Med en stor och inbjudande uteservering där det skålas i frozen margaritas och rökig mezcal, bjuder Yono Sabo in till en välkomnande atmosfär med tydlig inspiration från Mexiko. Det är blandningen av det avslappnade och sofistikerade som lockar.

Yono Sabo ligger anonymt placerat på en parallellgata till myllrande Sveavägen. Jordan Sörbom och Otto Nord som tillsammans startat krogen är två gamla vänner med bakgrund i andra branscher än krog, men med en vilja som räckte långt. De ville erbjuda en generös plats där kreativiteten fick flöda, och en bistro med mexikanskt tema blev resultatet.



Den varma belysningen som strömmar ut genom glasrutorna lockar in, och direkt vid dörren möts vi av en välkomnande atmosfär. Vi blir placerade vid ett bord nära ingången, intill uteserveringen. Fönstren står öppna mot gatan. Den sista sensommarluften och ljudet av sorlande samtal och klirrande bestick gör att vi bekvämt sjunker ned i våra stolar.

Vi blir serverade varsin frozen margarita, en variant med litchi och lime och en med jordgubb och chili, av en bartender som med nöje presenterar drinkarna. Baren står centralt och är alltid i rörelse. Drinkarna reflekterar platsens anda, en blandning av en ungdomlig lekfullhet och omsorgsfullt urval av råvaror. Utöver de frysta drinkarna är en rökig mezcal ett genomgående tema på Yono Sabo, och precis som med inredningen och känslan i lokalen känns barens utbud okonstlat och ungdomligt.



Väggarna är dekorerade med modern konst, målningar och neonfärgade ljustavlor bidrar till den trivsamma bekvämligheten av att sitta i ett vardagsrum. Ljuset är nedtonat och skapar en nästan privat stämning, trots att det myllrar av liv.

När maten kommer in blir vi minst sagt paffa.På menyn finns tacos, burritos och annan mexikansk bistromat, men vi blir serverade en lång, överdådig träbräda med grillade spett, tacos, friterad majs och tortillas om vartannat. En perfekt tillagad fläskkarre i rökig marinad, entrecote och birria är några av de taco-kompatibla komponenterna som finns på bordet. Tillsammans med pico de gallo och grön chilisås går det att fylla det varma tortillabrödet på en mängd olika sätt. Det här är den typen av mat där varenda tugga känns som en belöning. Och lika generös som rätten är i smaken är den i storlek, vi blir mätta och belåtna.



Efter att ha avnjutit en lång middag med många drinkar är det dags att lämna Yono Sabo. Det här känns som en plats där folk vill stanna kvar, äta länge och prata ännu längre – en oas mitt i stadens myller där det roliga precis har börjat. Att fira att helgen gått av stapeln på Yono Sabo är något jag gärna gör igen.

Unmo—Sveriges största mötesplats för restaurangbranschen.


Connecta med tusentals kollegor och arbetsgivare, inspireras och hitta ditt drömjobb på ett och samma ställe 🙏🏻 Är du inte medlem än?

FiArrowRight

Stockholm by food - Yono Sabo

SBF - Yono Sabo

Passionerad spiskrigare, morgonpigg bagare, glas-swirlande sommelier eller karismatisk servicestjärna - vår bransch blomstrar tack vare individerna som dag ut och dag in skapar både upplevelser och det community vi älskar och vill hylla i “People of Gastronomy”.

Att träffa nya människor i butiken - jag får prata med folk med alla möjliga livsstilar. Alla kommer inte tillbaka, men de som gör det har blivit en del av Doughnut Disturb-familjen, och till och med goda vänner till mig.


Det korta svaret är att resor har varit en stor del av mitt liv så länge jag kan minnas. Och med resor kommer naturligtvis att äta all slags mat. På den vägen är det.


Framför allt asiatisk mat, men det beror på vem jag är med. Bun Meat Bun är det självklara valet med barn, men med min man är det Ping x Lilla Lådan utan tvekan, alternativt Lu Stockholm eller La Birrieria.

Om du själv lagar mat, vad bjuder du på?


Ärligt talat lagar jag inte så mycket mat, men ägg på toast är min favorit oavsett tid på dygnet.

En ledig fredagskväll – vad dansar i glaset?


Ett glas Riesling eller gin från Stockholm Bränneri.

Vad saknar du på mat- och dryckesscenen i Stockholm?


Mindre fusion eller urvattning av smaker och mer autentisk mat. Inget krångel, inga krusiduller.

People of Gastronomy

POG - Kudzai Nhundu 

Underbara Göteborg! Staden jag spenderade mina somrar som ung fotbollsspelare och idag, som nostalgisk vuxen, njuter av att få besöka. På Södra Vägen 8a fanns det då ett ställe som serverade välgräddade pizzor, perfekt efter en fotbollsmatch signerat Gothia Cup. Idag kliver jag in på samma adress men namnet är nu Epoque och pizzorna är sen länge borta. Oktober 2017 slog Jens och Andreas upp dörrarna till sin tredje restaurangverksamhet Epoque och har sedan dess även öppnat Human 2021. I somras tog dom över ett litet hotell i Lysekil där dom även driver Publik sedan 2015.

Ikväll får jag träffa Emanuel, Linda, Gustaf och Oscar. Från regn och storm ute blir jag genast bemött av värme och ett leende från samtliga i både kök och bar. Ett bord var bokat men när jag ser den vackert uppdukade baren med insyn i köket så vill jag gärna sitta där istället vilket inte är några problem. Det första som slår mig är den inbjudande atmosfären! Små tända ljus glimmar i varje hörn, och deras mjuka sken kastar ett behagligt ljus över de stilfullt inredda delarna av lokalen som skapar bar och matsal.

Emanuel, som är restaurangchef, möter mig på andra sidan baren och går igenom menyn. Jag slår ögat på vinlistan och känner mig genast trygg när jag ser favoriten Jessica Litaud glittra med sin närvaro. Det följs av lite härligt vinsnack och Emanuel lyssnar noggrant in vilken stil jag uppskattar i glaset och jag lämnar uppdraget med god tilltro till honom.

