Mittemot Eriksdalshallen, bland indiska krogar och ölhak där samma gäster suttit de senaste 20 åren, ligger Triton. Med ett väl utvalt gäng i köket, där det flesta har Michelinkrogar i bagaget, öppnade restaurangen för snart två år sedan.

Utvändigt möts man av en stor neonskylt med röda bokstäver i ett brasserieinspirerat typsnitt: Restaurang Triton. Invändigt rör sig atmosfären åt ett annat håll. Med en blå tapet med motiv av vågor, spontant upphängda tavlor och stora blommor i bohemiska buketter känns det rymliga rummet snudd på oväntat. Inredningen är ungdomlig och uppfriskande, och inte särskilt uträknad, som så ofta på Stockholms krogar i samma kategori.

Vi slår oss ned vid ett runt bord och får veta att vi kommer serveras en satt meny, med amuse bouche, förrätt, pasta och varmrätt. Servitören förklarar att om man vill kan man lägga till ostron, en mellanservering och efterrätt. Det vill vi göra. Jag kan inte tänka mig att gå härifrån utan efterrätten: korsisk persika med zabaione och lagerbladsglass. Men kvällens servering börjar inte där, utan med ett glas champagne och ostron, och därefter en grön tomatbuljong med dillolja som rensar paletten.

En av kockarna kommer fram till bordet och presenterar förrätten för oss. Han pratar ambitiöst om de fina grönsakerna från Skilleby. Vi är där i perfekt säsong, sensommar eller snarare tidig höst. På tallriken ligger vackert utplacerade grönsaker; blancherade tomater, aubergine, vaxbönor Allt i en smörig kycklingsky.

Vi njuter. Middagen går som på räls. Nästa rätt blir hummer i en majssås med koriander och dill som garnityr. Därefter en ricottafylld ravioli med skummig sås, basilika och sardeller. Varmrätten är en showstopper: perfekt tillagad marulk med blancherad kronärtskocka och fänkål, men det som sticker ut mest är såsen. Kocken presenterar den som “sauce bouillabaisse".

– Ja alltså egentligen finns det ju inget som heter så, men såsen smakar verkligen bouillabaisse. Den är gjord på marulkens ben, Pernod och saffran.

Och han har helt rätt. Såsen smakar verkligen bouillabaisse, och helt fantastiskt. Utöver de klassiska smakerna i moderna kombinationer på tallriken, serveras vi otroliga viner med personliga presentationer av kvällens personal.

Till slut blir det dags för det jag sett fram emot: dessert. Den simpla rätten är spartanskt men stilrent upplagd och håller precis det jag tyckte mig tro att den lovade.

Triton är platsen för dekadens. Här skäms man bort på ett prestigelöst och självklart sätt. Och det är precis så jag vill ha det.

Unmo—Sveriges största mötesplats för restaurangbranschen.


Connecta med tusentals kollegor och arbetsgivare, inspireras och hitta ditt drömjobb på ett och samma ställe 🙏🏻 Är du inte medlem än?

FiArrowRight

Stockholm by Food - Triton

SBF - Triton

Passionerad spiskrigare, morgonpigg bagare, glas-swirlande sommelier eller karismatisk servicestjärna - vår bransch blomstrar tack vare individerna som dag ut och dag in skapar både upplevelser och det community vi älskar och vill hylla i “People of Gastronomy”.


Jag älskar att alla dagar ser olika ut, det är alltid lika spännande att komma till jobbet.


Mitt första jobb inom restaurangbranschen var McDonald's, då var jag sjutton år gammal och extrajobbade samtidigt som jag gick i gymnasiet. Därifrån växte mitt intresse och jag har fått lära mig otroligt mycket genom åren.

Jobbet på Sin Ramen fick jag efter att ha sett en video på Tik Tok som lockade mig till restaurangen för att äta. Väl på plats frågande jag om dom sökte personal. Det slutade med att jag blev intervjuad efter lunchen och erbjuden jobb samma dag.



Jag gillar att upptäcka nya restauranger och nya smaker. Men vietnamesisk mat har en speciell plats i mitt hjärta. Eatnam är nog min long time favorite.

Vad saknar du på mat-och-dryck-scenen i Stockholm?

Om du själv lagar mat, vad bjuder du på?


Jag brukar oftast laga kinesisk husmanskost. Alltid kul att dela med sig av sin egen kultur.

En ledig fredagskväll - vad dansar i glaset?


Amerikanskt vitt vin som är smörigt, men det slår aldrig fel med en iskall Peroni.

People of Gastronomy

POG Diana Ye

En tisdag i juli och Stockholm är kvavt och folktomt. Längs Söders gator går det att spana på strosande turister och andra sommarlovsfirare. Men framför allt så är det folktomt, förutom på Reggevs uteservering. Där märks det inte att Stockholmsborna lämnat stan, utan där sitter de vant och njuter av den klassiska, silkeslena hummusen.

I snart två decennier har Reggev huserat i en liten lokal på Ringvägen, där Malin och hennes man står bakom receptet för den lenaste hummusen i stan. Det där med att göra något i 10 000 timmar innan det sitter, verkar verkligen stämma i Malins fall. Man känner det på hela Reggevs atmosfär, de som jobbat här agerar familjärt och kan stället utan och innan. Hon ler och berättar att Reggev fyller myndigt i år, och att det förhoppningsvis firas med ett kommande alkoholtillstånd, lagom till krogens 18-årsdag. Man kan utan tvekan säga att den kikärtspotenta lunchserveringen blivit en Stockholmsklassiker.

Vi slår oss ner på den lilla uteserveringen i solen. Servitören rekommenderar oss en hemgjord “Lemon NaNa”, och vi tackar ja. På bordet ställs en stor glasflaska med myntalemonad ned och innan vi ens bestämt oss för vad vi vill äta har vi hunnit få i oss varsitt stort glas av den läskande drycken.

