnande och tacksamhet. Vi vill verkligen skapa en plats där varje detalj – från råvarorna till presentationen – förmedlar omtanke.

Restaurangens meny erbjuder en bred palett av smårätter, förrätter, varmrätter och desserter, där varje inslag bär på samma kärlek till råvaran. Dessutom finns alltid en barmeny tillgänglig med lättare snacks.

– Något enkelt som man alltid kan ta in liksom, vi tänker att vi alltid vill ha något fermenterat med på barmenyn, som just nu - syrade vaxbönor.

En annan rätt som lyfter fram deras filosofi är gösen, som serveras på ett hållbart och innovativt sätt. Skinnet på gösen friteras, gösen sotas och benen från fisken blir en consommé.

– Det är vår tolkning av hur man tar tillvara på hela fisken. Det är något vi verkligen bryr oss om här – att arbeta med råvaror på ett sätt som värnar om naturen och samtidigt maximerar smakerna.

Den nya restaurangens mörka och sensuella atmosfär speglar visionen om att skapa en plats för djupare, mer meningsfulla möten. Levande ljus på dukade bord, inbjudande färger och material som andas jordnära elegans bidrar till en helhetsupplevelse som förstärker menyns budskap om hållbarhet och respekt.

Sedan Moa Alsén anslöt till teamet har hennes konstnärliga syn verkligen format restaurangen till att bli något unikt. Gästerna välkomnas till en plats där maten och miljön samspelar, och där hållbarhet och omtanke genomsyrar varje rätt och varje detalj i restaurangen.

Reimersholme Hotells restaurang är nu en plats där gastronomi möter hållbarhet i en inspirerande harmoni, en plats som inbjuder till att stanna, smaka och dela både maten och den goda energin med varandra.

Unmo News - Reimersholme Hotel

Unmo News - Reimersholme Hotell

På Gråbrödersgatan 2 hänger Malmöborna på låset när Pink Head Noodle Bar öppnar för lunch 11.30. Här hittar man en meny som lockar med rätter som Spicy Miso Ramen, Mapo Biang och Kung Pao som serveras både på lunchen och ibland även till kvällens á la carte.

Pink Head har gjort en imponerande resa i Malmö. Verksamheten startade på Malmö Saluhall 2016 och fick snabbt en lojal kundbas som följde dem vidare när Pink Head HQ öppnade på Norra Vallgatan 2019. Grundaren Wade Brown och hans team har sedan dess byggt upp ett starkt varumärke med fokus på kreativ och högkvalitativ asian fusion.

Nu har Pink Head Noodle Bar landat bara runt hörnet från deras tidigare HQ i en ljus och härlig lokal. Här kan man sitta vid höga barbord och blicka ut över den livliga korsningen mellan Västergatan och Gråbrödersgatan, låga bord för små eller större sällskap eller sjunka ner i ett mysigt bås för en intimare matupplevelse.

Varje nudelrätt som serveras på Pink Head Noodle Bar är gjord från grunden, med noggrant utvalda ingredienser som passar både sommarens soldränkta uteplats och höstens ruggiga klimat. Just denna novemberdag känns Mapo Biang som en kärleksfull lunchkram! En värmande och smakrik rätt som omfamnar en i höstrusket. Vetenudlarna är perfekt tillagade och blandas med saftig nötfärs, chili bean pasta, Sichuan chiliolja, picklade böngroddar, koriander, krispig lök och isbergssallad.

Perfekt för både en snabb lunch eller en lång kväll med vänner – Pink Head Noodle Bar är och förblir en Malmöfavorit för många.

Malmö by food - Pink Head Noodle Bar

MBF - PHNB


Gemenskapen är det bästa med Kockeriet! Vi är ett fint litet team, en familj. Här har jag fått vänner för livet som man umgås med, även utanför jobbet. Jag vill tro att den gemenskapen genomsyrar upplevelsen hos oss. Det är liksom en värme som sitter i väggarna i detta hus.

Vad fick dig att börja jobba med mat & vin?


Jag tror att det ligger lite i släkten. Pappa var konditor när jag var liten och Mamma har alltid lagat massor med god mat hemma. Så när jag kom hem från studier i Spanien efter gymnasiet så kändes det naturligt att nästa steg i livet var att utbilda mig till kock. Under utbildningen hade vi en vecka mat och dryck i kombination och då insåg jag att jag var tvungen att utbilda mig till sommelier istället.