Maten som serveras är vällagad, med en precision och omsorg som genomsyrar varje tugga. Jag börjar med en klassiker på menyn; Drottningkammusslor, eldade med smör och smaksatt med sobrasada och vitlök, citron och parmesan. Perfekt tillagade smälter dom i munnen och skapar fin balans mellan sältan i parmesanen och syran från citronen. Festen fortsätter med crudo på pilgrimsmussla som serveras råmarinerad i vinägrett på tomatvatten och vit soja med pepparrot, frasig potatis, jalapeno, gurka, gräslöksemulsion och korianderkrasse. Även en mindre servering råbiff med brynt smöremulsion smaksatt med soja, picklad shiitake, schalottenlök, krispig ostronskivling, råhyvlad champinjon, svartpeppar och krasse. Triss i smakexplosion där crudon vinner mitt hjärta!
Huvudrätten sätter tonen för höstens yrväder utanför dörren och erbjuder smaker i säsong. Frasigt stekt ankbröst som serveras med saltbakad rödbeta, stekta kantareller, äpple, endivesallad, friterat bovete, örter, potatispuré smaksatt med rotselleri och äppelcidervinäger-sky. Här njuter jag av alla smaker i symfoni och tar tacksamt tugga efter tugga av den perfekt tillagade ankan.

Kvällen fortlöper i en avslappnad, nästan familjär ton med fantastiskt fin service från Emanuel, Linda och Oscar. Gustaf i köket ler glatt när jag under kvällen gestikulerar min matglädje och han avslutar min kväll med ett besök i baren där han placerar en liten skål med nykörd vaniljglass med punschrussin framför mig. En dessert som får mitt hjärta att slå extra snabbt! Emanuel kompletterar upplevelsen med iskall svensk flaggpunsch och jag slängs återigen tillbaka i tiden med tema nostalgi.

En drink i baren, en mysig date vid en av hörnborden eller barhäng solo en stormig onsdagskväll — Epoque är en skattkammare mellan Heden och Liseberg som ni inte får missa att besöka!

Göteborg by food - Epoque

GBF - Epoque

Bakom menyn på nyöppnade Artisan i Malmö står den inspirerande kocken Daniel Jönsson. Med nyöppningen vill han erbjuda lokala råvaror där gästen sätts i fokus på ett ödmjukt sätt. Men just så har det inte alltid varit. Daniel har gjort en resa som heter duga, där respekt för råvaran och publiken blivit kvittot på hårt slit och de många motgångar han upplevt. Från att flippa fryspuckar på Skurup flygplats till gastronomiska, högpresterande tävlingar där unikhet och extravagans stått i fokus, till att nu ha hittat hem i en klassisk och råvarufokuserad matlagning.


Till en början hade restaurangyrket inget med maten att göra för Daniel, han hade prao i skolan och behövde ett jobb. Faktum är att han rentav var rätt ointresserad av mat. Det var livsstilen som lockade.

– Jag var bara 14 år, fick lyssna på hårdrock, snacka skate och bli en del av äldre, tatuerade killarna i köket. En helt ny kultur växte fram för mig, jag kände mig annorlunda och cool och för en gångs skull hemma. Dessutom fick jag uppleva en ny nivå av tempo och gillade det snabbt, trots att alla runt om mig hade en hård och stressad attityd, säger Daniel.

Jobbet på Skurup gav mersmak. Många timmar spenderades bakom stekhällen och Daniel lärde sig bli ett med stressen och den coola attityden. När det blev dags att söka gymnasium var restaurang och hotell-linjen ett självklart val. En ny värld öppnades. Han tog chansen och lärde sig mer om det praktiska inom kockyrket, med en ny respekt för vad precision innebär. Dessutom blev Daniel och hans upplyftande mentor ett starkt team som gav honom motivation till att utvecklas.

Efter gymnasiet var kockkarriären igång. Praktik ledde till ett jobb, som ledde till en flytt till Grekland där han jobbade som kock på ett hotellkomplex, som i sin tur ledde honom till en kocktjänst i Trollhättan. Sedan kom han tillbaka till Skåne, där han som 21-åring fick sin första kökschefsposition på en krog i Lund.

– Jag fick känna på det tuffa livet som kock. I princip all personal på restaurangen sa upp sig till följd av dåliga arbetsförhållanden, men då såg jag min chans till befordran och blev kökschef. Jag var väl lite titelkåt då...det handlade mer om ett egoistiskt tänk för att skapa ett schysst CV. Jag jobbade 19 timmar om dagen, sju dagar i veckan och fick göra allt från att skriva menyer till att hålla i köksekonomin, så jag lärde mig otroligt mycket men det var inte hållbart.

Daniel slutade efter 8 månader och gick på dagen. Han hade bestämt sig för att flytta till Frankrike.

– Jag blev trött på det hela och behövde en paus och ny inspiration. Den franska stilen satte sin prägel på mig. Under vistelsen fick jag skinn på näsan, inspiration och respekt för detaljnivå inom matlagning och en disciplin som fortfarande sitter i.

Det var dags att ta nästa steg i karriären. Daniel kom hem till Malmö, där han tog jobbet som kökschef på en italiensk krog, men den här gången var det annorlunda. Han hade hamnat i en miljö där kockarna hade en högre ambitionsnivå, de ville skapa något exceptionellt, där man fick jobba kreativt på ett sätt han inte hade upplevt innan. Tankesättet fick Daniel att söka sig till arenan för gastronomiska tävlingar, där tävlingsglöden han hade inom sig fick blomstra.

– Jag har tävlat i brottning under uppväxten, så det här med att tävla ligger mig nära hjärtat, jag är en riktigt vinnarskalle. Nu fick jag liksom utlopp för att kombinera det jag gillade mest, mat, med ett tävlingsformat. Det passade mig väldigt bra.

Och resan gick snabbt. Daniels första utmaning var tävlingen Skånska smaker, som ledde honom till tävlingar i Köpenhamn. Det gick bra. Sedan hade det blivit dags att öppna sin egen restaurang Embassy i Malmö, simultant med att delta i kock-OS där han så småningom tog silver.

– Alltså det var så roligt, men det var kanske inte ultimat. Parallellt med att öppna och jobba på min egen krog var det en enorm uppoffring att delta i OS, vi tränade i ett och ett halvt år inför den tävlingen. Men vi tog också silver. Men nu i februari blev det guld.

Och nu är Daniel vid en ny hållpunkt i livet, där han tillsammans med Filip Åkerblom och Stefan Forsberg startat Artisan. Men hans vision är annorlunda denna gången.

– Artisan sticker ut mest i min resa, det är liksom vad allt har lett till. Jag hade aldrig klarat av att göra det här för två år sedan. Att få göra det med Stefan och Filip har gjort hela processen lättare, det har liksom varit en kulturkrock på ett givande sätt. Vi alla har blivit ödmjuka och öppnare inför krogsammanhanget.
Till slut ställer jag Daniel, vars resa lett honom till en punkt i karriärslivet han verkar trygg och bekväm med, två större frågor om kockyrket.

Vad har varit det bästa med att jobba som kock under alla dessa år?