På menyn finns en bred variation av klassiska hummusrätter, men den röda tråden är just att att en bädd av hummus serveras tillsammans med en mustig gryta eller grönsaker. Bland de olika varianterna med nötfärs och pinjenötter och paprikagryta och ägg dras mina ögon till en hummus med rödbetor, sesam och färskost. En sån och en med merguez tack!

Någon minut senare ställs två stora tallrikar och en korg med pitabröd fram. Uppläggningarna är rustika och generösa och doften från den paprikastinna grytan med merguez gör mig, om möjligt, hungrigare än jag var än innan tallrikarna ställdes ned på bordet. Pickles har vi redan hunnit plocka på oss av inne vid restaurangens vattenstation. Och smakkombinationen mellan len hummus, mustig gryta och syrliga pickles gör oss inte besvikna. Allt känns så självklart.

Reggev är helt klart ett utmärkt alternativ för en prisvärd smaksensation som man dessutom blir ordentligt mätt av. Om inte det är tillräckligt med motivation för ett besök har haket även börjat sälja hummus, zhoug och sina grytor på lösvikt. Det går alltså att återskapa magin på hemmaplan, för den som är mer bekvämt lagd.

Stockholm by Food - Reggev

SBF - Bar Reggev

Bland Gamla Stans trånga kullerstensgränder har den klassiska bistron Pastis huserat i snart 20 år, och under årens gång blivit snudd på en institution för stockholmare som saknar fransk jargong, mat och musik. Nyligen öppnade krogen sin bakficka, Petite Pastis, som ett lillasyskon med ny, busig inriktning.

– Alltså, hos oss är det nästan alltid fullt, vi vill ju kunna erbjuda fler grannar och besökare en sittplats, en bakficka med stor uteservering kändes därför perfekt, säger Johan Wikner.

Johan har länge drivit Pastis och förklarar att platserna aldrig räckt till. Att han vill kunna erbjuda något för alla. Med tanke på Gamla stans genomströmning av turister, blir det ofta stammisarna och de lokalt boende som får slåss om sina, egentligen självklara, platser. Det har varit en av sakerna Johan velat ändra på med hjälp av Petite Pastis, men även på vinlistan.

– Jag tror egentligen att vi vill ha lite högre svansföring när det kommer till vinerna, och bredda den rätt rejält. På vanliga Pastis har vi ju serverat klassiska franska viner med en viss tradition. Här behöver varken landsgränser eller druvor styra, utan vi kommer servera en del naturviner, dyr champagne men även öka ölsortimentet till ungefär 10 olika sorter.

Trots att bakfickan är nyöppnad, och konceptet inte ännu är helt satt, sitter en inbiten känsla redan i väggarna på den lilla krogen. Den tidigare ägaren hade butik i lokalen, och en ärvd skyltdocka som putar med munnen och bär en röd klänning med vita prickar har ärvts och fått stå kvar. I taket sitter en rund neonlampa med namnet “Petite Pastis” och de få borden med patina är spontant utplacerade i restaurangen. Restaurangchefen Joakim Ingerlund berättar att det ska kännas enkelt att komma och sätta sig här.

– Det är ett perfekt dateställe, om man vill gömma sig lite. Det är inte riktigt lika vasst som vanliga Pastis, utan lite snällare, säger Joakim.

Den initiala tanken med bakfickan var egentligen att servera frukost och lunch, som ett komplement till originalet med middagsservering. Dessutom berättar Johan om hur han hade alla Airbnb-gäster i Gamla stan i åtanke inför öppningen, och därför ville ha en mindre deli i lokalen.

– Ja alltså, vi kan ju inte bli 7-eleven, men det vore kul att kunna erbjuda lite goda konserver, någon korv och ost som de många turisterna kan njuta av även i sina hyreslägenheter, säger Johan.

Konceptet är alltså en aning flytande, men det verkar vara precis så som Pastis tagit form också. Det som är säkert är att de Paris-klingande bistrorätterna absolut kommer att finnas på menyn. För Johan är escargots, moules frites och tartar en självklarhet.

– Det är liksom fortfarande Pastis. Det som blir skillnaden är nog att vi kommer servera enklare mellanrätter och inte lika mågna tungviktare som på Pastis.

Vid lunchtid finns även en del klassiker som Soupe a lóignoin, Bouillabaise och omeletter i olika varianter. Rätterna går i helt fransk stil, att kombinera med exempelvis ett glas cremant. Och till frukosten serveras självklart smöriga croissanter, pain au chocolat med kaffe att doppa i.

Connecta med tusentals kollegor och arbetsgivare, inspireras och hitta ditt drömjobb på ett och samma ställe 🙏🏻 

Unmo News - Petite Pastis

När jag besökte Stockholm i somras föll jag för konceptet New York Style Pizza, som är någonstans mellan fin-pizzan och den där pizzan nere på hörnet. Pizzorna bakas i modell större, delas upp i slices och placeras sedan på galler i rumstemperatur. Varje slice värms på i pizzaugnen på beställning innan den toppas med extra parmesan och olivolja. Som du förstår är det viktigt vad för typ av deg som pizzan görs på. Den behöver vara tjock nog att klara två omgångar i ugnen utan att brännas, men tunn nog att ge det förväntade krispet. För mig är det ett genidrag att servera pizza i slices, så att man får prova flera olika pizzor. Så du kan förstå min exaltation när ryktet någon gång i höstas började gå om att Bennys skulle öppna en “Bar & Slice Shop”.

