I ett hörn av Mariatorget ligger den lilla krogen som på tio år blivit något av en institution. Racamaca har sedan starten varit en självklar mötesplats – en plats där södra Europa möter Södermalm genom mat, musik, vin och en stämning som är lika delar otvungen och levande.

– Man lär sig mycket under tio år, både om livet och om människor, men också om hur det faktiskt är att driva krog. Framför allt lär man sig vad folk vill ha, och det är också väldigt platsspecifikt. Jag tror att vi har listat ut vad Mariatorget gillar vid det här laget, säger grundaren och krögaren Mattias Bratt.

Racamaca beskriver sin mat som ”god mat i mindre format”. Tapas, utan att vara en klassisk tapaskrog. Ingen Andalusien-nostalgisk kuliss, inte heller en ”svennebanan-tapas”, som Bratt uttrycker det. Istället rätter där paprika, lagrad ost och vitlök ofta återkommer, och där köket hela tiden rör sig vidare, testar nytt, förfinar.

Stämningen är allt annat än stramt svensk. Här står gäster och äter i baren. Människor kommer nära, pratar med främlingar, blir kvar längre än de tänkt. Det spontana är själva poängen.

En rätt har blivit något av ett signum: den brända manchegon. Den föddes en lugn kväll i baren, när ostlagret var större än gästtillströmningen. En rejäl bit olagrad manchego eldas med gasolbrännare, läggs på fikonmarmelad och toppas med valenciamandlar, olivolja och havssalt.

– Det låter basic, men det är otroligt gott. Det är som en dessert mitt i maten. Sött, syrligt, ost – allt på en gång. Och så ryker och brinner det när man gör den, det är kul också, säger Bratt.

Vinlistan började enkelt – bra bubbel till bra pris, lite öl. I dag finns hantverksöl och en vinvision som inte följer traditionella landsgränser. Tanken är att det alltid ska finnas något för alla, utan att kompromissa med kvalitet.

Och hur ser en vanlig kväll ut på Racamaca?

– Man kommer in och ställer sig i baren, oanmäld såklart, vi tar inga bokningar. Man tar ett glas, känner in stämningen, kanske pratar med kocken och får något litet att äta direkt. Sen får man ett bord, beställer små rätter, har en sjuhelvetes trevlig kväll. När man är nöjd ställer man sig i baren igen, tar ett sista glas och pratar med någon. Sen går man hem och känner att livet är rätt fint.

På Mariatorget har Racamaca blivit mer än en krog. Det är en plats för kvällen man inte planerade – men som blev den man minns.