– Att jag fortfarande är långt ifrån färdig, att jag fortfarande misslyckas. Det går att lära sig så mycket mer konstant, men också att utbilda när man kommit upp på en viss nivå. Jag har haft med mig Isak, min högra hand, som lärling när jag tävlade internationellt men också under tiden på Embassy. På Artisan vill jag gärna göra just det- lära folk det jag kan. Vi har just nu med oss en tjej som går första året på Grythyttan och min lärling från Embassy. Det känns jätteviktigt med tanke på hur krogbranschen ser ut, jag följer hellre en personlighet som är hungrig på att lära sig än att anställa de som är självklara och “färdiga” kockar.

– Det går verkligen i tidsperioder. Under tiden jag tävlat och framför allt tidigare i mitt liv har jag varit totalt inriktad på molekylär matlagning, där man tänjer på gränser. Idag har jag en helt annan matfilosofi, det ska vara jävligt gott, enkelt och närodlat. Jag tror att jag mognat och att min inspiration fokuserar på den som äter min mat och upplever rätterna. Innan lagade jag nog mat för min egen utveckling och mitt eget intresse.

– Malmö är en växande och rolig restaurangstad så jag gillar att prova olika ställen. Marie Antionette är en favorit då jag älskar deras koncept och anser att de sticker ut.

En ledig fredagskväll - vad dansar i glaset?

– På senaste tiden har det varit mycket negroni och vermouth.

Om man besöker Malmö - vad får man absolut inte missa?

– Jag tycker man bör fokusera på att upptäcka det mångkulturella, ta något och dricka på Kallis med utsikt över sundet och jobba sig genom Slottsparken och stan mot Möllan.

– Jag tycker att det är ett lite tunt utbud av finare restauranger. Känner även att jag kan sakna lite fler sydamerikanska ställen,

– Umgås med familj och vänner. Äter och dricker lite överallt.

#MyJourney Daniel Jönsson

Jag har bjudit med mig två av mina närmsta tjejkompisar på kvällens middag, något som känns helt rätt när målet är Micmatbar. Den lilla matbaren öppnade i slutet av hösten 2023, på en tvärgatan till Avenyn – stans mest kommersiella stråk. Det är kompisarna Elin och Gabriella som står bakom konceptet där både mat och vin är i ständig förändring efter vad som faller tjejerna i smaken.

En plats skapad av tjejer, ja, ni förstår ju varför det lockade att gå dit med just sina tjejkompisar. Med det sagt är det ändå en blandad publik som fyller den hemtrevliga lokalen – allt från par som är ute på dejt, till kollegor som är på AW.

Vi börjar med ett glas torr och mineralig champagne i baren innan vi sätter oss till bords. Bubblorna kickar minst sagt igång smaklökarna, likaså att läsa igenom vad som erbjuds kvällen till ära. Medan Elin huserar i köket är det Gabriella som har hand om servicen. Hon guidar oss genom menyn som består av mindre- och mellanstora rätter och rekommenderar att välja två till tre per person. Vi bestämmer oss för att beställa olika rätter att dela på och allt eftersom maten blir klar i köket kommer den ut till bordet. Först ut är tonfisk med grillad mango följt av sötpotatisbollar med mojo rojo, grillad vit sparris i chermoula, friterad kyckling i sötsur sås och pistagepesto med majonnäs på svart vitlök samt en klorofyllig risotto med friterad brysselkål och kaprissmör. Micmatbar bjuder på smaker från hela världen, här finns det inga rätt eller fel. Efter varje tugga diskuterar vi vad det är vi känner och smakar. Vad är det egentligen i den friterade kycklingen som påminner om julen? De oväntade kombinationerna av smaksättare blir en angenäm utmaning att leta rätt på. Nejlika måste det vara!

Avslutningsvis tar vi in paradrätten briebrûlée med tryffel som serveras med rostat bröd, cornichons och en körsbärsmarmelad. En rätt som det runt bordet bråkas om tills formen med ost är renskrapad.

Jag tror att jag pratar för hela mitt sällskap när jag säger att vi trivdes från första stund vi gick in i restaurangen. Den varma stämningen, det roliga utbudet av viner, mat som överraskar, två tjejer som styr och ställer.. det är imponerande minst sagt.

Göteborg by food - Micmatbar

GBF - MicMatbar

I en charmig lokal på Mariatorget, som tidigare varit antikaffär, har Elin Ungman och Andreas Bjunér slagit rot. Il Merlo är ett projekt som genomsyras av passion för både mat och kultur, med ledorden “vår tolkning av Italien”.

Hur kom det sig att ni bestämde er för att öppna en krog tillsammans?

Det var faktiskt en ganska naturlig utveckling. Jag har alltid älskat matlagning, och min pappa var kock, så intresset har funnits där länge. Men det var inte förrän vi träffades, jag och Andreas, som idén om att starta något eget verkligen började ta form. Vi hade samma intressen och visioner, säger Elin.

Andreas håller med och berättar om att mötet är det viktiga för honom.

– Jag har alltid haft en dröm om att öppna ett eget ställe, särskilt när vi rest runt och hittat små pärlor på olika platser. Vi har pratat mycket om hur vi gillar ställen där kultur och mat kan mötas, och när vi såg den här lokalen i mars i år kände vi att det var rätt. Vi kunde ha väntat, men det var här vi ville vara, säger Andreas.

När de 2024 snubblade över en gammal antikaffär insåg de att de hittat den perfekta lokalen. Det var kärleken till platsens atmosfär som övertygade dem, trots att lokalen krävde mycket arbete, som att bygga ett helt nytt kök.

– Det var mycket arbete, men samtidigt visste vi att det var här vi ville skapa något. Vi ville ha en tidlös känsla med gamla möbler, lite som om man befann sig i en italiensk film från förr. Italien har betytt mycket för mig sedan barndomen. Jag var ofta där som liten och har fortsatt vara det. Det är de miljöerna jag är kär i och som vi velat få in här, säger Andreas.

Il Merlo-duon kommer från helt olika bakgrunder. Elin hade tidigare arbetat som förskolelärare, och Andreas hade haft en karriär som journalist och dokumentärfilmare. Men deras nya projekt kändes som en naturlig övergång, passioner fick mötas. För Elin handlar det om att skapa upplevelser, och för Andreas är det en chans att förverkliga en livslång dröm om att skapa en plats där människor kan njuta av mat och kultur tillsammans.

En av lokalens väggar är fyllda med delikatesser som pasta, bröd, olivolja och annat som jag gärna hade tagit med mig hem.