Bennys Bar & Slice Shop ligger längst Rosenlundsgatan och nu var det äntligen dags för mig att få sätta tänderna i ett av gatans nya ställen. I baren står Riyan, som är Bennys bartender, och välkomnar mig och mitt sällskap. Det finns fyra olika pizzor att välja mellan och ja, självklart tar vi en av varje: en margherita, en pepperoni, en vit pizza med pancetta och purjolök samt en vit med svamp, vitlök och lök. De vita pizzorna avslutas med citronzest – något som både jag och mitt sällskap konstaterade lyfte smaken till en annan nivå.

På tapp hittar du inte bara öl i olika stilar, här finns även cocktails och vin. Mitt röda Easy Rosso huserar i ett rustikt vattenglas, och jag som annars kan vara petig med val av vinglas kunde inte bry mig mindre. Det är väl så här det ska vara? Jag tror nog det.

Bennys är ett perfekt AW-ställe, där du kan dela på slices, spela flipper och prova en eller två olika drycker på tapp. Eller kanske något för den där dejten? Här sitter man på barstolar längs baren eller väggarna och slipper den där stela mitt emot varandra-stämningen.

Om jag kommer tillbaka? Det är ett som är säkert! Vem Benny är? Det förblir en gåta.

Göteborg by Food - Bennys Bar & Slice Shop

GBF - Bennys

Maximillian Mellfors - Rosforth & Rosforth

Förutom att det är inspirerande och roligt att driva en verksamhet är det en väldigt omväxlande sysselsättning där man måste vara bra på massvis med saker; alltifrån vin (självklart), till språk, mat, logistik och data. Sedan är ju såklart resor, middagar och allt det där som ingår, egentligen det smörjmedel som gör livskvaliteten bra.

Vad fick dig att börja jobba med mat (vin/kaffe/glass)?


Jag började inte jobba heltid med vin förens jag fyllt 30, det var en komplex händelsekedja. Alla livstrådar gick ihop ordentligt när jag började med ekologiskt hantverks-vin: den sociala tråden, kärlekstråden, miljötråden, den konstnärliga tråden.

Det finns många bra ställen men just nu håller jag Bord väldigt högt. Ekstedt är alltid strålande, även om det var något år sedan jag var där nu. Annars älskar jag det lite förhöjda men enkla vinbarstuggandet på till exempel Gemla och Savant.

Om du själv lagar mat, vad bjuder du på?


Troligtvis något jag bakat. Och glass! Jag står ofta i köket i timmar, flera dagar i veckan och lagar nästan aldrig samma sak. Men det är inte så många som bakar så det är alltid uppskattat att bjuda på, och hemvevad glass, det är alltid bra.

En ledig fredagskväll - vad dansar i glaset?


Något väldigt chosefritt utan tillsatt svavel.

Vad saknar du på mat-och-dryck-scenen i Stockholm?


De mest ambitiösa listorna ur ett eko-/bio-/naturperpektiv står vinbarerna för idag. Jag skulle vilja se en större, riktigt ambitiös restaurang med en större källare, där mer vågat vin får ta mycket fokus. Det finns flera restauranger i fine dining/Michelin-nivån som har otroliga källare och är helt inriktade på klassiska viner. Och det är absolut inget fel med det, jag älskar det! Jag skulle dock gärna se någon som gjorde samma jobb men primärt med vin utan svavel. Det skulle vara väldigt spännande att se hur Stockholm skulle reagera på det. Det tar ju många år att bygga upp en sådan källare, men vem ska börja?

POG - Maximillian Mellfors

Kanske är Bar Abrovinsch en av Kungsholmens trevligaste barer. Ofta möts man av en fullsatt uteservering där Stockholms yngre garde blandas med äldre locals. På uteserveringen avnjuts lövtunna charkuterier, sprakande drinkar och klassiska, smörstinna mackor med pastrami och ett överflöd av smält ost. Göteborgsduon bakom Abrovinsch visar Stockholm hur en ung och informell kvarterskrog ska se ut.

Trots att det är tisdag och klockan bara är 17.30, är det redan många gäster som barrikaderat sig vid de långa, gråa träborden på den upphöjda uteserveringen. Vi slår oss ned för att beställa en cola med is, som får agera svalkande dryck i den alldeles för sena högsommarvärmen. Till vänster skymtar ett glittrande Kungsholms strand och till höger om oss sitter två kvinnor och njuter av vad som ser ut att vara en överdådig grilled cheese.

Abrovinsch är Göteborgsslang för att bryta lite mot reglerna, och att lösa något provisoriskt. Nils och Felix som driver Bar Abrovinsch verkar jobba precis så, med en levande meny där de serverar allt som de tycker är gott, vare sig det är sashimi, tarte tatin eller råbiff. Vi låter Nils guida oss genom menyn idag. Först serveras ett stort fat med glansiga, strålande gröna nocellara-oliver, snabbt därefter kommer en moln-fluffig focaccia med ventricina-salami, honung och färskost.

Menyn är uppdelad i tre delar: snacks, mindre och större. Det somriga medelhavstemat fortsätter och vi serveras ett rostat bröd med en hackad sallad på gröna tomater, chiliolja, dill och salta sardeller. Rätterna känns okonstlade och det märks att menyn skapar utrymme för en social middag där rätten delas av alla runt bordet. En Reuben Sandwich, delad på två, kommer in och får bli kronan på verket för kvällen. Det krispiga brödet är fyllt av pastrami, syrlig surkål, gruyère och majonnäs. Efter det här orkar vi tyvärr inte äta den enda efterrätten som finns på menyn, baskisk cheesecake. Det får bli nästa gång.

Vi lämnar krogen med en varm hemma hos-känsla. Att gömma sig från det snart stundande höstrusket med ett gott glas vin och en grilled cheese på Abrovinsch, är något jag verkligen ser fram emot.