Jag går gärna till Mutantur, en tidigare arbetsplats som ligger mig varmt om hjärtat! Där vet jag att jag alltid trivs i baren. Men har jag en ledig lunch och regnen öser ner är det gott att värma sig på Marvin med paj, scotch eggs och en öl.

Vad saknar du på mat-och-dryck-scenen i Malmö?


Fler enstjärniga restauranger. Det är för dyrt att åka till Köpenhamn!


Jag är väldigt säsongsinspirerad så absolut råvaror men framförallt känslan av säsongen. I somras åt vi nog enbart vedeldad surdegspizza i trädgården. Nu när hösten kommer så gillar jag att fylla huset med varma mustiga dofter av långkok. Så skulle du bli hembjuden till mig en kall novemberkväll så hade jag bjudit på blandade snacks till förrätt - tänk fläskrillette med smörstekt bröd, lite picklat och ost. Detta följt av en bolognese som har puttrat i 12 timmar med pasta som vi rullar tillsammans under kvällen. Till dessert någon varm kaka eller paj, såklart serverad med både glass OCH grädde.


Inget är så lyxigt som att få starta helgen med bubblor! Och skulle jag jobba har jag lyxen att ha världens bästa man som ofta har fixat ett litet snacks och ett glas som står redo till mig när jag kommer hem.

POG - Joanna Daly

Den privata matklubben Mýran fokuserar på att ge en mindre grupp gäster en unik och intim kväll, en upplevelse som går bortom det traditionella restaurangbesöket. Jörgen och Mirjam Lloyd-Bayer, skaparna bakom Mýran, erbjuder en intuitiv meny som bjuder in gästerna till deras värld av spontanitet, god mat, kärlek, drinkar och kvalitetsviner. Vi fick möjlighet att prata med Jörgen om hans tankar och idéer kring Mýran. Konceptet bygger på en helkväll med endast en sittning per kväll, likt en informell form av fine dining.


Gästerna kommer in i en transparent miljö där vi bjuder på oss själva, vilket skapar en dynamik där alla känner sig lika värda. Jag älskar att vara spontan och att laga mat på instinkt. Efter 30 år som kock med 'ADHD deluxe' ändras ofta något i sista stund.

Jörgen beskriver att allt kan hända under en kväll på Mýran. Gästerna äter från 19.30 till 01.30, och många vinflaskor öppnas under kvällen. Innan öppningen av den nya krogen, åkte Jörgen hem till gäster och skapade unika avsmakningsmenyer baserade på deras och hans egna smakpreferenser. Något som var en upplevelse utöver en vanlig catering och en idé som han ville vidareutveckla.

Efter att ha arbetat med dessa hembesök öppnade han restaurangen Lyran, en matstudio med en hemma-hos-känsla. Men när pandemin slog till förändrades mycket. Det var då han mötte Mirjam, som tidigare arbetat inom apoteksbranschen men sökte sig till den gastronomiska världen.


Mirjam hade haft det tufft under covid. Hon ville utforska min värld, och hennes intresse inspirerade mig till ett nytt koncept. Namnet Myran blev en hyllning till smeknamnet Mira som Mirjams pappa kallade henne som barn.

De skapade tillsammans ett personligt upplägg där gästerna väljer prisklass snarare än enskilda rätter. Inspirationen kommer från en italiensk by där man hamnar på en restaurang utan meny och serveras det som finns för kvällen. Menyerna på Myran, som kostar mellan 2000 och 3500 kronor, består av 10–16 rätter.

Allt blir bättre när valmöjligheterna försvinner, och gästerna bara kan slå sig ner och njuta. Det ger friheten att skapa en upplevelse större än en traditionell restaurang. Vi fokuserar på varje gäst och varje tugga, och gästerna kan ställa frågor och vara delaktiga.

Idag ansvarar Jörgen för maten medan Mirjam tar hand om drinkarna, som inkluderar fermenterade teer och alkoholfria alternativ.

Vi samarbetar med vinexperter som Agnes Klintenberg och Peter Bennysson. Min fru gör dessutom fantastiska drinkar, och vi bjuder in vinälskare att gästspela och ta hand om servicen under några kvällar.