– Vi har handplockat allt från våra favoritproducenter, till exempel en gård på Sicilien som heter Occhipinti, där vi hämtar vår pasta. Det handlar om att lyfta fram det bästa av det vi gillar, som Barbara i Årsta, som bakar riktigt gott, italienskt bröd. Snart hoppas vi även kunna servera italienskt vin och öl, men då krävs inte bara ett serveringstillstånd utan även att vi får med oss bostadsrättsföreningens styrelse på våra drömmar, men där har vi stora förhoppningar, säger Andreas.

Dessutom går det att avnjuta en enkel meny med ett tydligt italienskt tema.

– Just nu finns fyra olika mackor på menyn – tre grillade och en färsk. De är gjorda på tre olika sorters bröd och fyllda med en kombination av grönsaker och ostar. En av dem är en klassiker med tomat, burrata och rödlök, och en annan har portabello, taleggio och rosmarin.

Till en början kommer Il Merlo att satsa på lunchserveringen, men målet är att kunna ha öppet på kvällen till klockan 21. Då vill Elin utöka menyn till middagsmackor, soppor och pasta – sånt man kan njuta av med ett glas vin.

Il Merlo är en plats för livsnjuteri och samtal där alla är välkomna, även hundar. Andreas förklarar att det handlar om kärleken till Italien men också en personlig atmosfär:

– Vi kallar oss inte för en italiensk restaurang, utan försöker trycka på att det här snarare är vår egen tolkning av ett italienskt ställe.

Unmo News - Il Merlo

Mittemot Eriksdalshallen, bland indiska krogar och ölhak där samma gäster suttit de senaste 20 åren, ligger Triton. Med ett väl utvalt gäng i köket, där det flesta har Michelinkrogar i bagaget, öppnade restaurangen för snart två år sedan.

Utvändigt möts man av en stor neonskylt med röda bokstäver i ett brasserieinspirerat typsnitt: Restaurang Triton. Invändigt rör sig atmosfären åt ett annat håll. Med en blå tapet med motiv av vågor, spontant upphängda tavlor och stora blommor i bohemiska buketter känns det rymliga rummet snudd på oväntat. Inredningen är ungdomlig och uppfriskande, och inte särskilt uträknad, som så ofta på Stockholms krogar i samma kategori.

Vi slår oss ned vid ett runt bord och får veta att vi kommer serveras en satt meny, med amuse bouche, förrätt, pasta och varmrätt. Servitören förklarar att om man vill kan man lägga till ostron, en mellanservering och efterrätt. Det vill vi göra. Jag kan inte tänka mig att gå härifrån utan efterrätten: korsisk persika med zabaione och lagerbladsglass. Men kvällens servering börjar inte där, utan med ett glas champagne och ostron, och därefter en grön tomatbuljong med dillolja som rensar paletten.

En av kockarna kommer fram till bordet och presenterar förrätten för oss. Han pratar ambitiöst om de fina grönsakerna från Skilleby. Vi är där i perfekt säsong, sensommar eller snarare tidig höst. På tallriken ligger vackert utplacerade grönsaker; blancherade tomater, aubergine, vaxbönor Allt i en smörig kycklingsky.

Vi njuter. Middagen går som på räls. Nästa rätt blir hummer i en majssås med koriander och dill som garnityr. Därefter en ricottafylld ravioli med skummig sås, basilika och sardeller. Varmrätten är en showstopper: perfekt tillagad marulk med blancherad kronärtskocka och fänkål, men det som sticker ut mest är såsen. Kocken presenterar den som “sauce bouillabaisse".

– Ja alltså egentligen finns det ju inget som heter så, men såsen smakar verkligen bouillabaisse. Den är gjord på marulkens ben, Pernod och saffran.

Och han har helt rätt. Såsen smakar verkligen bouillabaisse, och helt fantastiskt. Utöver de klassiska smakerna i moderna kombinationer på tallriken, serveras vi otroliga viner med personliga presentationer av kvällens personal.

Till slut blir det dags för det jag sett fram emot: dessert. Den simpla rätten är spartanskt men stilrent upplagd och håller precis det jag tyckte mig tro att den lovade.

Triton är platsen för dekadens. Här skäms man bort på ett prestigelöst och självklart sätt. Och det är precis så jag vill ha det.

Stockholm by Food - Triton

SBF - Triton


Jag älskar att alla dagar ser olika ut, det är alltid lika spännande att komma till jobbet.


Mitt första jobb inom restaurangbranschen var McDonald's, då var jag sjutton år gammal och extrajobbade samtidigt som jag gick i gymnasiet. Därifrån växte mitt intresse och jag har fått lära mig otroligt mycket genom åren.

Jobbet på Sin Ramen fick jag efter att ha sett en video på Tik Tok som lockade mig till restaurangen för att äta. Väl på plats frågande jag om dom sökte personal. Det slutade med att jag blev intervjuad efter lunchen och erbjuden jobb samma dag.



Jag gillar att upptäcka nya restauranger och nya smaker. Men vietnamesisk mat har en speciell plats i mitt hjärta. Eatnam är nog min long time favorite.

Vad saknar du på mat-och-dryck-scenen i Stockholm?


Jag brukar oftast laga kinesisk husmanskost. Alltid kul att dela med sig av sin egen kultur.


Amerikanskt vitt vin som är smörigt, men det slår aldrig fel med en iskall Peroni.

POG Diana Ye

En tisdag i juli och Stockholm är kvavt och folktomt. Längs Söders gator går det att spana på strosande turister och andra sommarlovsfirare. Men framför allt så är det folktomt, förutom på Reggevs uteservering. Där märks det inte att Stockholmsborna lämnat stan, utan där sitter de vant och njuter av den klassiska, silkeslena hummusen.

I snart två decennier har Reggev huserat i en liten lokal på Ringvägen, där Malin och hennes man står bakom receptet för den lenaste hummusen i stan. Det där med att göra något i 10 000 timmar innan det sitter, verkar verkligen stämma i Malins fall. Man känner det på hela Reggevs atmosfär, de som jobbat här agerar familjärt och kan stället utan och innan. Hon ler och berättar att Reggev fyller myndigt i år, och att det förhoppningsvis firas med ett kommande alkoholtillstånd, lagom till krogens 18-årsdag. Man kan utan tvekan säga att den kikärtspotenta lunchserveringen blivit en Stockholmsklassiker.

Vi slår oss ner på den lilla uteserveringen i solen. Servitören rekommenderar oss en hemgjord “Lemon NaNa”, och vi tackar ja. På bordet ställs en stor glasflaska med myntalemonad ned och innan vi ens bestämt oss för vad vi vill äta har vi hunnit få i oss varsitt stort glas av den läskande drycken.