Stockholm by Food - Bar Abrovinsch

SBF - Bar Abrovinsch

År 2016 slog restaurang Portal upp dörrarna med en vision om att de skulle stå kvar i minst 100 år. Åtta år senare har krogen, tack vare det aldrig tidigare så viktiga hållbarhetsfokuset, fortsatt blomstra. Med David Ljungqvist som driftschef prioriteras kreativa lösningar där allt från tvål av oljerester, en våg för att minska leverantörernas plastmängd och grannar som vill dela med sig av kantareller och ramslök som de hittat i skogen är en verklighet och vardag.

David Ljungqvist började sin resa som kock på familjens värdshus. Det var inte mer än självklart att han hamnade i en restaurangmiljö. Nu sitter han bekvämt vid ett av de runda, dukade bord i Portals ljusa lokal med valvformade fönster.

– Jag började på restauranggymnasiet lite i brist på annat. Jag hade nog inte koll på att jag var duktig då, utan var praktiskt lagd och ville liksom veta vad jag skulle bli sen. Men det blev ju bra, säger David leendes.

Nästa destination efter skolan blev Helsingborgs krogutbud, där David under en sommar jobbade för Niklas Ekstedts.

– En dag blev jag tillfrågad om att täcka för en kock på Niklas ställe Stockholm. Det och att min fru bodde där räckte för att jag skulle fastna i huvudstaden, och jag hade fått ett bra kontaktnät redan då.

David fortsatte på Café Proviant där småskalighet och mikrobryggeri blev lärdomar. Men efter två år fick han nys om Portals planerade öppning. Klas Lindberg, som är grundare och visionären bakom Portal, ville driva krog som ett företag. Han ville luckra upp hierarkierna och få alla att känna sig som en viktig del av teamet, som individer som leder restaurangen framåt och kan påverka. Dessutom fanns en tydlig vision om att krogen skulle existera i hela 100 år.

– Jag kände mig peppad och inspirerad av idén men valde att gå in som helt vanlig kock för att känna på stället. Sen blev jag souschef, sen blev jag kökschef och nu är jag, åtta år senare, driftschef. Det är det längsta jag någonsin varit på ett ställe i streck.

I takt med att restaurangen åldrats har David på nära håll fått studera alla små steg som tagit Portal framåt. Under åren som kökschef blev råvaruleverantörerna en hjärtefråga. Redan från början var Lilla Labäck en viktig del i uppstarten av Portal, de visade för kockarna hur det ska gå till. Att man som leverantör kommer in med jord under naglarna, in till köket, för att visa upp en gråback med det man själv odlat och värnat om. Det skapar i sin tur en automatisk respekt för råvarorna. David förklarar att kockarna blir mer noggranna med att inte slänga i onödan, att man gärna vill ta vara på allting som går. Idag är det precis så det fungerar med kött, ägg, grönsaker och egentligen alla råvaror. Portal prioriterar små leverantörer med egen nisch och eldsjäl.

– Det är inte heller sällan stammisar och grannar kommer in och vill dela med sig av saker de plockat. Vi hade en gäst som i våras gav oss mängder av ramslök. På hösten får vi ofta svamp. Det är helt otroligt tacksamt och vi använder med glädje det vi får, säger David.

Men om du skulle berätta lite om dina idéer, vad ligger då framför dig på Portal?

– Det är mycket som snurrar hela tiden, jag vill utveckla vårt system med vågen.

Alla här har koll på vad vågen innebär. I samma korridor som förbättringstavlan står den. Det är en stor våg där allt, och på Portal innebär det verkligen allt, svinn vägs. Det som svinnas under prepp och i köket är en kategori av svinn. Plast och emballage från leverantörer är en annan och det som ligger kvar på gästernas tallrikar efter måltid är en tredje.

– Det blir lite som en tävling för kockarna, vem som kan svinna minst. Man hittar nya sätt att använda råvarorna på men lär sig också när en portion är för stor eller om gästerna helt enkelt inte gillar en rätt. Jag tror att man kan jobba ännu mer med vågen. Det hade varit kul men också en aning absurt att sätta upp en skärm kopplad till vågen i restaurangen, för att visa gästerna att de inte ska slänga mat. Vi gör mycket för att påverka, men ibland känns det som att det stannar bakom väggen till köket, det förmedlas inte utåt eller till gästerna.

En annan sak som David börjat undersöka, är huruvida det skulle gå att använda oljeresterna från köket till att göra tvål till restaurangen. Tyvärr har han stött på en del motstånd från byråkratiskt håll, men har inte gett upp tanken om ännu en inspirerande och svinnvänlig idé.

– Vi har turen att kunna utveckla oss, och en chef som prioriterar hållbarhet. Om en dyr maskin behöver köpas in, som i längden gör att vi blir mer hållbara eller mer effektiva gör vi det. Portal är en plats som ska finnas länge, vilket är inspirerande. Ibland känns det faktiskt ganska överväldigande, att Portal ska stå kvar i 92 år till, minst.


Svår fråga! Känslan styr för kvällen. Blir oftast en öl eller drink, kanske Campari Soda eller Negroni. De är två bittra favoriter!


En folkölsbar som serverar fish n chips.

#MyJourney David Ljungqvist

Doften av kolgrillat når mig när jag går längs Södermälarstrand tillsammans med andra ölsugna soldyrkare, på väg mot Måsen. Den stora uteserveringen pryds av benvita segel som bildar ett tak, en bardisk med plats för dj-uppsättning vilken det strömmar ambient musik utifrån och självklart: en ordentlig pjäs till kolgrill.

Måsen är den somriga förlängningen av krogen A Bowl, och fokuserar på simpla mellanrätter direkt från grillen med tillhörande såser, röror och sallader. Menyn går i ett orientaliskt och medelhavsinspirerat tema med ingredienser som sumak, salsa verde, mynta och harissa. Vi börjar med varsin kall Estrella för att riktigt insupa Måsens hela koncept.