När det kommer till maten berättar Jörgen att han har tät kontakt med leverantörer för att få tag i fantastiska råvaror. Men ungefär där tar informationen slut, han vill inte säga för mycket om vad som serveras på Mýran med tanke på den konstanta förändringen. En förändring som är välkommen och som vi med nöje ser mer av i framtiden.

Unmo News - Mýran


Att få jobba med det jag älskar och att få skapa arbetstillfällen inom mat.

Vad fick dig att börja jobba med mat (vin/kaffe/glass)?


Jag har alltid drivits starkt av njutningen i livet. Därför tror jag inte att det är någon slump att jag hittade maten. Den hittade liksom mig först egentligen.


En matig sallad eller en goffig pasta om det är till mig och min kille. Eller kanske en curry om det är klassisk middag mitt i veckan.


Ledig fredag? Då dricks det drinkar från början till slut. Det är himla festligt tycker jag.


Jag hade älskat om det fanns en nice och mysig resto som hade öppet på natten men inte var korv eller burgare. Ett hål i väggen som är öppet 00-06 med typ 16-20 sittplatser. Alltså dit man längtar till att dra när man är klar ute på baren. På Blue Ribbon i New York och Bar Italia i London har jag käkat många sena nätter. Sen är det förstås vidrigt att driva ett sådant ställe men jag hade älskat om det fanns i Stockholm!

POG - Tea Malmegård

I en liten lokal på Bondegatan 58, intryckt mellan trendiga caféer och fullsatta lunchkrogar, har en nord-thailändsk pärla slagit upp dörrarna för lunch, middag och take away. Chao Na, som drivs av Anis och hans mamma, har tagit ansvar för att visa upp det autentiska, thailändska köket, som inte alltid kommer till tals. På det här stället är de sedvanliga, svenska “thairätterna” som anpassats för Svenssons smaklökar, ett minne blott.

Det känns att det är fredag lunch på Bondegatan. Det vimlar av reklamare och lunchgäster som tagit långlunch, eller kanske till och med redan tagit helg. Från Chao Nas öppna dörr strömmar doften av chili och buljong. Jag går in i den lilla lokalen och möts av sörplande gäster vid enkla träbord och ett trivsamt stökande från köket.

De traditionella nudelsopporna står i centrum på Chao Na men menyn lämnar även plats åt en hainanesisk kyckling som, trots att den ursprungligen kommer från Kina, blivit en klassiker även i Thailand. Dessutom finns den mer välkända nudelwoken Pad Thai på menyn, men såklart i mer autentisk anda än vad man är van vid. Vi beställer en nudelsoppa och en kyckling med ris på rekommendation från Anis.

Snart ställs en Guay Tiew Neua, eller en nudelsoppa med långkokt biff och hemmagjorda köttbullar och en hainanesisk kyckling ned på vårt bord. Vi blir tipsade om att toppa rätterna med fisksås och någon av de olika chilisåserna som är placerade på bordet. Buljongen i soppan är aromatisk och biffen riktigt faller isär i munnen. Kycklingen, som är en ganska anspråkslös anrättning, serveras både pocherad och friterad, med ingefärssås och ris till. Dessutom ställs en liten skål med kycklingbuljong ned på bordet som ett komplement till rätten. Och den är helt klockren i sin enkelhet. Att riset kokats i kycklingbuljongen ger rätten en rund och sammanhängande smak, som bryts av med friskheten från såsen.

De enkla, generösa och smakrika rätterna får oss att smacka belåtet. Att äta fredagslunch här är något jag gärna vänjer mig vid. De smått beroendeframkallande smakerna skapar en entusiasm hos mig och alla borde lära sig mer om det traditionella thailändska köket hos gänget på Chao Na.

Artiklar

People of Gastronomy

People of Gastronomy

Unmo News - Kanon

People of Gastronomy

People of Gastronomy

Unmo News - Muscadet

Stockholm by food - Rosendals Trädgård

Unmo News - Maya

Stockholm by food - Rummel

#MyJourney Léonie och Linnea

Malmö by food - Two Forks

People of Gastronomy

Unmo News - Reimersholme Hotel

Malmö by food - Pink Head Noodle Bar

People of Gastronomy

Unmo News - Mýran

People of Gastronomy

Stockholm by food - Chao Na