På menyn finns en bred variation av klassiska hummusrätter, men den röda tråden är just att att en bädd av hummus serveras tillsammans med en mustig gryta eller grönsaker. Bland de olika varianterna med nötfärs och pinjenötter och paprikagryta och ägg dras mina ögon till en hummus med rödbetor, sesam och färskost. En sån och en med merguez tack!

Någon minut senare ställs två stora tallrikar och en korg med pitabröd fram. Uppläggningarna är rustika och generösa och doften från den paprikastinna grytan med merguez gör mig, om möjligt, hungrigare än jag var än innan tallrikarna ställdes ned på bordet. Pickles har vi redan hunnit plocka på oss av inne vid restaurangens vattenstation. Och smakkombinationen mellan len hummus, mustig gryta och syrliga pickles gör oss inte besvikna. Allt känns så självklart.

Reggev är helt klart ett utmärkt alternativ för en prisvärd smaksensation som man dessutom blir ordentligt mätt av. Om inte det är tillräckligt med motivation för ett besök har haket även börjat sälja hummus, zhoug och sina grytor på lösvikt. Det går alltså att återskapa magin på hemmaplan, för den som är mer bekvämt lagd.

Stockholm by Food - Reggev

SBF - Bar Reggev

Bland Gamla Stans trånga kullerstensgränder har den klassiska bistron Pastis huserat i snart 20 år, och under årens gång blivit snudd på en institution för stockholmare som saknar fransk jargong, mat och musik. Nyligen öppnade krogen sin bakficka, Petite Pastis, som ett lillasyskon med ny, busig inriktning.

– Alltså, hos oss är det nästan alltid fullt, vi vill ju kunna erbjuda fler grannar och besökare en sittplats, en bakficka med stor uteservering kändes därför perfekt, säger Johan Wikner.

Johan har länge drivit Pastis och förklarar att platserna aldrig räckt till. Att han vill kunna erbjuda något för alla. Med tanke på Gamla stans genomströmning av turister, blir det ofta stammisarna och de lokalt boende som får slåss om sina, egentligen självklara, platser. Det har varit en av sakerna Johan velat ändra på med hjälp av Petite Pastis, men även på vinlistan.

– Jag tror egentligen att vi vill ha lite högre svansföring när det kommer till vinerna, och bredda den rätt rejält. På vanliga Pastis har vi ju serverat klassiska franska viner med en viss tradition. Här behöver varken landsgränser eller druvor styra, utan vi kommer servera en del naturviner, dyr champagne men även öka ölsortimentet till ungefär 10 olika sorter.

Trots att bakfickan är nyöppnad, och konceptet inte ännu är helt satt, sitter en inbiten känsla redan i väggarna på den lilla krogen. Den tidigare ägaren hade butik i lokalen, och en ärvd skyltdocka som putar med munnen och bär en röd klänning med vita prickar har ärvts och fått stå kvar. I taket sitter en rund neonlampa med namnet “Petite Pastis” och de få borden med patina är spontant utplacerade i restaurangen. Restaurangchefen Joakim Ingerlund berättar att det ska kännas enkelt att komma och sätta sig här.

– Det är ett perfekt dateställe, om man vill gömma sig lite. Det är inte riktigt lika vasst som vanliga Pastis, utan lite snällare, säger Joakim.

Den initiala tanken med bakfickan var egentligen att servera frukost och lunch, som ett komplement till originalet med middagsservering. Dessutom berättar Johan om hur han hade alla Airbnb-gäster i Gamla stan i åtanke inför öppningen, och därför ville ha en mindre deli i lokalen.

– Ja alltså, vi kan ju inte bli 7-eleven, men det vore kul att kunna erbjuda lite goda konserver, någon korv och ost som de många turisterna kan njuta av även i sina hyreslägenheter, säger Johan.

Konceptet är alltså en aning flytande, men det verkar vara precis så som Pastis tagit form också. Det som är säkert är att de Paris-klingande bistrorätterna absolut kommer att finnas på menyn. För Johan är escargots, moules frites och tartar en självklarhet.

– Det är liksom fortfarande Pastis. Det som blir skillnaden är nog att vi kommer servera enklare mellanrätter och inte lika mågna tungviktare som på Pastis.

Vid lunchtid finns även en del klassiker som Soupe a lóignoin, Bouillabaise och omeletter i olika varianter. Rätterna går i helt fransk stil, att kombinera med exempelvis ett glas cremant. Och till frukosten serveras självklart smöriga croissanter, pain au chocolat med kaffe att doppa i.

Connecta med tusentals kollegor och arbetsgivare, inspireras och hitta ditt drömjobb på ett och samma ställe 🙏🏻 

Unmo News - Petite Pastis

När jag besökte Stockholm i somras föll jag för konceptet New York Style Pizza, som är någonstans mellan fin-pizzan och den där pizzan nere på hörnet. Pizzorna bakas i modell större, delas upp i slices och placeras sedan på galler i rumstemperatur. Varje slice värms på i pizzaugnen på beställning innan den toppas med extra parmesan och olivolja. Som du förstår är det viktigt vad för typ av deg som pizzan görs på. Den behöver vara tjock nog att klara två omgångar i ugnen utan att brännas, men tunn nog att ge det förväntade krispet. För mig är det ett genidrag att servera pizza i slices, så att man får prova flera olika pizzor. Så du kan förstå min exaltation när ryktet någon gång i höstas började gå om att Bennys skulle öppna en “Bar & Slice Shop”.

Bennys Bar & Slice Shop ligger längst Rosenlundsgatan och nu var det äntligen dags för mig att få sätta tänderna i ett av gatans nya ställen. I baren står Riyan, som är Bennys bartender, och välkomnar mig och mitt sällskap. Det finns fyra olika pizzor att välja mellan och ja, självklart tar vi en av varje: en margherita, en pepperoni, en vit pizza med pancetta och purjolök samt en vit med svamp, vitlök och lök. De vita pizzorna avslutas med citronzest – något som både jag och mitt sällskap konstaterade lyfte smaken till en annan nivå.

På tapp hittar du inte bara öl i olika stilar, här finns även cocktails och vin. Mitt röda Easy Rosso huserar i ett rustikt vattenglas, och jag som annars kan vara petig med val av vinglas kunde inte bry mig mindre. Det är väl så här det ska vara? Jag tror nog det.

Bennys är ett perfekt AW-ställe, där du kan dela på slices, spela flipper och prova en eller två olika drycker på tapp. Eller kanske något för den där dejten? Här sitter man på barstolar längs baren eller väggarna och slipper den där stela mitt emot varandra-stämningen.

Om jag kommer tillbaka? Det är ett som är säkert! Vem Benny är? Det förblir en gåta.