Allra bäst gör man i att vara flera på plats runt bordet, för att ordentligt få ta del av de många anrättningarna. Just idag dras blicken åt de rätterna som baseras på fisk och grönsaker och jag blir mer än nöjd när jag finner en grillad bläckfiskarm med anchochili, grillade tomater och paprika på menyn. Men vi börjar med en baba ganoush med labneh och boquerones och vinblad på grillat bröd.

En blandning av unga par, kollegor och stora kompisgäng bidrar till ett härligt sorl bland borden. Kockarna i luckan och grillmästaren på utsidan verkar samarbeta på ett organiskt sätt och rätt efter rätt går ut som på löpande band. I baren njuter gäster av naturviner, palomas och limoncello spritz. Allt på Måsen går i sommarens tecken.

Rätterna serveras en efter en tills det till slut blir fullt av färgsprakande härligheter på bordet. Vi får in en akkawi, en arabisk ost med tydlig sälta som tillagats perfekt på grillen. Den smakar ljuvligt och är dränkt i en grön koriandersås som jag helst skulle vilja få med mig litervis hem av.

Solnedgången närmar sig sakta men vi, precis som resten av gästerna, sitter tryggt kvar. Vi beställer in varsitt glas lätt rött och blir rekommenderade att efterrätten passar perfekt till vinet. Med tanke på att Måsen självsäkert bara erbjuder en enda dessert, beställer vi såklart den: en söt yoghurt med marinerade jordgubbar, sumak och rostad vit choklad. Ett perfekt avslut på en riktig sommarkyss som vi sent kommer glömma.

Connecta med tusentals kollegor och arbetsgivare, inspireras och hitta ditt drömjobb på ett och samma ställe 🙏🏻 Är du inte medlem än? 

Stockholm by Food - Måsen

SBF - Måsen

Undersökning! Vi har tagit tempen på restaurangbranschen.

För att ta reda på hur vår fantastiska bransch mår har vi under sommaren tagit del av tankar, erfarenheter och expertis från er. Vi är glada att meddela att vi har mottagit hela 504 svar från er, vilket visar det stora engagemanget och intresset för att bidra till vår gemensamma förståelse. Nu, med hjälp av denna värdefulla information, kan vi äntligen dela med oss av en sammanställd version av era insikter. Tack för att ni bidrog med era röster – tillsammans formar vi framtidens restauranger!

Vi är verkligen glada, men inte förvånade över att se den stora stoltheten i restaurangbranschen! Hela 92% av er som svarat tycker att det är en riktig ära att jobba i den här färgstarka och varierade sektorn. Restauranger har alltid varit en viktig del av vårt samhälle. De är ställen där folk samlas, firar och bara kopplar av. Vi vet att vi betyder mycket för människors liv. Det handlar inte bara om att laga mat och ge bra service – det handlar också om att skapa minnesvärda upplevelser för våra gäster tillsammans med kollegor som delar samma passion som du.

Många av er (81%) nämner hur viktigt det är med teamwork på jobbet, särskilt mellan köket och serveringen. Den här gemenskapen är en av anledningarna till att så många av oss verkligen trivs i branschen. Det är en härlig känsla när hela laget jobbar ihop mot ett gemensamt mål – att ge våra gäster en oförglömlig upplevelse. Motivationen utvinns ur möjligheten att jobba med likasinnade med varierande arbetsuppgifter, samtidigt som man får en chans till kreativitet och personlig utveckling.

Trots den starka teamkänslan och möjligheten att arbeta med sin passion, så finns det alltid förbättringsmöjligheter. Det vi förstått är mest akut är synen på restaurangyrket hos folk utanför branschen, något som 39% av ni som svarat anser är ett problem. Vanliga kommentarer från omgivningen när yrkesverksamma berättar om sitt arbete inkluderar kommentarer som 

"Vad ska du göra sen?", "Är det inte jobbigt?"

 – frågor som signalerar ett bristande erkännande av yrket som en långsiktig karriärväg. Trots dessa fördomar visar undersökningen att det finns en djup passion och ett starkt engagemang inom branschen. Vi vill belysa de otroliga möjligheterna och den positiva påverkan som restaurangyrket kan ha, både på individnivå och för samhället i stort.

Som den sista delen av vår undersökning bad vi er att dela med er av andra saker som ni tycker skulle kunna förbättras inom branschen. Många av er nämnde att det skulle vara bra med bättre avtal och löner, mindre stress och fler utbildningsmöjligheter. Vi tar med oss alla era tankar och idéer när vi jobbar vidare för att hitta lösningar vi kan bidra med.


Det är en spännande tid för restaurangbranschen, och vi är glada att så många av er delar vår passion och stolthet för att vara en del av denna fantastiska värld. Tillsammans fortsätter vi att skapa, inspirera och göra skillnad – både för våra gäster och för alla matälskare som kommer efter oss.



Att leden är korta och att taket högt för att verkställa nya idéer. Och givetvis att det är en unik arbetsmiljö med sjö och natur utanför köksfönstret, mitt i stan.

Restauranger har alltid varit trygga miljöer för mig, ända sedan jag var barn. Jag lockas av den familjära känslan som det innebär att skapa något tillsammans med andra på en gemensam plats. När det gäller matlagning så är det en blandning mellan att få vara kreativ på råvarans villkor och att det gör mig lugn att vara i ständig rörelse.


På ställen där man kan vara sig själv. Ute, hemma eller i vänners kök. Avslappnat är ledordet.




Ofta enkel "bondmat" som ribollita med bröd och någon god röra.




Ljus lager i litet glas, lätt rött eller vitt med kropp. Gamla världen före nya.



Stockholm vibrerar av bra restauranger med höga ambitioner. Är det något jag saknar så är det kanske lite mer mångfald kring matkulturen. Och bra restauranger och caféer i Stockholms parkområden. Hål i väggen med färskpressad juice, bra kaffe och en riktigt god macka.