Göteborg by Food - Bennys Bar & Slice Shop

GBF - Bennys

Maximillian Mellfors - Rosforth & Rosforth

Förutom att det är inspirerande och roligt att driva en verksamhet är det en väldigt omväxlande sysselsättning där man måste vara bra på massvis med saker; alltifrån vin (självklart), till språk, mat, logistik och data. Sedan är ju såklart resor, middagar och allt det där som ingår, egentligen det smörjmedel som gör livskvaliteten bra.

Vad fick dig att börja jobba med mat (vin/kaffe/glass)?


Jag började inte jobba heltid med vin förens jag fyllt 30, det var en komplex händelsekedja. Alla livstrådar gick ihop ordentligt när jag började med ekologiskt hantverks-vin: den sociala tråden, kärlekstråden, miljötråden, den konstnärliga tråden.

Det finns många bra ställen men just nu håller jag Bord väldigt högt. Ekstedt är alltid strålande, även om det var något år sedan jag var där nu. Annars älskar jag det lite förhöjda men enkla vinbarstuggandet på till exempel Gemla och Savant.

Om du själv lagar mat, vad bjuder du på?


Troligtvis något jag bakat. Och glass! Jag står ofta i köket i timmar, flera dagar i veckan och lagar nästan aldrig samma sak. Men det är inte så många som bakar så det är alltid uppskattat att bjuda på, och hemvevad glass, det är alltid bra.

En ledig fredagskväll - vad dansar i glaset?


Något väldigt chosefritt utan tillsatt svavel.

Vad saknar du på mat-och-dryck-scenen i Stockholm?


De mest ambitiösa listorna ur ett eko-/bio-/naturperpektiv står vinbarerna för idag. Jag skulle vilja se en större, riktigt ambitiös restaurang med en större källare, där mer vågat vin får ta mycket fokus. Det finns flera restauranger i fine dining/Michelin-nivån som har otroliga källare och är helt inriktade på klassiska viner. Och det är absolut inget fel med det, jag älskar det! Jag skulle dock gärna se någon som gjorde samma jobb men primärt med vin utan svavel. Det skulle vara väldigt spännande att se hur Stockholm skulle reagera på det. Det tar ju många år att bygga upp en sådan källare, men vem ska börja?

POG - Maximillian Mellfors

Kanske är Bar Abrovinsch en av Kungsholmens trevligaste barer. Ofta möts man av en fullsatt uteservering där Stockholms yngre garde blandas med äldre locals. På uteserveringen avnjuts lövtunna charkuterier, sprakande drinkar och klassiska, smörstinna mackor med pastrami och ett överflöd av smält ost. Göteborgsduon bakom Abrovinsch visar Stockholm hur en ung och informell kvarterskrog ska se ut.

Trots att det är tisdag och klockan bara är 17.30, är det redan många gäster som barrikaderat sig vid de långa, gråa träborden på den upphöjda uteserveringen. Vi slår oss ned för att beställa en cola med is, som får agera svalkande dryck i den alldeles för sena högsommarvärmen. Till vänster skymtar ett glittrande Kungsholms strand och till höger om oss sitter två kvinnor och njuter av vad som ser ut att vara en överdådig grilled cheese.

Abrovinsch är Göteborgsslang för att bryta lite mot reglerna, och att lösa något provisoriskt. Nils och Felix som driver Bar Abrovinsch verkar jobba precis så, med en levande meny där de serverar allt som de tycker är gott, vare sig det är sashimi, tarte tatin eller råbiff. Vi låter Nils guida oss genom menyn idag. Först serveras ett stort fat med glansiga, strålande gröna nocellara-oliver, snabbt därefter kommer en moln-fluffig focaccia med ventricina-salami, honung och färskost.

Menyn är uppdelad i tre delar: snacks, mindre och större. Det somriga medelhavstemat fortsätter och vi serveras ett rostat bröd med en hackad sallad på gröna tomater, chiliolja, dill och salta sardeller. Rätterna känns okonstlade och det märks att menyn skapar utrymme för en social middag där rätten delas av alla runt bordet. En Reuben Sandwich, delad på två, kommer in och får bli kronan på verket för kvällen. Det krispiga brödet är fyllt av pastrami, syrlig surkål, gruyère och majonnäs. Efter det här orkar vi tyvärr inte äta den enda efterrätten som finns på menyn, baskisk cheesecake. Det får bli nästa gång.

Vi lämnar krogen med en varm hemma hos-känsla. Att gömma sig från det snart stundande höstrusket med ett gott glas vin och en grilled cheese på Abrovinsch, är något jag verkligen ser fram emot.

Stockholm by Food - Bar Abrovinsch

SBF - Bar Abrovinsch

År 2016 slog restaurang Portal upp dörrarna med en vision om att de skulle stå kvar i minst 100 år. Åtta år senare har krogen, tack vare det aldrig tidigare så viktiga hållbarhetsfokuset, fortsatt blomstra. Med David Ljungqvist som driftschef prioriteras kreativa lösningar där allt från tvål av oljerester, en våg för att minska leverantörernas plastmängd och grannar som vill dela med sig av kantareller och ramslök som de hittat i skogen är en verklighet och vardag.

David Ljungqvist började sin resa som kock på familjens värdshus. Det var inte mer än självklart att han hamnade i en restaurangmiljö. Nu sitter han bekvämt vid ett av de runda, dukade bord i Portals ljusa lokal med valvformade fönster.

– Jag började på restauranggymnasiet lite i brist på annat. Jag hade nog inte koll på att jag var duktig då, utan var praktiskt lagd och ville liksom veta vad jag skulle bli sen. Men det blev ju bra, säger David leendes.

Nästa destination efter skolan blev Helsingborgs krogutbud, där David under en sommar jobbade för Niklas Ekstedts.

– En dag blev jag tillfrågad om att täcka för en kock på Niklas ställe Stockholm. Det och att min fru bodde där räckte för att jag skulle fastna i huvudstaden, och jag hade fått ett bra kontaktnät redan då.

David fortsatte på Café Proviant där småskalighet och mikrobryggeri blev lärdomar. Men efter två år fick han nys om Portals planerade öppning. Klas Lindberg, som är grundare och visionären bakom Portal, ville driva krog som ett företag. Han ville luckra upp hierarkierna och få alla att känna sig som en viktig del av teamet, som individer som leder restaurangen framåt och kan påverka. Dessutom fanns en tydlig vision om att krogen skulle existera i hela 100 år.

– Jag kände mig peppad och inspirerad av idén men valde att gå in som helt vanlig kock för att känna på stället. Sen blev jag souschef, sen blev jag kökschef och nu är jag, åtta år senare, driftschef. Det är det längsta jag någonsin varit på ett ställe i streck.

I takt med att restaurangen åldrats har David på nära håll fått studera alla små steg som tagit Portal framåt. Under åren som kökschef blev råvaruleverantörerna en hjärtefråga. Redan från början var Lilla Labäck en viktig del i uppstarten av Portal, de visade för kockarna hur det ska gå till. Att man som leverantör kommer in med jord under naglarna, in till köket, för att visa upp en gråback med det man själv odlat och värnat om. Det skapar i sin tur en automatisk respekt för råvarorna. David förklarar att kockarna blir mer noggranna med att inte slänga i onödan, att man gärna vill ta vara på allting som går. Idag är det precis så det fungerar med kött, ägg, grönsaker och egentligen alla råvaror. Portal prioriterar små leverantörer med egen nisch och eldsjäl.

– Det är inte heller sällan stammisar och grannar kommer in och vill dela med sig av saker de plockat. Vi hade en gäst som i våras gav oss mängder av ramslök. På hösten får vi ofta svamp. Det är helt otroligt tacksamt och vi använder med glädje det vi får, säger David.

Men om du skulle berätta lite om dina idéer, vad ligger då framför dig på Portal?

– Det är mycket som snurrar hela tiden, jag vill utveckla vårt system med vågen.

Alla här har koll på vad vågen innebär. I samma korridor som förbättringstavlan står den. Det är en stor våg där allt, och på Portal innebär det verkligen allt, svinn vägs. Det som svinnas under prepp och i köket är en kategori av svinn. Plast och emballage från leverantörer är en annan och det som ligger kvar på gästernas tallrikar efter måltid är en tredje.

– Det blir lite som en tävling för kockarna, vem som kan svinna minst. Man hittar nya sätt att använda råvarorna på men lär sig också när en portion är för stor eller om gästerna helt enkelt inte gillar en rätt. Jag tror att man kan jobba ännu mer med vågen. Det hade varit kul men också en aning absurt att sätta upp en skärm kopplad till vågen i restaurangen, för att visa gästerna att de inte ska slänga mat. Vi gör mycket för att påverka, men ibland känns det som att det stannar bakom väggen till köket, det förmedlas inte utåt eller till gästerna.

En annan sak som David börjat undersöka, är huruvida det skulle gå att använda oljeresterna från köket till att göra tvål till restaurangen. Tyvärr har han stött på en del motstånd från byråkratiskt håll, men har inte gett upp tanken om ännu en inspirerande och svinnvänlig idé.

– Vi har turen att kunna utveckla oss, och en chef som prioriterar hållbarhet. Om en dyr maskin behöver köpas in, som i längden gör att vi blir mer hållbara eller mer effektiva gör vi det. Portal är en plats som ska finnas länge, vilket är inspirerande. Ibland känns det faktiskt ganska överväldigande, att Portal ska stå kvar i 92 år till, minst.


Svår fråga! Känslan styr för kvällen. Blir oftast en öl eller drink, kanske Campari Soda eller Negroni. De är två bittra favoriter!


En folkölsbar som serverar fish n chips.

#MyJourney David Ljungqvist

Doften av kolgrillat når mig när jag går längs Södermälarstrand tillsammans med andra ölsugna soldyrkare, på väg mot Måsen. Den stora uteserveringen pryds av benvita segel som bildar ett tak, en bardisk med plats för dj-uppsättning vilken det strömmar ambient musik utifrån och självklart: en ordentlig pjäs till kolgrill.

Måsen är den somriga förlängningen av krogen A Bowl, och fokuserar på simpla mellanrätter direkt från grillen med tillhörande såser, röror och sallader. Menyn går i ett orientaliskt och medelhavsinspirerat tema med ingredienser som sumak, salsa verde, mynta och harissa. Vi börjar med varsin kall Estrella för att riktigt insupa Måsens hela koncept.

Allra bäst gör man i att vara flera på plats runt bordet, för att ordentligt få ta del av de många anrättningarna. Just idag dras blicken åt de rätterna som baseras på fisk och grönsaker och jag blir mer än nöjd när jag finner en grillad bläckfiskarm med anchochili, grillade tomater och paprika på menyn. Men vi börjar med en baba ganoush med labneh och boquerones och vinblad på grillat bröd.

En blandning av unga par, kollegor och stora kompisgäng bidrar till ett härligt sorl bland borden. Kockarna i luckan och grillmästaren på utsidan verkar samarbeta på ett organiskt sätt och rätt efter rätt går ut som på löpande band. I baren njuter gäster av naturviner, palomas och limoncello spritz. Allt på Måsen går i sommarens tecken.

Rätterna serveras en efter en tills det till slut blir fullt av färgsprakande härligheter på bordet. Vi får in en akkawi, en arabisk ost med tydlig sälta som tillagats perfekt på grillen. Den smakar ljuvligt och är dränkt i en grön koriandersås som jag helst skulle vilja få med mig litervis hem av.

Solnedgången närmar sig sakta men vi, precis som resten av gästerna, sitter tryggt kvar. Vi beställer in varsitt glas lätt rött och blir rekommenderade att efterrätten passar perfekt till vinet. Med tanke på att Måsen självsäkert bara erbjuder en enda dessert, beställer vi såklart den: en söt yoghurt med marinerade jordgubbar, sumak och rostad vit choklad. Ett perfekt avslut på en riktig sommarkyss som vi sent kommer glömma.

Connecta med tusentals kollegor och arbetsgivare, inspireras och hitta ditt drömjobb på ett och samma ställe 🙏🏻 Är du inte medlem än? 

Stockholm by Food - Måsen

SBF - Måsen

Undersökning! Vi har tagit tempen på restaurangbranschen.

För att ta reda på hur vår fantastiska bransch mår har vi under sommaren tagit del av tankar, erfarenheter och expertis från er. Vi är glada att meddela att vi har mottagit hela 504 svar från er, vilket visar det stora engagemanget och intresset för att bidra till vår gemensamma förståelse. Nu, med hjälp av denna värdefulla information, kan vi äntligen dela med oss av en sammanställd version av era insikter. Tack för att ni bidrog med era röster – tillsammans formar vi framtidens restauranger!

Vi är verkligen glada, men inte förvånade över att se den stora stoltheten i restaurangbranschen! Hela 92% av er som svarat tycker att det är en riktig ära att jobba i den här färgstarka och varierade sektorn. Restauranger har alltid varit en viktig del av vårt samhälle. De är ställen där folk samlas, firar och bara kopplar av. Vi vet att vi betyder mycket för människors liv. Det handlar inte bara om att laga mat och ge bra service – det handlar också om att skapa minnesvärda upplevelser för våra gäster tillsammans med kollegor som delar samma passion som du.