På Bar Schiacciate går det att fly Stockholmspulsen, för att för en stund få låtsas att man hamnat på en pittoresk bakgata någonstans i Italien. Med sina simpla schiacciata-bröd fyllda med klassiska italienska ingredienser som stracciatella och mortadella, har de under det senaste året hunnit charma större delen av Stockholms mackälskande befolkning. Och de är här för att stanna.

Nyöppnade kedjan Bar Schiacciate har under senaste året tagit Stockholm med storm. Med sju restauranger, varav en i Visby, har de gjort schiacciata-mackorna till en självklarhet i vardagen hos många. Just idag för mig, som länge sett fram emot att få testa just Schiacciates version av den italienska klassikern.

I den rymliga lokalen på Mäster Samuelsgatan, beläget mitt i city, sätter jag mig på den avslappnade uteserveringen och serveras en citronläsk med is. Jag har såklart redan läst in mig på menyn, men har haft svårt att bestämma mig för vilken av alla njutbart komponerade mackor jag vill beställa. Som tur är, är vi två i sällskapet, och vi delar självklart på våra beställningar. Den vegetariska varianten med aubergine och kronärtskocksröra lockar men vi väljer att lyssna på killen bakom disken som självsäkert svarar “Mortadella” när jag frågar vilken sort han föredrar. Det är så det får bli, en mortadella och en bresaola.

I lokalen ryms en stor glasdisk med italienska charkuterier uppradade på ett frestande vis. Bakom disken skymtar en rejäl pizzaugn där brödet till mackan bakas av innan servering. Charkuterierna skärs upp på beställning i skärmaskinen som står jämte pizzaugnen. Det är nu det börjar dofta som på en italiensk paninoteca. När brödet värms och man erbjuds smaka en skiva av den delikata mortadellan.


De två stora mackorna ställs sedan ned på vårt bord, äntligen. Kombinationen av mortadella, stracciatella, stora, mogna bifftomater och pistage slår träffsäkert. Tack vare att brödet värmts har det blivit oljigt och krispigt på utsidan, men lätt och luftigt på insidan. Och bresaolan håller samma nivå även den. Med en krispig fänkålssallad, kronärtskocksröra och basilika skapas en italiensk förnimmelse hos mig. Jag tänker på när jag som liten besökte Sicilien under somrarna och åt lunch vid vattnet. Då åt jag senast en macka som smakade så här. Just dessa smakminnen är anledningen till att jag älskar att äta mat som man inte ens vet är nostalgisk för en själv. Jag hamnar i Italien för en stund, och glömmer bilarna som susar längs Sveavägen.

Det är lätt att känna sig hemma här. Bar Schiacciate visar på hur en opretantiös snabblunch kan ta med sig gästen på en behaglig smakresa, tack vare självklara råvaror och rustikt komponerande.

Stockholm by Food - Bar Schiacciate


AAtt få träffa så mycket nya människor och att konstant få lära mig nya saker.




Det började väldigt naturligt för mig. Hela min familj jobbar inom restaurangbranschen och jag är helt enkelt uppvuxen i restaurangmiljön.


Det varierar väldigt mycket från dag till dag men jag skulle spontant säga La Neta eller China i Skanstull.




Jag har en klassisk japansk Katsu Curry som go to när jag själv står i köket.


Antingen en Negroni eller Aviation, sedan slår det ju aldrig fel med ett glas bra Champagne heller.




Jag skulle säga att fler ställen borde hålla köket öppet lite längre. Kanske beror på att jag själv jobbar service och inte hinner gå ut och äta efter jobbet men att slippa stressa för att få i sig något gott lite senare vore härligt tycker jag.



Stockholm by Food - Bacchanale

Längs Ringvägen växer Stockholms nytänkande och unga kroggarde till sig snabbare än någonsin. 

 är det senaste tillskottet på Södermalms längsta gata, och ingen lämnas besviken av deras varma, franska och vinälskande jargong.

I en stor lokal med råa betongväggar, lågt hängande bordslampor och stearinljus som ser ut att ha stått på borden i månader, hörs alternativ 70-talsrock och sorlet från Stockholms mest nyfikna restauranggäster. Trots att Bacchanale bara varit öppet i veckor, känns det ombonat. Personalen rör sig vant längs de bruna träborden och guidar, med säkerhet, gästerna bland de många vinvalen. Insynen till det öppna köket vittnar om träffsäkra men stundtals oväntat goda smakkombinationer, som stilfullt och avskalat läggs upp på tallrikar med Bacchanales logga på, tryckt i en senapsgul nyans.

Kalle Ramberg, som varit med och grundat krogen och nyligen lämnat Främmat bakom sig, föreslår ett lätt, somrigt rödvin till vår första beställning av fyra stycken Sardin farci, parmesanfyllda sardiner. Vi ställer oss på den blivande uteserveringen för att njuta av majs snåla solstrålar. Men det dröjer inte många sekunder innan dörren öppnas och vi möts av vår första rätt. Sardinerna intas på en trottoar på Södermalm men smakar som att sitta på en uteservering vid Medelhavet.

Nästa servering består av ytterligare tre fiskrätter: en perfekt tillagad slätvar med bearnaiseslungad spenat, makrill med rökt aubergine och kycklingsky och en tonfiskclamato med grillad vattenmelon. Allt är genomtänkt, och sköljs ner med en röd Pinot d’Aunis.

Till höger om vårt bord, precis intill de stora fönstrena som vätter mot gatan, står ett inbjudande fat med ostar. Personalen går, vid varje beställning av en osttallrik, fram till bordet för att skära upp eleganta skivor av fyra sorters ostar. Och osttallrikarna har hög åtgång. Gästerna omkring oss varierar i både ålder, ljudnivå och klädstil men verkar alla ha oerhört trevligt. Kanske med tanke på den lättsamma känslan servisen lyckas förmedla vid servering. Än en gång känns det som man transporteras från Stockholms vårdammiga gator till ett land med sydligare breddgrader.

När sötsuget slår till bekräftar personalen att vi går i rätt tankar kring våra planer på dessert. Pistageglass med inkokt rabarber, mandelflarn och italiensk maräng blir ett självklart val till alla vid bordet. Desserten presenteras vackert med en bränd, spritsad marängspiral som lock, till allt det härliga som finns där under.

Runt bordet märks det att middagen börjar lida mot sitt slut, men ingen vill riktigt gå hem. Vi bokar snabbt in ett bord till onsdagslunchen för att slippa sakna Bacchanale för mycket. Det är en ynnest att få bo i samma stad som denna blivande Södermalmsklassiker.

Unmo News: Artisan - den första vermuterian i Sverige

Det finns en ny oas i hjärtat av Malmö. En plats där man från morgon till kväll är välkommen vare sig man är sugen på kaffe, en drink eller en matbit. Artisan är den nya Vermuterian vid Möllevångstorget.



De tre grundpelarna bakom den nya krogen är Filip Åkerblom med fokus på kaffe (Lilla Kafferosteriet, Stefan Forsberg med fokus på drinkar (Care of Cocktail) och Daniel Jönsson med fokus på mat (Embassy). Med sin gemensamma fingertoppskänsla för vad gästerna vill ha, har de tagit fram ett formbart koncept inspirerat av italienska vermuterior.

– Jag tittade på många olika typer av krogar och ville framför allt tillgodose ett behov hos gästen som kan komma lite när den vill. Det skulle ju inte vara en renodlad restaurang men inte heller ett café, säger Filip Åkerblom.

Faktum är att Artisan hittills är den första Vermuterian i Malmö, om inte i Sverige. I de sydligare delarna av Europa är konceptet bekant men för oss i Norden, ännu inte lika känt. Definitionen av en vermuteria är just ett ställe som serverar vermut, en variation av olika sorters rätter och håller öppet i princip från morgon till sen kväll. På just Artisan kommer 15 olika sorters vermut gå att beställa. Filip liknar det vid att beställa kaffe:


– Man börjar med lite mjölk i, i vermutens fall med lite bubbelvatten. Bitterheten måste tämjas och uppskattas av gästen. Tidigare på kvällen kan man beställa en lätt vermut, för att senare gå in på de kryddiga och mustiga varianterna.

Visionen bakom Artisan är en prestigelös institution för matintresserade, både när det kommer till personal och gäster. Filip, Stefan och Daniel vill skapa en plats där fascinationen för drinkar, kaffe och mat kan nå lite längre än på en vanlig krog. Där man helt enkelt får nörda in sig på nischade, gastronomiska fenomen och där man kan känna sig hemma i entusiasmen. De tre olika intressena bakom Artisan skapar på så vis en slags synergi.

När det kommer till maten finns ingen tydlig linje, utan inspiration från hela världen ska få plats bland de tio kalla, och tio varma rätterna. Daniel, som tidigare tävlat som kock och har stor erfarenhet av fine dining, har trappat ned menyn ett snäpp, till en ödmjuk spegling av Malmö som matstad. Det hela handlar om att servera lokala råvaror till en schysst peng, och att gästen, genom mellanrätterna som finns på menyn, ska få uppleva många smaker på ett besök.

I den avskalade lokalen med tillhörande uteservering sker något som känns helt rätt i tiden. Den numera kunniga och matintresserade gästen sätts i fokus, på ett kreativt sätt.

– Det här stället hade aldrig gått att öppna för fem år sedan men vi har lyssnat på stadens önskemål. Det hela handlar om timing, säger Filip.

Göteborg by Food - Faccia Grassa

Hyfsat nyöppnade raviolerian och vinbaren Faccia Grassa vid Olskrokstorget är en efterlängtad dröm, både för mig som gäst med framförallt för Johan som startat krogen. Många timmars pastarullande och resor till Bologna för studier ligger bakom succén i östra delarna av Göteborg.

Hos Faccia Grassa är det ösigt, avslappnat och stämningsfullt på samma gång. En stor väggmålning skapar en färgstark fond i matsalen, det upplysta köket skymtas bakom baren och hits från 90 och tidigt 00-tal strömmar ut i lokalen. Det är fullsatt och stimmigt, folk droppar in och fångar de eftertraktade platserna i baren och vid fönsterborden.

Vinlistan har självklart fokus på Italienska kvalitetsviner, vi väljer en flaska Sicilianskt orangevin från Vino di Anna. Friskt, aromatiskt och nästan porlande! Det tar mig tillbaka till den varma dag då strålande sol kysste min panna högt upp på den norra sidan av Etna då jag besökte Vino di Annas lilla Palmento och vingård.

Till försnacks väljer vi svamparancini med karljohansvamp, rostad söt paprikakräm toppad med rikliga mängder pecorino. Även krispigt papperstunna bruschette med rökta tomater och pinjenötter.

Sen kommer det vi är här för, PASTAN! Och för att vara mer specifik - fylld autentisk, handrullad sådan. Aubergine- och parmesanfylld cappeletti, stora hattliknande knyten, i en het tomatsås. Stracciatella, grillad aubergine och basilikaolja på toppen. Ett stort leende tar över mitt ansikte när jag tagit första tuggan, det här är äkta kärlek! Den sista tomatsåsen på tallriken suger jag upp med den nybakade tunt skivade focacchian.

Den andra pastan är en spenatravioli med kalv och päron i en smör-uppvispad kalvbuljong. Formen av smällkarameller fullkomligt exploderar i munnen, salt, syra och mycket fett. Vad mer kan man önska?