Många av er (81%) nämner hur viktigt det är med teamwork på jobbet, särskilt mellan köket och serveringen. Den här gemenskapen är en av anledningarna till att så många av oss verkligen trivs i branschen. Det är en härlig känsla när hela laget jobbar ihop mot ett gemensamt mål – att ge våra gäster en oförglömlig upplevelse. Motivationen utvinns ur möjligheten att jobba med likasinnade med varierande arbetsuppgifter, samtidigt som man får en chans till kreativitet och personlig utveckling.

Trots den starka teamkänslan och möjligheten att arbeta med sin passion, så finns det alltid förbättringsmöjligheter. Det vi förstått är mest akut är synen på restaurangyrket hos folk utanför branschen, något som 39% av ni som svarat anser är ett problem. Vanliga kommentarer från omgivningen när yrkesverksamma berättar om sitt arbete inkluderar kommentarer som 

"Vad ska du göra sen?", "Är det inte jobbigt?"

 – frågor som signalerar ett bristande erkännande av yrket som en långsiktig karriärväg. Trots dessa fördomar visar undersökningen att det finns en djup passion och ett starkt engagemang inom branschen. Vi vill belysa de otroliga möjligheterna och den positiva påverkan som restaurangyrket kan ha, både på individnivå och för samhället i stort.

Som den sista delen av vår undersökning bad vi er att dela med er av andra saker som ni tycker skulle kunna förbättras inom branschen. Många av er nämnde att det skulle vara bra med bättre avtal och löner, mindre stress och fler utbildningsmöjligheter. Vi tar med oss alla era tankar och idéer när vi jobbar vidare för att hitta lösningar vi kan bidra med.


Det är en spännande tid för restaurangbranschen, och vi är glada att så många av er delar vår passion och stolthet för att vara en del av denna fantastiska värld. Tillsammans fortsätter vi att skapa, inspirera och göra skillnad – både för våra gäster och för alla matälskare som kommer efter oss.



Att leden är korta och att taket högt för att verkställa nya idéer. Och givetvis att det är en unik arbetsmiljö med sjö och natur utanför köksfönstret, mitt i stan.

Restauranger har alltid varit trygga miljöer för mig, ända sedan jag var barn. Jag lockas av den familjära känslan som det innebär att skapa något tillsammans med andra på en gemensam plats. När det gäller matlagning så är det en blandning mellan att få vara kreativ på råvarans villkor och att det gör mig lugn att vara i ständig rörelse.


På ställen där man kan vara sig själv. Ute, hemma eller i vänners kök. Avslappnat är ledordet.




Ofta enkel "bondmat" som ribollita med bröd och någon god röra.




Ljus lager i litet glas, lätt rött eller vitt med kropp. Gamla världen före nya.



Stockholm vibrerar av bra restauranger med höga ambitioner. Är det något jag saknar så är det kanske lite mer mångfald kring matkulturen. Och bra restauranger och caféer i Stockholms parkområden. Hål i väggen med färskpressad juice, bra kaffe och en riktigt god macka.

På Bar Schiacciate går det att fly Stockholmspulsen, för att för en stund få låtsas att man hamnat på en pittoresk bakgata någonstans i Italien. Med sina simpla schiacciata-bröd fyllda med klassiska italienska ingredienser som stracciatella och mortadella, har de under det senaste året hunnit charma större delen av Stockholms mackälskande befolkning. Och de är här för att stanna.

Nyöppnade kedjan Bar Schiacciate har under senaste året tagit Stockholm med storm. Med sju restauranger, varav en i Visby, har de gjort schiacciata-mackorna till en självklarhet i vardagen hos många. Just idag för mig, som länge sett fram emot att få testa just Schiacciates version av den italienska klassikern.

I den rymliga lokalen på Mäster Samuelsgatan, beläget mitt i city, sätter jag mig på den avslappnade uteserveringen och serveras en citronläsk med is. Jag har såklart redan läst in mig på menyn, men har haft svårt att bestämma mig för vilken av alla njutbart komponerade mackor jag vill beställa. Som tur är, är vi två i sällskapet, och vi delar självklart på våra beställningar. Den vegetariska varianten med aubergine och kronärtskocksröra lockar men vi väljer att lyssna på killen bakom disken som självsäkert svarar “Mortadella” när jag frågar vilken sort han föredrar. Det är så det får bli, en mortadella och en bresaola.

I lokalen ryms en stor glasdisk med italienska charkuterier uppradade på ett frestande vis. Bakom disken skymtar en rejäl pizzaugn där brödet till mackan bakas av innan servering. Charkuterierna skärs upp på beställning i skärmaskinen som står jämte pizzaugnen. Det är nu det börjar dofta som på en italiensk paninoteca. När brödet värms och man erbjuds smaka en skiva av den delikata mortadellan.


De två stora mackorna ställs sedan ned på vårt bord, äntligen. Kombinationen av mortadella, stracciatella, stora, mogna bifftomater och pistage slår träffsäkert. Tack vare att brödet värmts har det blivit oljigt och krispigt på utsidan, men lätt och luftigt på insidan. Och bresaolan håller samma nivå även den. Med en krispig fänkålssallad, kronärtskocksröra och basilika skapas en italiensk förnimmelse hos mig. Jag tänker på när jag som liten besökte Sicilien under somrarna och åt lunch vid vattnet. Då åt jag senast en macka som smakade så här. Just dessa smakminnen är anledningen till att jag älskar att äta mat som man inte ens vet är nostalgisk för en själv. Jag hamnar i Italien för en stund, och glömmer bilarna som susar längs Sveavägen.

Det är lätt att känna sig hemma här. Bar Schiacciate visar på hur en opretantiös snabblunch kan ta med sig gästen på en behaglig smakresa, tack vare självklara råvaror och rustikt komponerande.

Artiklar

Stockholm by food - Yono Sabo

People of Gastronomy

Göteborg by food - Epoque

#MyJourney Daniel Jönsson

Göteborg by food - Micmatbar

Unmo News - Il Merlo

Stockholm by Food - Triton

People of Gastronomy

Stockholm by Food - Reggev

Unmo News - Petite Pastis

Göteborg by Food - Bennys Bar & Slice Shop

People of Gastronomy

Stockholm by Food - Bar Abrovinsch

#MyJourney David Ljungqvist

Stockholm by Food - Måsen

Undersökning! Vi har tagit tempen på restaurangbranschen.

People of Gastronomy

Stockholm by Food - Bar Schiacciate