För att vi riktigt ska uppleva namnet på krogen beställer vi även in den tredje pastan på menyn, trots att mättnadskänslan redan infunnit sig. Conchiglie (snäckskalsformad pasta) med cime di rapa gjord på majrovablast och en het salsiccia på toppen - chef´s kiss.

Vi får genuint varm service och många vänliga leenden under kvällens gång. Det här konceptet är lätt att tycka om, det är comforting, med en otrolig kärlek till italiensk matkonst och framförallt pastahantverket. När vi ger oss ut i Göteborgsregnet funderar jag på om vi nu behöver flytta till Olskroken för att på riktigt kunna ha Faccia Grassa som kvarteskrog?!




Alla grymma personer man får träffa. Framförallt mina kollegor a.k.a ”The Pizza Machines” som hela tiden pushar varandra för att varje dag bli bättre. Bra råvaror är det näst bästa, och att få träffa producenter, importörer, vinmakare och andra branschkollegor som har samma vision är alltid lika inspirerande.




I grund och botten är känslan av att få förgylla någons dag, bara för en kort minut, det roligaste jag vet. Det finns ett tio år gammalt Youtubeklipp när jag står och grillar hamburgare på Götgatsbacken och säger ”jag vill bara göra folk glada med min matlagning”. Att ha möjligheten att göra det till ett yrke är något jag är ödmjuk och tacksam inför varje dag.


Stockholm levererar verkligen just nu. Något alla borde uppleva är att sitta i baren på Riri och se på när de tämjer elden. Gaia och Bar Montan är också otroligt. Savant är mitt happy place och det stället jag besöker oftast.




Jag är duktig på pasta, det är den bästa maten att laga hemma tycker jag. I höst kommer min pasta bok Pasta Wizard där jag delar med mig av mina favoritrecept.


Helt ärligt, en random 3,5a från Ica hemma i soffan. Om jag ska välja ett vin är jag besatt av allt från Etna just nu. Paloma Rosso från Vino di Anna får jag inte nog av, utan det påminner mig om när jag första gången drack Frank Cornelissen och tyckte att det var det bästa någonsin.




Bra hantverksbagerier i stan! Petrus och Sebastien Boudet lämnade ett tomt hål i min vardag när de stängde. Jag älskar ställen som man kan gå in och sedan ut rätt fort ifrån utan att behöva ta för många beslut. Jag älskar ställen som bara serverar en sak, gärna mer av det.



Stockholm by Food - Francis & Francis

Längs med Rådmansgatan har det, sedan sommarvärmen slog till, bildats en slingrig kö med bubbliga och glassugna gäster. Vissa åker långt och parkerar bilen i anslutning till kön. Med leenden och smackanden strosar de ut från det aningen anonyma stället med pimpade mjukglassar i pastelliga kulörer. Francis & Francis är anledningen till mjukglassinflationen, och visar vad det annars kioskrelaterade begreppet mjukglass egentligen kan innebära.

Pernilla som driver Francis och Francis får den simpla lokalen på Rådmansgatan att kännas hemtrevlig med sin utstrålning och närvaro. När hon för några år sedan var på semester i Hong Kong fick hon för första gången syn på hantverksmjukglass i klassiska, asiatiska smaker. Efter resan väcktes en idé om en egen mjukglasskiosk hemma i Stockholm, och snart blev den verklighet.

Längs bardisken står glasburkar med toppings, vackra kaffekoppar och, om man har tur, Pernillas egna baskiska cheesecake. På dagens meny står de tre smakerna matchaté, hasselnöt och apelsin och pandan, en grön, tropisk bladväxt med toner som i smaken liknar kokos. Pernilla gör själv sina glassmixer och baserar dem på svensk mjölk, svensk grädde och fruktpureer eller högkvalitativa råvaror för smaksättning. Alla glassorter känns väl utvalda och byts ut nästan varje vecka. Det finns alltid tre olika glassar och en sorbet, som dessutom är vegansk. Just idag är sorbeten rabarber och spirulina, som även den kommer i ett krämigt mjukglassformat.

Glassen serveras i våfflor eller bägare och för oss blir valet självklart: två stora våfflor tack! Pernilla guidar oss vidare bland de många olika valen av topping; honungskakor, pistagekross, grillade marshmallows och shortbreadsmulor. Att botanisera i Francis & Francis sockervaddsvärld uppfyller flera av mina barndomsdrömmar. Till slut kommer vi fram till att vi önskar en strut med pandan och minimarshmallows och en med matcha och hasselnöt med pistagekross och grillad marshmallow.

Och vi hamnar i gullighetschock när glassarna serveras. De överdådiga strutarna ser ut som små konstverk med tydliga influenser från Japan. Pockysticksen som tryckts ned i toppen av glassen vittnar om en flört till den populära subkulturen Kawaii. Och smaken är fantastisk.

Glassen svalkar härligt i munnen på den lilla, soliga uteserveringen där vi trivsamt trängs med andra gäster. Pandanvarianten är en riktig smakexplosion och gör mig nyfiken på varför jag tidigare inte ätit glass smaksatt med just pandan. Jag får genast sug efter ett nästa besök. Francis & Francis är en revolt mot den typiska mjukglassen blandad på en färdig pulvermix och bäddar för succé.



Artiklar

Stockholm by Food - Triton

People of Gastronomy

Stockholm by Food - Reggev

Unmo News - Petite Pastis

Göteborg by Food - Bennys Bar & Slice Shop

People of Gastronomy

Stockholm by Food - Bar Abrovinsch

#MyJourney David Ljungqvist

Stockholm by Food - Måsen

Undersökning! Vi har tagit tempen på restaurangbranschen.

People of Gastronomy

Stockholm by Food - Bar Schiacciate

People of Gastronomy

Stockholm by Food - Bacchanale

Unmo News: Artisan - den första vermuterian i Sverige

Göteborg by Food - Faccia Grassa

People of Gastronomy

Stockholm by Food - Francis & Francis